intlagstift19-Int_CourtofJustise1.jpg (26935 bytes)

"Jag inbjuder alla regeringar som ännu inte har gjort det, till att skriva under och ratificera de olika konventioner, fördrag och avtal som utgör den internationella lagstiftningens grundstomme."

Ur generalsekreterare Kofi Annans Millennierapport

1 

Viktig statistik

  • FN har medverkat till mer än 500 multilaterala fördrag och avtal.
  • FN:s kommission för internationell handelsrätt (UNICITRAL) arbetar för att utveckla enhetliga internationella normer för internationell handelsrätt.
  • FN:s kommission för internationell lagstiftning, som består av 34 experter, främjar utveckling och instiftande av internationell lagstiftning.
  • Wien-konventionen om diplomatiska förbindelser (1961) och Wien-konventionen om konsulära förbindelser (1963) utgör hörnstenen i de dagliga relationerna mellan stater.
  • Konventionen om havsrätt (avslutad 1994 efter 36 års förhandlingar) är världens viktigaste internationella havslag.
  • Sammanlagt finns det mer än 2000 multilaterala avtal i världen idag. Över 500 av dem har ställts under FN:s uppsikt.

2

Skyldig!

"Trots förbrytelsernas oomtvistade grymhet, och de känslor som väckts inom det internationella samfundet, har domarna gått igenom framlagda fakta på ett mycket objektivt vis, och kommit ihåg att den anklagade förmodas vara oskyldig."

Med dess ord avkunnade Internationella tribunalen för brott mot humanitär rätt i Rwanda den första domen någonsin från en internationell domstol för folkmordsbrott, och deklarerade att Jean-Paul Akayesu var skyldig till folkmord och brott mot mänskligheten. Detta skedde den 2 september 1999 i rätten i Arusha, Tanzania.

Folkmord innebär deltagande i vissa aktiviteter med avsikt att helt eller delvis utrota en nationell, etnisk, rasbestämd eller religiös grupp. Jean-Paul Akayesu som var borgmästare i Taba i centrala Rwanda och tillhörde landets Hutusamfund, hölls ansvarig för 2000 människors död 1994. Samma år mördades över 800 000 människor, de flesta tillhörande Rwandas minoritetsfolk Tutsierna, på mindre än tre månader. FN upprättade en internationell domstol 1995 för att åtala de ansvariga för detta folkmord.

norm 

Fastställa förhållningsnormer

Grunden till avkunnandet av Jean-Paul Akayesus dom var FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av folkmordsbrott från 1948. Konventionen var ett av de första internationella juridiska ramverken som antogs av FN. Nu, fem decennier senare, finns det över 500 sådana konventioner och internationella avtal. Vart och ett är juridiskt bindande för de stater som har ratificerat det, och dess upprätthållande på nationell eller internationell nivå kan övervakas eller kontrolleras.

Internationell lagstiftning började inte med FN, men organisationen har spelat en avgörande roll genom att befästa och kraftigt utveckla den. När Förbundet för internationell lagstiftning grundades 1873 fanns det bara 133 multilaterala avtal i världen. Förr var bara några enstaka stater medlemmar, ofta färre än tio. Numera är åtminstone 50 stater medlemmar i en typisk FN-konvention, vilket innebär att dessa stater har ratificerat en konvention och inkorporerat dess normer i nationell lag. Vissa stora konventioner, såsom Barnkonventionen, har så många som 191 ratificeringar. Dessa avtal eller konventioner har tillsammans med internationella förhållningsnormer och andra källor till internationell lagstiftning kommit att utgöra grundstommen för internationell lagstiftning.

FN-stadgan fastställer fyra huvudmål: fred, utveckling, mänskliga rättigheter och främjande av internationell lagstiftning. 1945 var dessa mänsklighetens målsättningar och det är de också i det nya millenniet.

