Miljön har varit ett hett diskussionsämne i Island under de senaste decennierna. Fram tills relativt nyligen har klimatförändringar överskuggats av en livlig debatt om för- och nackdelar av vattenkraft och geotermiska projekt i de sårbara, obefolkade högländerna. Men nu ser situationen annorlunda ut.
För ett decennium sedan organiserade några välkända artister, däribland Sigur Rós och Björk, en musikfestival som blev den största i landets historia. Náttúra-konserten hade 40 000 besökare i ett område med en befolkning på 320 000. Målet var att kräva skydd av högländerna. År 2008 var klimatförändringarna på dagordningen världen över med anledning av COP15 i Köpenhamn, men på Island var det ingen stor fråga.
Idag är situationen helt annorlunda, kanske på grund av den så kallade ”Greta-effekten” (Greta Thunberg). Björk uppmanar numera till klimatåtgärder i samband med sina konserter. I samband med hennes världsturné 2019 visar hon en speciellt framtagen film av Greta Thunberg på en jätteskärm.
Den förändrade situationen är också synlig i listan över bästsäljande böcker på Island där boken “On time and water” (På tid och vatten) som handlar om hållbarhet är en av de bästsäljande fackböckerna. Författaren Andri Snær Magnason väver samman klimatförändringar och historia i sin berättelse. Andri Snær, som är en av medarrangörerna av Náttúra-konserten, förklarade i en intervju med UNRIC:s nyhetsbrev att han gick med i miljörörelsen men utan fokus på klimatet eftersom han inte ansåg sig ha någon djupkunskap i frågan och därför kände att det var bättre att överlåtna det till forskarna.
– Då träffade jag en forskare som sa att eftersom jag har gåvan att berätta berättelser var det min plikt som författare att berätta historien om klimatförändringar. Jag var skeptisk och påpekade att jag inte kunde lita på min egen forskning och var motvillig att lita blint på andra människors slutsatser som kan kollapsa när som helst.
Andri Snær säger till en början att han lätt manipulerades – till och med en snabb titt på en Youtube-video kan så frön av misstro.
– När jag kom att titta närmare på detta och hade fakta framför mig blev jag överväldigad av havets surhet, de smältande glaciärerna och de stigande temperaturerna. Och när jag lyckades ta fram en berättelse som förklarade detta för mig själv kände jag att jag också kunde förklara det för andra människor. Det hjälpte att jag har en speciell familjehistoria som är kopplad till detta. Mina morföräldrar är aktiva medlemmar i den isländska glaciologiföreningen.
Insikterna påverkade författarens beslut att undvika en journalistisk linjär berättelse. Istället tillade han i berättelsen ”kärleken till planeten, vilket är vårt motiv för att rädda den”.
– Jag började tänka på hur lösryckta vi är från tiden och inte minst från fenomen som atombomben. Vår förståelse av kärnvapen var radikalt annorlunda när det bara var ett koncept – innan det användes för att döda hundratusentals människor och vi insåg att det kunde förstöra allt liv på jorden. Detsamma gäller klimatförändringarna. Vi är fortfarande i stadiet där vi tänker på det som ett begrepp som atombomben innan den exploderade.
Precis som begreppet atombomb före Hiroshima inte antydde dess destruktivitet, påvisar inte klimatförändringarna dess konsekvenser, menar Andri Snær.
– Betydelse omfattar inte implikationerna, förklarar han.
– Vi kan fortfarande göra narr av det, ignorera det eller agera som om det inte betyder något.
Han påpekar att debatten relativt sett är ganska ny.
– Jag tar denna utmaning på stort allvar och jag har funderat på det här i runt ett decennium. Det tog mig ett tag att hitta ett sätt att beröra människors sinnen. Jag tar oberoende saker och blandar dem med vetenskaplig kunskap, till exempel mytologi. Detta är inget nytt. Robert Opphenheimer hänvisade till den indiska mytologin om Bhagavata Gita när han såg den första atombomben detoneras. Mytologin har alltid varit nära besläktad med kunskap. Och genom att använda dessa metoder lurar jag nästan människor att bekanta sig med frågan.
Isländska miljöaktivister må ha varit långsamma med att ta sig an klimatförändringar men Andri Snær Magnason kan inte anklagas för att ligga lågt idag. Förutom sin nya bok har han genomfört föreläsningar där hans presentation och bilderna förstärks av musiken från Högni Egilsson från grupperna Hjaltalín och Gus Gus.
– Som författare har jag auktoriteten att ta oberoende frågor och integrera dem i ett nytt sammanhang. Från min kampanjerfarenhet vet jag att även om nyheter har ett informationsvärde krävs det en bok för att skapa en helhetsbild. En bok på 300 sidor är en form som låter dig gå igenom ett flöde av idéer, där du skapar en värld och ett språk som motsvarar att du installerar en ny programvara. En bok är det enda mediet som kan åstadkomma det.
Andri Snær var presidentkandidat på Island 2016 och med 14,3 procent av rösterna kom han på tredje plats före den före detta premiärminister Davíð Oddsson.
Han hävdar att vi lever i en period där allt står på spel, till och med liv på jorden.
– Det talas inte mycket om att människor samlas i FN för att diskutera framtidens klimat. Det är en helt ny mytologisk position. På 1920-talet träffades inte människor internationellt för att prata om klimatets framtid. Inte heller Djingis Khan gjorde det.
– Nu väljer vi representanter i parlamentet som har tagit rollerna som klimatgudar, som påverkar hur vädret kommer att vara om ett sekel. Det är inte säkert att dessa människor inser denna speciella, nästan absurda, situation.
När FN:s generalförsamling fattar beslut slår man med ordförandeklubban. Ordförandeklubban, som använts i årtionden vid FN, är en present från Island och heter Thors hammare efter den långvarigt permanenta representanten Thor Thors.
Och visst är det rimligt att beslut om klimatet går i lås med åskgudens hammare.