Den 3 december skrevs traditionen kring den svenska och norska fäbodkulturen in på Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Beslutet fattades på Unescos möte i Paraguay. Fäbodkulturen är en levande tradition som innefattar allt från djurhållning och betesmarker till mattraditioner och musik.
– Det är mycket glädjande att det svenska och norska fäbodbruket nu tagits upp av Unesco. Detta innebär inte bara att fäbodkulturen synliggörs och sprids till en bredare publik, utan också att det skapas förutsättningar för ett fortsatt starkt engagemang för att bevara och utveckla denna värdefulla kulturyttring i våra båda länder. Det är särskilt glädjande att detta erkännande ges gemensamt till två nordiska länder, vilket tydligt visar hur kultur rör sig över gränser och hur traditioner delas av flera länder, säger Maria Wilenius, generalsekreterare på Svenska Unescorådet på Unescos webbplats.
Fäbodkulturen förs in som en del av det immateriella kulturarvet. Denna typ av kulturarv inkluderar levande traditioner, kunskaper och färdigheter som förs vidare från generation till generation. Det kan till exempel vara muntliga traditioner, scenkonst, ritualer, festliga evenemang och hantverkstekniker. Det är en viktig del av kulturell mångfald och bidrar till interkulturell dialog och ömsesidig respekt.
Värdet ligger inte i själva uttrycket, utan i de kunskaper och färdigheter som förmedlas, vilket är viktigt både för minoriteter och majoritetssamhällen, samt för utvecklings- och industriländer.
I Sverige har fäbodbruket varit utbrett framför allt i Värmland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen och Jämtland men även förekommit i Uppland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten. I dag finns omkring 300 levande fäbodar runt om i Sverige, och flera av dem brukas fortfarande traditionellt med fritt skogsbete, mjölkdjurshållning och beredning av olika mjölkprodukter.