FN:s generalsekreterare Kofi Annan riktar i sin Millennierapport uppmärksamhet mot ett av FN:s fundamentala mål: en värld utan krig och speciellt utan våld under inbördes konflikter och fruktan för massutrotning, som är två stora källor till fruktan idag. Detta är endast möjligt om vi stärker respekten för lagstiftning på ett internationellt plan, "särskilt de vedertagna avtalsbestämmelserna om vapenkontroll och internationell humanitär lagstiftning, och lagstiftning om de mänskliga rättigheterna."

Dessa konventioner definierar, med Kofi Annans ord, "de grundläggande reglerna för en global civilisation".

fungerar

Hur fungerar internationell lagstiftning?

Internationell lagstiftning består av en samling avtal, förhållningsregler, juridiska bestämmelser och andra relevanta källor som kan spela en avgörande roll i främjandet av såväl ekonomisk och social utveckling, som internationell fred och säkerhet mellan världens nationer. Avtalen, som förhandlats fram under FN:s beskydd, har lagt grunden till de lagar som reglerar relationer mellan länder. Även om FN:s arbete inom området inte alltid får så mycket uppmärksamhet, påverkar det dagligen människors liv överallt.

En stor del av den politiska processen i FN består i att etablera eller utvidga internationella lagar, regler och normer över alla aktivitetsområden. Dessa omfattar gällande normer för mänskliga rättigheter, flyktingar och statslösa personer, människohandel, narkotika, internationell handel och utveckling, transport och kommunikation, kvinnors status, informationsfrihet, havsrätt, användandet av yttre rymden, telekommunikation, nedrustning, internationell terrorism och miljöskydd.

Även om några av dessa områden inte tycks påverka vårt dagliga liv gör de det i verkligheten, antingen de reglerar kvalitén på den luft vi andas, utbudet av varor som kan köpas, narkotikahandlarnas inflytande på en kulturs funktioner eller förhållandet mellan människor omkring oss från andra länder och kulturer. Föroreningar från bilar i London eller Mexiko City kan t.ex. påverka klimatet i Rabat eller Tokyo, då koldioxid och andra gaser från fabriker och bilar orsakar uppvärmning av atmosfären. Narkotikaprogram i ett land som Colombia kan få avgörande konsekvenser för anställda som lever på narkotikapengar inom turistindustrin. Oro i ett grannland kan medföra ett stort antal flyktingar som söker asyl på andra sidan gränsen.

FN har hjälpt till att förhandla fram avtal som fastställer mellanstatliga relationer på vart och ett av dessa områden. Industriländer är t.ex. förpliktade att, under FN:s ramkonvention om klimatförändringar från 1992, reducera utsläpp av koldioxid och andra gaser som orsakar uppvärmning av atmosfären. FN-konventionen om olaglig handel av narkotiska läkemedel och psykotropa ämnen från 1988, syftar till att frånta narkotikahandlare deras orättmätigt erhållna ekonomiska vinst och rörelsefrihet. Och konventionen om flyktingars status från 1951 (och dess protokoll från 1967), fastställer flyktingars rättigheter och plikter.

stifta 

Att stifta lagar och fastställa normer

FN undersöker systematiskt särskilda ämnen och uppmuntrar antingen till instiftande av den gällande normen på området eller till utformning av nya lagar. Stater deltar med ökande engagemang i denna process. Det stora antalet befintliga avtal och det pågåendet arbetet med många fler vittnar härom. Över 50 000 avtal och internationella fördrag som utvecklats av medlemsstater finns registrerade i FN:s sekretariat och är den enda samlingen av sin art i världen.

Många delar av FN arbetar med att utveckla internationell lagstiftning:

