söndag, 19 maj 2019
UNRIC logo - Svenska

FN på ditt språk

Medborgarjournalistik – en historia från Syrien

86531200 f1ae938f97 z 2
3.5.2019 – Då privata individer som vanligen är konsumenter av journalistik, börjar producera egna nyheter, kallas de medborgarjournalister.

Detta är vad som hände Wael al-Omar, en ung lärare från Syrien, då de fredliga demonstrationerna som startade folkets uppror i Syrien som med brutal kraft stävjades av den syriska regimen. UNRIC har talat med Wael inför den internationella dagen för pressfrihet som uppmärksammas den 3 maj varje år.

Sedan januari 2019 har åtta journalister, en medborgarjournalist och en medieassistent mistat livet. I snitt mister en journalist livet var fjärde dag.

Syrien – ett av de dödligaste länderna för journalister

Afghanistan är fortfarande det farligaste landet för journalister, med Syrien som tvåa, enligt World Press Freedom Index 2019 som årligen publiceras av Reportrar utan gränser. Detta i stark kontrast till Norge, Finland och Sverige som toppar listan över de tryggaste länderna, med Danmark i femte position och Island 14:e.

Med alla risker det innebär är medborgarjournalismen ofta inte ett medvetet val utan snarare ett resultat av olika händelser, säger Wael.

-Jag flyttade till landsbygden då våldsamheterna började omkring år 2012. Mitt hem blev sakta men säkert en strategisk punkt genom vilket en massa förnödenheter – allt från mediciner till teknisk utrustning – bytte händer och transporterades eller smugglades in i staden Homs. Det fanns en hel del kommunikationsapparatur, och även en satellitmottagare. Jag hade vissa tekniska färdigheter och eftersom jag också kunde engelska ledde en sak vidare till en annan. Människor bad mig översätta en sak, installera en annan och så fortsatte det. Det var inte planerat, berättar Wael för UNRICs nordiska nyhetsbrev.

Amatörjournalister världen över producerar nyheter i många olika former, från podcasts till videos, rapporter om demonstrationer eller till och med livesändningar från konfliktområden. De sociala medierna spelar en avgörande roll för spridning av medborgarjournalisters material.

-Vi hade en bärbar dator och fick sedan tag på en camcorder. Eftersom jag kunde sociala medier började vi filma och det var jag som fick ladda upp allt material, berättar Wael.

-Jag blev något av en expert i ämnet, delvis mot min vilja. Och varje gång det blev skottlossning eller regimen började bomba, flydde människor springande bortåt medan jag sprang i motsatt riktning för att dokumentera det som hände.

Allt eftersom allmänheten har alltmer obegränsad tillgång till teknologi, är det ofta vanliga medborgare som först finns på plats då något händer och därmed kan dokumentera situationen mycket snabbare än professionella journalister.

Kring 2012 var lufträderna och regimens attacker konstanta i området kring Homs. Inga västerländska journalister kunde dela filmer eller bilder på det som pågick, vilket ökade medborgarjournalistikens betydelse, säger Wael. Ofta var han och hans vänner ögonvittnen till bombningarna och bland de första att dela vidare förstahandsinformation i form av video och bilder som de sedan spred på nätet.

Men vare sig journalisterna är civila eller professionella innebär rapportering från konfliktzoner extremt höga risker.

-Jag var med om att bygga upp vårt mediacenter, men få visste att jag var inblandad. Jag höll mig i skymundan och höll också det jag gjorde hemligt. Det var bäst både för dem, för mig och speciellt min familj som annars kunde ha dödats. Det är bäst att arbeta själv, utan att vara del av någon viss grupp eller ideologi, säger Wael.

UnderTheWire003 MarieinthewidowsbasementSå, plötsligt, kom en vändpunkt som öppnade västvärldens ögon.

-De internationella krigsreportrarna Marie Colvin och Paul Conroy hade lyckats ta sig in i Syrien illegalt, och hade förts till Homs. Tack vare mina kunskaper i engelska blev jag deras guide och tolk, berättar Wael. – Det var så mina vänner fick reda på min roll – de hade inte haft en aning om att all den materiel de använt passerat genom mina händer, eller att jag hade varit med om att utföra reportagen. De bara stirrade på mig och sade ”vad gör DU här?”.

Wael arbetade i tätt samarbete med Marie och Paul, och bidrog till att få ut Maries reportage om ”änkornas källare” som väckte chockerade läsare världen över genom hennes beskrivning av de civilas lidanden i Syrien som publicerades i större, ”officiella” mediekanaler.

Under The Wire Movie Helsinki TiedekulmaReportaget blev Marie Colvins sista. Mediecentret upptäcktes, och hon miste livet i en preciserad bombattack som riktade sig mot centret. Paul Conroy och Wael al-Omar skadades båda allvarligt men överlevde. Paul Conroy skrev senare en bok om deras upplevelser, och den gripande historien dokumenterades senare av den prisbelönte regissören Chris Martin i dokumentären ”Under The Wire”. Dokumentären kommer att visas av FN-bion i Stockholm den 29.5 med både Chris Martin och Wael al-Omar närvarande för paneldiskussionen.

En förändrad atmosfär

Medborgarjournalister kan vara ovärderliga källor för professionella journalister. Men till skillnad från professionella journalister kan medborgarjournalisters nyheter sakna den källforskning och -prövning den officiella journalistiken måste utföra. Detta gör även att deras nyheter kan vara mindre tillförlitliga. Enligt Wael har atmosfären förändrats.

-Till en början arbetade vi alla för att få ut sanningen. Efter det, då situationen bara förvärrades och blev alltmer utdragen och lidandet fortsatte och bombattackerna också... alla civila och medborgarjournalister började desperat leta efter, ja, vi kan kalla det pengar för att överleva, säger Wael.

-Detta behov kan leda dig vilse, bort från att vara rakt på sak och från att koncentrera dig på sanningen. Din inkomst blir beroende av att producera nyheter. Det är det som är skillnaden mellan oss och riktiga journalister. Professionalism.

Professionalismen gäller även andra aspekter, säger Wael: -Då jag bär min kamera och dokumenterar är det fortfarande mitt folk, mina grannar, mina vänner. Jag känner dem. Jag känner deras smärta, deras sorg. De kan vara mina släktingar. Jag kan inte vara objektiv. En journalist utifrån kan bevara distansen. Det jag upplevt och sett kommer alltid att finnas kvar inom mig.

Idag, enligt Wael, lider alla hans vänner -och han själv- av depression, panikattacker eller alla symptom kombinerade.

-Jag skadades också i bombattackerna. Men det värsta var att lämna Syrien. Att dokumentera folkupproret och bombardemangen var som en resa – i början hade vi hopp, vi hade en dröm. En dröm om ett fritt Syrien. Att lämna mitt land betydde att överge den drömmen.

Idag bor Wael i ett av de nordiska länderna.


De Förenta Nationernas plan för journalisters säkerhet och mot straffrihet strävar till att skapa en trygg och säker miljö för journalister och mediearbetare världen över, både i konfliktsituationer och i fred.

Du kan reservera biljett för FN-bions visning av ”Under the Wire”, där regissören Chris Martin och Wael al-Omar kommer att närvara för diskussionen här: https://bit.ly/2H0DVy9

 

Kött som inte är kött är inte längre science fiction. Impossible Foods och Beyond Meat utdelades FN:s miljöprograms prestigefyllda pris "Champions of the Earth"

united to reform web banner 250px

nordic newsletter 253x60 banner sv no

Vill du ha vårt nyhetsbrev

Annons
Annons
Annons