När vi talar om plastföroreningar kanske du tänker på plastpåsar som stryper vattendjur eller flaskor som skräpar ner miljön. Men effekterna av plastföroreningar går långt utöver den färdiga produkten och börjar med hur plast tillverkas.
Plastindustrin är faktiskt den snabbast växande källan till industriella växthusgaser i världen. FN:s miljöprogram (UNEP) uppskattar att växthusgasutsläppen från plastproduktion, användning och avfallshantering kan stå för 19 procent av den totala globala koldioxidbudgeten år 2040.
Vad är plast gjort av?
Plast är inte ett enda specifikt material utan snarare en grupp material med olika sammansättning och egenskaper. Faktum är att det finns tusentals olika varianter av plast. Ungefär 99 procent av den plastmängd vi använder idag härrör sig från fossila bränslen såsom gas eller kol. Plastproduktion är därför djupt kopplad till försörjningskedjan för fossila bränslen, och många fossilbränsleföretag äger, driver eller investerar i infrastruktur för plastproduktion.
Plastmaterial kan också tillverkas från förnybara källor som träfibrer eller alger, men denna industri står för närvarande bara för en liten del av den globala plastproduktionen.
Hur mycket plast tillverkas?
Idag tillverkar vi cirka 438 miljoner ton ny plast varje år. Utan någon avveckling i sikte beräknas detta antal stiga till 34 miljarder ton år 2050. Vi producerar cirka 300 miljoner ton plastavfall varje år, motsvarande ungefär hela den mänskliga befolkningens sammanlagda vikt, enligt FN:s miljöprogram.
Hur mycket plastavfall återvinns?
Av allt plastavfall vi genererar globalt uppskattar forskare att mindre än 10 procent återvinns. Cirka 79 procent av plastavfallet hamnar på deponier eller i naturen och cirka 12 procent förbränns. Medan – teoretiskt sett – de flesta plastmaterial kan återvinnas, ser verkligheten annorlunda ut. Från förorenat plastavfall (till exempel plast med etiketter eller matrester) till skadliga kemiska tillsatser som finns i vissa plaster (till exempel flamskyddsmedel) till bristande ekonomiska förutsättningar och lönsamhet, finns det många hinder för effektiv återvinning.
Resultatet av detta är att mycket av dagens återvinning bara skjuter upp slutförvaringen i deponier eller förbränningsanläggningar, inte att man verkligen minskar plastavfall. Plast leder till utsläpp av växthusgaser i alla skeden av livscykeln – från utvinning och transport av fossila bränslen till energi- och utsläppsintensiva raffineringsprocesser till hantering av plastavfall eller läckage till miljön. Under 2019 resulterade plastproduktion och förbränning i utsläpp av växthusgaser samma mängd som utsläppen från 189 femhundra megawatts kolkraftverk. Om plastproduktionen och -användningen växer som förutspått, kan dessa utsläpp år 2030 nå 1,34 gigaton per år – motsvarande utsläppen från mer än 295 nya 500 megawatts koleldade kraftverk. Helt enkelt hotar utsläppen från plastens livscykel vår förmåga att nå globala klimatmål.
Vad måste göras för att bekämpa plastföroreningar?
För att mildra effekterna av plastföroreningar måste vi eliminera plastföroreningar redan i relation till deras källa, inte bara minska användningen på individuell nivå utan minska dess totala produktion. Det finns många möjligheter att stoppa plastföroreningar, inklusive att sluta med produktion och konsumtion av engångsplast, minska användningen av oväsentliga plastförpackningar och inkludera plastsektorn i målen för minskning av växthusgasutsläppen.
Vid FN:s femte miljöförsamling enades 175 länder om att inleda förhandlingar om ett juridiskt bindande FN-fördrag om plastföroreningar som omfattar plastens totala livscykel. De officiella förhandlingarna för denna process inleds i november 2022 och kommer enligt planerna att avslutas 2024.
Källa: UNDP