  • Generalförsamlingen, i egenskap av FN:s primära politiska forum, har blivit en central mekanism för att utveckla normer för internationell lagstiftning. Församlingen initierar, förbereder och tillhandahåller ett forum för förhandlingar av multilaterala avtal. Konventioner antas av generalförsamlingen och öppnas sedan för undertecknande och ratificering av medlemsstaterna. Församlingen antar också deklarationer om en rad ämnen som reglerar internationella relationer. En deklaration, som är en godkänd målsättning för ett bestämt ämne, kan ha en moralisk styrka, men är inte juridiskt bindande. I motsats till detta skall en konvention, när den väl ratificerats av en medlemsstat, införlivas i den nationella lagstiftningen.
  • Kommissionen för internationell lagstiftning som bildades av generalförsamlingen 1947, främjar en progressiv utveckling och implementering av internationell lagstiftning. Den förbereder utkast om ämnen inom internationell lagstiftning, som de har valt själva eller som generalförsamlingen har rekommenderat. När kommissionen slutför sitt arbete om ett ämne inkallar vanligen generalförsamlingen till en internationell konferens för att inkorporera utkastet i en konvention, vilket innebär att stater formellt kan gå med på att bindas av dess bestämmelser. Kommissionen har hjälpt till att avsluta många internationella avtal.
  • Säkerhetsrådet deltar i allt högre grad i frågor om skydd av civila i väpnade konflikter, främjande av mänskliga rättigheter och skydd av barn som drabbas av krig. De stora kränkningarna av internationell humanitär lag i f.d. Jugoslavien och Rwanda gjorde t.ex. att rådet etablerade två internationella domstolar för att åtala personer som är ansvariga för sådana kränkningar. Båda tribunalerna upprättades under kapitel VII i FN-stadgan (som handlar om tillämpning av åtgärder) och är organ underordnade säkerhetsrådet.
  • Internationella domstolen hjälper till att lösa tvister mellan nationer enligt internationell lag. Domstolen (också kallad Världsdomstolen) som har sitt säte i Haag i Holland, har avgjort tvister mellan stater om gränsdragning, begränsning ar av territorialvatten, fiskerifrågor, tillåtelse att passera över utländskt territorium, avkoloniseringsfrågor, militära tvister, nationalitets- och asylfrågor. 1999 avgjorde domstolen en prekär gränstvist mellan Botswana och Namibia. I en annan dom som avkunnades 1994 hjälpte domstolen till att lösa en gränstvist mellan Tchad och Libyen. 1992 avslutade domstolen en tvist mellan El Salvador och Honduras som hade lett till ett kort men blodigt krig 1969.
  • Fackorgan och program under FN, som FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s barnfond (UNICEF), Internationella arbetarorganisationen (ILO), Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO), internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och Världsorganisationen för intellektuellt ägande (WIPO), har spelat en viktig roll i utvecklingen och administreringen av internationella avtal inom sina respektive områden.

hjälper

Hur hjälper internationell lagstiftning världshandeln?

Internationell lagstiftning hjälper till att reglera förbindelser mellan länder. Dessa relationer omfattar handel, export, import och transport av varor över gränserna. Genom FN:s kommission för internationell handelsrätt (UNICITRAL) underlättar FN världshandeln genom att utveckla konventioner, normer och juridiska riktlinjer för att samordna internationell handel. Denna internationella kommission som upprättades av generalförsamlingen 1966, samlar representanter från alla världens geografiska regioner och ledande ekonomiska och juridiska system.

UNICITRAL har hjälpt till att utveckla några av de mest grundläggande avtalen för internationell handel. Dessa omfattar UNICITRAL:s modellag om internationell skiljedom (1985), UNICITRAL:s skiljedomskonvention (1976), UNICITRAL:s förlikningsnormer (1980), UNICITRAL:s modellag för anskaffning av varor, konstruktion och tjänster (1994) och FN:s konvention om oberoende garantier och tillgodohavanden (1995). 1996 antog generalförsamlingen UNICITRAL:s modellag om elektronisk handel.

Miljölagstiftning som diskuterats inom FN både underlättar miljöskydd över hela världen och främjar sunda handelsmetoder. Cartagenaprotokollet om biosäkerhet (2000) gör det t.ex. obligatoriskt att märka exporterade jordbruksvaror som kan innehålla genetiskt modifierade organismer, och ger regeringar möjlighet att bestämma om de är villiga att importera sådana varor. En liknande avtal är Baselkonventionen om kontroll av transport över gränserna av farligt avfall och dettas bortskaffande (1989). Detta avtal förpliktar staterna att reducera export och dumpning av farligt avfall över gränser, att minimera omfattningen och förgiftningen som förorsakas av farligt avfall, och att säkra en förnuftig miljömässig hantering.

