Bakgrund
För 46 år sedan, den 21 mars 1960, öppnade polisen eld och dödade 69 människor i området Sharpeville i Sydafrika. Människorna höll en fredlig demonstration mot apartheidsystemets ”pass laws”. Efter händelsen deklarerade FN:s generalförsamling att denna dag, den 21 maj, hädanefter skall bli den internationella dagen mot rasism och diskriminering (resolution 2142 (XXI). Generalförsamlingen påkallade världssamfundets uppmärksamhet för att minnas tragedin och för att arbeta gemensamt för att motverka den rasism och etniska diskriminering som sker världen över i dag.
FN:s generalsekreterare Kofi Annan skrev nyligen i en rapport om globala insatser rörande kampen mot rasism, etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och liknande former av intolerans: ”Den internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering förblir ett samlingsmärke världen över”. (dokument A/60/307 den 29 augusti 2005). Temat för årets internationella minnesdag är ”Kampen mot vardagsrasism”.
Tidigare aktioner mot rasism genomförda av världssamfundet
Sedan FN bildades har man gjort stora ansträngningar för att finna medel att bekämpa rasistisk diskriminering och etniskt våld. Artikel 1 i FN-stadgan anför ”främjande av aktningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion” som ett av FN:s mål.
Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som antogs av generalförsamlingen 1948 fastslår att ”envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.”
Den internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering antogs och öppnades för underskrift och ratifikation av generalförsamlingen genom resolution 2106 (XX) den 21 december 1965. Det är den äldsta och den mest flitigt ratificerade FN-konventionen för mänskliga rättigheter. Trots att konventionen har undertecknats och ratificerats av 170 stater och varit i kraft sedan 1969, kvarstår etnisk diskriminering som ett vittomfattande problem i många länder världen över. Inget land kan göra anspråk på att vara befriat från rasism och etnisk diskriminering. Världssamfundets löfte om mänsklig värdighet och jämlikhet avspeglas genom antagandet av en rad resolutioner, konventioner och deklarationer, som inte enbart förkastar rasism, främlingsfientlighet och diskriminering, utan som också framlägger riktlinjer för omfattande handlingsplaner. Världskonferensen mot rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och liknande former av intolerans (The World Conference against Racism, Racial Discrimination, Xenophobia and Related Intolerance) antog år 2001 en handlingsplan: ”The Durban Declaration and Programme of Action”, som en vägkarta för framtida åtgärder för att implementera principerna om icke-diskriminering och jämlikhet.
Sammankallandet av Världskonferensen i Durban (The Durban World Conference) föregicks av 50 års ansträngningar inom FN att avskaffa all form av rasism och etnisk diskrimination. Bland dessa insatser var antagandet av FN:s deklaration om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering från 1963, antagandet av den internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering från 1965, utnämningen av det internationella året för handling mot rasism och rasdiskriminering 1971, utnämningen av tre årtionden för handling mot rasism och rasdiskriminering (1973 – 1982, 1983 – 1992 och 1993 – 2002), och utnämningen av en särskild rapportör för nuvarande former av rasism, etnisk diskriminering, främlingsfientlighet eller liknande former av intolerans 1993.
Pågående arbete för att avskaffa etnisk diskriminering
Regeringar, nationella institutioner för mänskliga rättigheter och NGOs arbetar aktivt mot rasism, etnisk diskriminering och andra former av intolerans, genom att använda den plattform från handlingsplanen i Durban (The Durban Declaration and Programme of Action). Det pågår numera också ett allt större samarbete och assistans mellan olika stakeholders. Nya former av rasism drar också till sig större uppmärksamhet. Regeringar får i ökad utsträckning agera mot IT-brottslighet och spridningen av rasistiska ideologier via Internet. Samtidigt använder sig regeringar, parlamentariska rörelser, nationella mänskliga rättighets-institutioner och NGOs av Internet för att informera allmänheten om sitt arbete och sprida positiva budskap om jämlikhet och icke-diskriminering. Det har också successivt vuxit fram en trend att rapportera och kontrollera, ofta med statistiska hjälpmedel, rasistiska brott och incidenter.
FN fortsätter också sitt arbete i kampen mot rasism and etnisk diskriminering, bl.a. genom Kontoret för högkommissarien för mänskliga rättigheter, den särskilde rapportören om nutida former av rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och liknande intolerans, Kommittéen för avskaffande av rasdiskriminering och Kommissionen för mänskliga rättigheter. Tre organ har bildats för att följa upp implementeringen av världskonferensen: the Intergovernmental Working Group on the Effective Implementation of the Durban Declaration and Programme of Action, the Working Group of Experts on People of African Descent, samt en expertgrupp som följer upp på implementeringen av deklarationen och handlingsprogrammet från Durban.
Andra enheter inom FN som arbetar för att avskaffa etnisk diskriminering är: Internationella arbetsorganisationen (ILO), FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien (ECLAC), FN:s organ för internationellt samarbete inom utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation (UNESCO), FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s volontärprogram (UNV), FN:s barnfond (UNICEF), Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s flyktingkommissarie (UNHCR), FN:s samlade program för hiv/aids-insatser (UNAIDS), FN-sekretariatets informationsavdelning (DPI), FN:s befolkningsfond (UNFPA), FN:s organ för narkotika och brottsförebyggande (UNODC), FN:s kvinnofond (UNIFEM).
“Det råder ingen brist på bevis att rasism och främlingsfientlighet fortsätter att vara närvarande runt oss, och utgöra ett direkt hot mot mänsklig värdighet. Sådana handlingar ger en omedelbar negativ effekt på vårt individuella liv samt i vårt samhälle. Lika illa är, att de förgiftar framtiden," sade Louise Arbour, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, (UN High Commissioner for Human Rights), i sitt tal inför det tredje sammanträdet av The Intergovernmental Working Group on the Effective Implementation of the Durban Declaration and Programme of Action, Geneva, den 11 oktober, 2004.
För mer information om den internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering: http://www.un.org/depts/dhl/racial/.
För detaljerad information om FN:s arbete för att avskaffa etnisk diskriminering: www.ohchr.org/english/issues/.
