A-Ö Webbindex

Folket i Jemen är i behov av hjälp

FN håller en givarkonferens för det jemenitiska folket den 1 mars. Sverige och Schweiz är värdnationer för konferensen, som har utsetts till ”High-Level Pledging Event for the Humanitarian Crisis in Yemen”. Enligt Per Olsson Fridh, Sveriges minister för internationellt utvecklingssamarbete, är krisen i Jemen för närvarande världens största humanitära katastrof.

Situationen i Jemen försämras ständigt på grund av många påverkande faktorer. Landet har plågats av inbördeskrig sedan 2014, och med klimatkatastrofer, kolerautbrott och pandemiviruset covid-19 försvagas Jemen allvarligt. Jemen kämpar också med en svältande befolkning på grund av brist på livsmedelssäkerhet och undernäring. Brist på tillräckligt ekonomiskt stöd till organisationer som World Food Program (WFP) bidrar också till att försvaga humanitärt bistånd till den svältande befolkningen.

Så många som 82% av Jemens befolkning på mer än 30 miljoner behöver humanitärt bistånd och nästan 20 miljoner människor utsätts för våld. För närvarande har bara 10 miljoner människor tillgång till de olika åtgärderna – för att nå dem alla krävs ytterligare 3,4 miljarder dollar.

Huvudfokus för givarkonferensen är att medlemsstaterna ska ingå ekonomiska åtaganden för att stödja humanitärt bistånd till Jemen. ”Vi måste göra allt vi kan för att förena världen i en gemensam ansträngning för att bekämpa fattigdom och hunger i Jemen”, sade den svenska ministern.

Innan konferensen reste den prisbelönta fotografen Giles Clarke till Jemen. Nedan följer ett gäng av hans foton från konfliktområdet. Alla bilder krediteras ©UNOCHA / Giles Clarke

”I am married, and we have one daughter. Her name is Amal and she is 2 years old. We live with my mother, my sisters and my brother. My parents are divorced, my father is in Al Hodeidah. My mother is the one who took care of us since we were little. I am proud of my mother; she is the most precious thing in my life. The thing that makes me the happiest is when all of us sit down and discuss our wishes. My sister wants to complete her studies at the university. My brother wants to get married. I miss stability. I hope we can return to our hometown.”

”I have 10 children — 2 died and 8 are alive. My children are the most precious thing in my life. The hardest thing I have been through is when I lost one of my sons to a brain tumor.”

”When bombing got close to our house in Al Hodeidah, we left everything and ran away. The road to Aden was very difficult, with rockets and bullets being fired at checkpoints. I don’t have a job; I ask people for help and for food for my children. Sometimes we get food and sometimes we do not get anything. My sister died in the bombing in Al Hodeidah. Everything changed in my life.”rrHanan is divorced and taking care of her children, aged 13 and 7.

”The bombing was so heavy. We had to carry everything we could and leave the house immediately. I left my ID papers and everything important behind me,” Fatima says. ”We need to rent a room, we cannot live inside the tent because of the wind and heavy rain. We get wet sometimes and this is really hard.”rrFatima has 11 sons and daughters. She fled Hodeidah three years ago because of air strikes and bombing.

Taybah, aged 5. Displaced by war in Yemen. ”My favourite thing to do is to play with my dolls.”

The situation in Hodeidah was very bad. Our homes were hit, and the houses were destroyed by shelling. I lost my father. Our life here is one day working and 10 days without work. We eat two meals a day. If we eat breakfast and lunch, then we do not eat dinner. nMy son has a heart disease. The treatment he needs is not available here; I bring it from Hodeidah. If he stops taking the treatment for a few days, he gets very tired. It is a treatment for life. The thing that I am most proud of is my son, he keeps me going in life. My son, Rakan, and his mother. My family is the most important thing. And all I wish is for my son to be cured.

Senaste artiklar

Generalsekreterarens uttalande om COVID-19