FN-systemet främjar världshandeln på flera sätt:

  • Flygsällskap har rätt att flyga över gränser och att landa i nödfall, tack vare avtal som förhandlats fram av Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO).
  • Världsorganisationen för intellektuellt ägande (WIPO) främjar internationellt samarbete för att skydda upphovsrättigheter, varumärken och patent över hela världen.
  • Världshälsoorganisationen (WHO) fastställer kriterier för läkemedelskvalitet och normerar läkemedelsnamn.
  • Världspostunionens (WPO) protokoll gör att post kan röra sig över hela världen.
  • Internationella telekommunikationsunionens (ITU) fördelning av frekvenser motverkar att kanalerna blir överbelastade.
  • Världsorganisationen för intellektuellt ägande (WIPO) avgör rätten att använda domännamn på Internet och därigenom förhindra s.k. "cybersquatting" (stöld av  domännamn).

tecken 

Tecken på framgång

Mänskliga rättigheter - Världen har nu en imponerande samling mänskliga rättighetsdokument som skyddar alla sorters grupper av människor, däribland barn, kvinnor och minoriteter. Idén att individuella mänskliga rättigheter kan skyddas av det internationella samfundet är en av den internationella lagstiftningens stora intellektuella och praktiska bedrifter.

Miljölagstiftning – framgångsrika förhandlingar av stora avtal har påskyndat miljöskydd överallt. Internationella avtal finns nu inom områden som ökenspridning, biologisk mångfald, biosäkerhet, klimatförändring, kontroll av transport och bortsändande av farligt avfall över gränserna, ozonlagret, gränsöverskridande luftförorening, utrotningshotade djurarter och marina föroreningar. Tillämpningen av dessa avtal har säkrat att sällsynta arter av plantor och djur har räddats, regnskogar skyddats och ökenspridningen bromsats eller stannat av.

Havsrätt – Konventionen om havsrätt, som anses vara ett av de mest omfattande internationella lagstiftningssystemen, antogs 1982 och täcker alla aspekter av sjöterritoriet och dess användande – navigering och överflygning, upptäckter och utnyttjande av resurser, bevarande och föroreningar, fiskeri och sjöfart. Hittills har konventionens största påverkningar varit nästan universellt accepterade av 12 sjömil som gräns för bredden på ett lands sjöterritorium och på en särskild ekonomisk zon på upp till  200 sjömil till resursutveckling. Den täcker även andra områden såsom kuststaters kontroll av havsundersökningar, föroreningsförebyggande och tillgång för stater som är helt eller delvis omgivna av land till och från havet. De tre organ som etablerades under konventionen för att övervaka dess implementering har alla satts i drift:

  • Internationella myndigheten för havsbottnen (med säte i Kingston, Jamaica)
  • Internationella havsrättsdomstolen (med säte i Hamburg, Tyskland)
  • Kommissionen för avgränsande av kontinentalsockeln (med säte i FN:s högkvarter i New York).

Humanitär lagstiftning – de viktigaste instrumenten på detta område reglerar krigsmedel och krigsmetoder samt skydd av civilbefolkningen, sjuka och sårade soldater och krigsfångar. Dessa instrument utvecklades under Röda korskommittén. Generalförsamlingen har skapat ytterligare några andra viktiga instrument som har hand om folkmord, krigsbrott, brott mot mänskligheten och användandet av vissa konventionella vapen.

Internationella domstolar och Internationella brottmålsdomstolenför att straffa krigsförbrytelser i Rwanda och i f.d. Jugoslavien upprättade säkerhetsrådet internationella tribunaler för att åtala lagbrytarna. Flera människor har redan förklarats skyldiga och dömda. I augusti 2000 bestämde säkerhetsrådet dessutom att upprätta en liknande krigsförbrytartribunal för Sierra Leone. I Rom 1998 antogs en författning för att upprätta en permanent internationell domstol för att åtala brott mot mänskligheten. Avtalet måste ratificeras av åtminstone 60 länder innan domstolen träder i kraft. Den 19 juli 2001 hade 139 länder undertecknat avtalet och 37 länder ratificerat det.

