Att få ett slut på straffriheten för brott mot journalister är en av vår tids viktigaste och mest komplexa utmaningar. Det är en grundläggande förutsättning för att garantera yttrandefrihet och alla medborgares tillgång till information.
Den 2 november är Internationella dagen mot straffrihet för brott mot journalister. Detta år fokuserar på hur ny teknik och nya vapen förändrar de hot som journalister utsätts för, särskilt i konfliktområden. Samtidigt som metoderna för att rikta angrepp mot journalister förändras fortsätter de som är ansvariga för att döda dem att undgå rättsliga påföljder.
Straffrihetens konsekvenser drabbar inte bara offren och deras familjer. När angrepp förblir ostraffade riskerar journalistik av allmänintresse att tystas, däribland granskningar av korruption, kränkningar av mänskliga rättigheter och brottslighet.
Under de senaste åren har den minskande pressfriheten världen över utsatt journalister för allt större hot. Dessa omfattar ett ökande antal angrepp, rättsliga trakasserier genom strategiska rättsprocesser mot deltagande i samhällsdebatten (SLAPP), godtyckliga frihetsberövanden, hot och mord. Detta gör oberoende journalistik allt farligare.
En avkylande effekt på samhället
Latinamerika och Karibien är fortsatt den region där flest journalister mördas, enligt UNESCO generaldirektörs rapport om journalisters säkerhet och faran med straffrihet.
Sedan 1993 har fler än 1 700 journalister dödats för att de rapporterat om nyheter och förmedlat information till allmänheten. I nio av tio fall går mördarna ostraffade, enligt UNESCO:s statistik över journalister som mördats. Straffrihet leder till fler mord och är ofta ett tecken på förvärrade konflikter samt på att rättsstaten och rättssystemen bryter samman.
Mord är den mest extrema formen av censur av medierna, men journalister utsätts också för oräkneliga andra hot – från kidnappningar, tortyr och andra fysiska angrepp till trakasserier, särskilt i den digitala miljön.
Kvinnliga journalister särskilt utsatta
Kvinnliga journalister drabbas särskilt hårt av hot och angrepp, inte minst på nätet. Enligt UNESCO:s rapport The Chilling: Global trends in online violence against women journalists uppgav 73 procent av de tillfrågade kvinnliga journalisterna att de hade utsatts för hot, skrämsel och förolämpningar på nätet med koppling till sitt arbete.
I många fall utreds inte hot om våld och angrepp mot journalister på ett tillfredsställande sätt. Denna straffrihet stärker förövarnas mod och får samtidigt en avkylande effekt på samhället, även på journalisterna själva. UNESCO uttrycker oro över att straffriheten skadar hela samhällen genom att dölja allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, korruption och brottslighet.
FN:s handlingsplan för journalisters säkerhet
FN:s handlingsplan för journalisters säkerhet och frågan om straffrihet är FN:s första samordnade initiativ för att hantera angrepp mot journalister och straffrihet för brott mot dem. Planen bygger på ett helhetsgrepp och omfattar flera olika aktörer.
Sedan planen antogs har frågan om journalisters säkerhet fått större synlighet inom FN, vilket bland annat framgår av det ökande antalet deklarationer, resolutioner och andra normativa dokument samt av FN:s generalsekreterares initiativ för mänskliga rättigheter.
Planen har också bidragit till att bygga internationella koalitioner mellan regeringar och civilsamhället och har lett till konkreta förändringar på plats, exempelvis inrättandet av nationella mekanismer för journalisters säkerhet i minst 50 länder.
Bakgrund
FN:s generalförsamling utsåg den 2 november till den internationella dagen mot straffrihet för brott mot journalister genom generalförsamlingens resolution A/RES/68/163.
Datumet valdes till minne av mordet på två franska journalister i Mali den 2 november 2013.