Tillväxt är varken ett problem eller en fiende. Problemet är sättet på vilket vi vuxit och fortsätter att växa, skriver Gro Harlem Brundtland och Connie Hedegaard, medlemmar i FN:s högnivåpanel för global hållbarhet, i sin insändare i Aftenposten. Ett barn som föds dag blir 18 år 2030. Vid den tidpunkten kommer världen att behöva minst 50% mer mat, 45% mer energi och 30% mer vatten. Detta är en enorm utmaning. Hur kan vi tillgodose den moderna människans behov samtidigt som vi konfronteras med klimatförändringens utmaningar?
Vi behöver en mer hållbar tillväxtmodell. FN:s högnivåpanel för global hållbarhet rekommenderar alla länder att etablera prissignaler som värdesätter hållbarhet för att vägleda konsumtionen och investeringsbeslut från såväl privata hushåll, företag och den offentliga sektorn. Vi måste uppmuntra människor att idka gröna handlingar, go green, och ställa förorenare till svars.
Kvinnor och den yngre generationen måste spela en starkare global roll. Alla måste ha rätt till utbildning och skolning. Det borde vara en styrka, inte en börda, att en stor andel av befolkningen är ungdomar. Vi måste ge kvinnor likvärdiga möjligheter i samhället och inom ekonomin. Inte bara för kvinnornas skull, men för att det är smart och för att det uppmuntrar utveckling och tillväxt. Diskrimination av kvinnor är oacceptabelt.
Världen måste besluta om en gemensam väg framåt. Vi måste hålla millenniemålen i fokus – ”Vi kan avskaffa fattigdomen”. Men vi måste även täcka ett bredare och mer extensivt initiativ kring hållbar utveckling. Vi måste komma bort från tanken att ekonomisk tillväxt endast mäts i BNP. Vi måste evaluera hur väl vi gör ifrån oss inom utbildning, hälsa, arbetsmöjligheter, klimat och miljö. Om det inte görs framsteg inom dessa områden, finns det inget att fira.
Panelen uppmuntrar oss att lyssna till forskningsresultat och varningarna gällande vår planets kapacitet. Politik måste baseras på kunskap. Panelen förespråkar ett globalt vetenskapligt initiativ med målet att överbrygga klyftan mellan forskning och politisk beslutsfattning. Vi måste bli öppnare och samarbeta genom att tala samma språk.
Politiker har inte kunnat hålla takten med dagens realiteter. Internationella och politiska institutioner har inte anpassats till marknaden. Energi, näringssäkerhet och vattenkonsumtion är alla sammanlänkade, men fortsättningsvis behandlade och bearbetade som separata ämnen.
Brundtland-rapporten ”Our Common Future” från 1987 blev fundamentet för hållbar utveckling. Därför hoppas vi att världens ledare kan komma samman i Rio i juni 2012 och inse att det behövs en ”Brundtland 2.0”, och se till att fattade beslut som krävs för att möta utmaningarna för hållbar utveckling. Det kommer inte att bli lätt – men det finns inga alternativ.