Internationell terrorism – Inom den juridiska sfären har FN och dess fackorgan, t.ex. Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO), Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och Internationella atomenergiorganet (IAEA), utvecklat ett nätverk av internationella avtal som utgör de grundläggande juridiska verktygen mot terrorism. Dessa omfattar Konventioner om förbrytelser begångna på flygplan (1963), om kapande av flygplan (1971), om gisslantagning (1979), om skydd av atommaterial (1979) och om märkning av plastiska explosiva ämnen för att kunna upptäcka dem (1988). Generalförsamlingen har upprepade gånger fördömt alla handlingar av internationell terrorism. 1997 antog generalförsamlingen den internationella konventionen om terroristbombning, vilken uppmanar stater till att antingen åtala eller utlämna anklagade för terroristbombning.

framtid

Framtidsperspektiv

FN har redan gett världen ett grundläggande ramverk för rättssäkerhet, både inom länder och för relationer mellan länder. Konventionerna representerar det internationella samfundets önskan att etablera rättigheter och förpliktelser, och således vara juridiskt bundna till internationell lagstiftning. Emellertid är antagandet av en lag eller multilateralt avtal bara början till att skapa en global rättssäkerhet. Det är endast genom att implementera dessa konventioner som det kan bli framsteg runt om i världen vad gäller transport, anställningstrygghet, bevarandet av miljön, handel och hur vi behandlar våra medmänniskor.

Generalsekreterare Kofi Annan har pekat på 25 av de viktigaste konventionerna och har bett de av FN:s medlemsländer som inte redan har ratificerat dem, om att överväga att göra det. Dessa avtal hänger tätt ihop med FN:s centrala politiska mål för det nya årtusendet, och reflekterar den anda som finns i FN-stadgan.

De flesta av dessa avtal har redan trätt i kraft, men många saknar fortfarande universell ratificering. De länder som inte har undertecknat eller ratificerat några av avtalen kan ha haft bristande tekniska eller mänskliga resurser, snarare än bristande engagemang, för att göra det. FN försöker hjälpa dem att övervinna dessa svårigheter på olika sätt:

  • Genom att bidra med expertis och skriva utkast till nationella lagar och råda eller assistera regeringstjänstemän och lagstiftare genom seminarier och sammanträden.
  • Genom att utbilda domare och advokater till att förstå och tillämpa internationell lagstiftning.
  • Genom att uppmuntra juridiska fakulteter och andra institutioner för högre utbildning att undervisa i internationell lagstiftning.

25

25 centrala multilaterala avtal

Mänskliga rättigheter

  1. Konventionen om förebyggande och straff för folkmordsbrott. Antagen av FN:s generalförsamling den 9 december 1948. Trädde i kraft den 12 januari 1951.
  2. Internationella konventionen för avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Öppet för undertecknande i New York den 7 mars 1966. Trädde i kraft den 4 januari 1969.
  3. Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Antagen av FN:s generalförsamling den 16 december 1966. Trädde i kraft den 3 januari 1976.
  4. Internationella konventionen om civila och politiska rättigheter. Antagen av FN:s generalförsamling den 16 december 1966. Trädde i kraft den 23 mars 1976.
  5. Tilläggsprotokollet till Internationella konventionen om civila och politiska rättigheter. Antaget av FN:s generalförsamling den 16 december 1966. Trädde i kraft den 23 mars 1976.
  6. Andra tilläggsprotokollet till Internationella konventionen om civila och politiska rättigheter, med syfte att avskaffa dödsstraff. Antaget av FN:s generalförsamling den 15 december 1989. Trädde i kraft den 1 juli 1991.
  7. Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor. Antagen av FN:s generalförsamling den 18 december 1979. Trädde i kraft den 3 september 1981.
  8. Tilläggsprotokollet till Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor. Antaget av FN:s generalförsamling den 6 oktober 1999. Trädde i kraft den 22 december 2000.
  9. Konventionen om tortyr och annan grym, inhuman eller förnedrande behandling eller bestraffning. Antagen av FN:s generalförsamling den 10 december 1984. Trädde i kraft den 26 juni 1987.
  10. Konventionen om barnets rättigheter. Antagen av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Trädde i kraft den 2 september 1990.
  11. Tilläggsprotokollet till Konventionen om barnets rättigheter i barns inblandning i väpnade konflikter. Antaget av generalförsamlingen den 25 maj 1990. Har ännu inte trätt i kraft.
  12. Tilläggsprotokoll till Konventionen om barnets rättigheter i barnhandel, barnprostitution och barnpornografi. Antaget av generalförsamlingen den 25 maj 2000. Har ännu inte trätt i kraft.
  13. Internationella konventionen om skydd av gästarbetare och deras familjers rättigheter. Antagen av FN:s generalförsamling den 18 december 1990. Har ännu inte trätt i kraft.

