Minröjning via dansk-svensk expertis

Danmark och Sverige har, kanske överraskande, länge spelat en betydande, till och med ledande roll inom minröjningen på ett internationellt plan. Idag ligger danskar och svenskar i framkant av minröjningsverksamheten – inte minst i Ukraina. Men varför är frågan om landminor så viktig för mänskligheten?

Foto: Unsplash/Robert Bye

Konventionen och den internationella dagen

Minförbudsfördraget (även känt som Ottawakonventionen) slöts och undertecknades av ett stort antal länder den 3-4 december 1997 och förklarades bindande enligt internationell rätt den 1 mars 1998. Deklarationen strävade efter att få ett slut på användningen av antipersonella minor, som hade varit utbredda sedan andra världskriget och under det efterföljande kalla kriget.

Den 8 december 2005 utropade FN:s generalförsamling den 4 april till den internationella dagen mot minor.

Ett ondskefullt vapen

Den särskilt illvilliga aspekten med landminor är att de ofta inte är avsedda att döda. Snarare är deras funktion att handlingsförlama och lemlästa offret. Därigenom förlorar en potentiell fiende inte bara förmågan att strida utan är också i behov av omedelbar läkarvård vilket leder till ytterligare påtryckningar på en militär styrka.

Inverkan på civila är lika, eller kanske ännu mer, fruktansvärd. Ett område, vars invånare har flytt på grund av krig, kan bli obeboeligt på grund av minläggning. Det gör att krigets konsekvenser inte bara skördar offer under och omedelbart efter striderna. Istället kan ett krig för civilbefokningen förlängas i årtionden efter att det officiellt har avslutats – vilket orsakar ytterligare trauma, död, stympning och förlust av hem och personliga band. Vanliga människors hem kan bli praktiskt taget obeboeliga, eller så måste de leva i ständig rädsla för sina egna liv och för sina barns.

Foto: Reedhawk – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=36811331

Dansk-svensk minaktion i framkant

Minförbudsfördraget ledde till att olika insatser skapades både inom och utanför FN:s ramar. Inom FN finns servicen UNMAS; på danska och svenska sida är DDG ett annat exempel. 2002 gav FN DDG (Danish Demining Group), en del av det danska flyktingrådet (DRC), den ledande rollen vid minröjning i Afghanistan. Danska och svenska experter från DDG erkändes som mycket professionella och kompetenta på området. Under denna period bestod DDG:s minröjningsteam av upp till 30 personer. Förutom minor sysslade experterna även med odetonerad ammunition, som liksom minor är ett enormt problem i krigshärjade områden.

Idag – Ukraina & Afghanistan

DDG:s ansträngningar är idag allmänt erkända som mycket professionella och kompetent utförda. Danska flyktingrådet och DDG spelar en mycket viktig roll i det krigshärjade Ukraina såväl som i Afghanistan idag. Organisationen är den första att börja minröja och röja oexploderad ammunition i nordöstra Ukraina sedan det pågående kriget startade 2022. I september 2022 fick organisationen rätt start på minröjningen i Afghanistan i samarbete med den lokala afghanska minröjningsmyndigheten, DMAC, samt med FN:s UNMAS.

FN och generalsekreterarens vision

I ett av sina tal 2019 proklamerade generalsekreterare António Guterres att ”vägen mot att uppnå 2030-målen måste vara fri från minor, explosiva krigsrester och improviserade explosiva anordningar.” FN har förstört tusentals minor och andra sprängämnen i Afghanistan, Ukraina och på andra håll under många år, en prestation som förbättrar livet för civila som lever under militära konflikter och post-konflikt runt om i världen.

Senaste artiklar

Generalsekreterarens uttalande om COVID-19