  14. Flyktingar och statslösa personer

  15. Konventionen om flyktingars status. Undertecknad i Genève den 8 juli 1951. Trädde i kraft den 22 april 1954.
  16.  

    Straffrätt

  17. Konventionen om säkerhet för FN-personal. Antagen av FN:s generalförsamling den 9 december 1994. Trädde i kraft den 15 januari 1999.
  18. Internationella konventionen om terroristbombningar. Antagen av FN:s generalförsamling den 15 december 1997. Trädde i kraft den 23 maj 2001.
  19. Rom-fördraget om Internationella brottmålsdomstolen. Antaget i Rom den 17 juli 1998. Har ännu inte trätt i kraft.
  20.  

    Nedrustning

  21. Konventionen om förbud eller begränsningar av användandet av vissa konventionella vapen som anses vara onödigt skadevållande eller ha slumpmässiga effekter (och protokoll). Avslutad i Genève den 10 oktober 1980. Trädde i kraft den 2 december 1983.
  22. Protokoll om förbud eller begränsningar av minanvändning, fällor och andra anordningar tillfogat den 3 maj 1996 (Protokoll 11 tillfogat den 3 maj 1996) som annex till Konventionen om förbud mot eller begränsningar av användandet av vissa konventionella vapen som anses vara onödigt skadevållande eller ha slumpmässiga effekter. Antaget av konventionens deltagarstater i Genève den 3 maj 1996. Trädde i kraft den 3 december 1998.
  23. Konventionen om förbud mot utveckling, tillverkning, lagring och användning av kemiska vapen och om förstörande av dessa. Öppen för undertecknande i Paris den 13 januari 1993. Trädde i kraft den 29 april 1997.
  24. Fullständigt provstoppsavtal. Antaget av FN:s generalförsamling den 10 december 1996. Har ännu inte trätt i kraft.
  25. Konventionen om förbud av användande, lagring, tillverkning och förflyttning av antipersonella minor och om förstörande av dessa. Avslutad i Oslo den 18 september 1997. Trädde i kraft den 1 mars 1999.

  26. Miljö

  27. Kyotoprotokollet till FN:s konvention om klimatförändringar. Antaget i Kyoto den 11 december 1997. Har ännu inte trätt i kraft.
  28. Konventionen om biologisk mångfald. Öppet för undertecknande i Rio de Janeiro den 5 juni 1992. Trädde i kraft den 29 december 1993.
  29. FN:s konvention för bekämpning av ökenspridningen i länder drabbade av torka och/eller ökenspridning, särskilt i Afrika. Öppet för undertecknande i Paris den 14 oktober 1994. Trädde i kraft den 29 december 1996.

info

Information på nätet

www.un.org/law

untreaty.un.org

www.un.org/law/counsel/info

www.un.org/depts/los/index

www.uncitral.org

 

Publikationer

International law on the eve of the twenty-first century: Views from the International Law Commission, United Nations, 1997

International instruments of the United Nations: A compilation, United Nations, 1996

Millennium Summit Multilateral Treaty Framework: An invitation to universal participation, United Nations, 2000

Notes for Speakers: Human Rights, United Nations, 1998