Ban Ki-moon:Vatten är liv

Lördag 22 mars uppmärksammar FN Världsvattendagen. Vi väntar oss inte att alla skall stanna upp den dagen och hålla en tyst minut, men kanske de borde göra det. Var tjugonde sekund dör nämligen ett barn till följd av brist på rent vatten och dålig hygien, det innebär att otroliga 1,5 miljoner unga människor går en alltför tidig död till mötes på grund av någonting som vi kan förhindra.

Över 2,5 miljarder människor i världen lider av dåliga sanitära förhållanden. Eftersom vatten spelar en så betydande roll på många av de områden där FN arbetar, skulle vi genom att hjälpa dessa människor åstadkomma mycket utöver att minska dödssiffran. Det skulle bidra till att skydda miljön, minska fattigdomen och påskynda utvecklingen.

Vi behöver vatten för att överleva, för i motsats till olja finns det inget alternativ. Men bristen på rent dricksvatten är redan påtaglig på många håll och befolkningstillväxten förvärrar situationen ytterligare. Den globala ekonomin växer och törsten med den.

De problem som uppstår på grund av brist på livsviktiga resurser tenderar att spridas över gränser. Organisationen International Alert har listat 46 länder där våldsamma konflikter riskerar att bryta ut på grund av kriser orsakade av klimatförändringar och vattenfrågor. Omkring 2,7 miljarder människor bor i dessa länder och ytterligare 1,2 miljarder bor i de 56 länder som enligt organisationen har hög risk att drabbas av politisk instabilitet. Det utgör över hälften av världens befolkning.

Vattenfrågan handlar inte om rika eller fattiga, on nord eller syd, exempel finns överallt. I Kina avleder man som bäst hundratals miljoner liter vatten till Peking för olympiaden eftersom huvudstadsområdet lider av torka, men vattenbristen kommer att fortsätta i åratal framöver. I Nordamerika når Coloradofloden numera sällan havet och en tredjedel av Förenta Staterna och en femtedel av Spanien uppskattas lida av brist på vatten.

Tchadsjön i Centralafrika förser omkring 30 miljoner människor med vatten, men torka, överanvändning och vanskötsel har gjort att sjön under de senaste tio åren minskat till en tiondel av sin ursprungliga storlek. Under hösten besökte jag Brasilien och hade planerat en resa på en av Amazonflodens större bifloder, men resan blev inställ, floden hade torkat ut.

Under det senaste året har jag lyft fram klimatfrågan gång på gång. Resultatet kan vi se i slutdokumentet från klimatkonferensen på Bali. Enligt det skall förhandlingar inledas med syfte att nå ett internationellt avtal om begränsning av utsläpp av växthusgaser som skall träda i kraft då Kyotoavtalet upphör år 2012.

I år kommer jag att arbeta för att sätta millenniemålen högt på den internationella agendan.  Ett av målen är att halvera antalet människor som saknar tillgång till rent vatten före år 2015. Detta är otroligt viktigt eftersom flera av de stora utmaningarna i de fattigaste länderna har vatten som en gemensam nämnare, nämligen sjukdomar som malaria eller tuberkulos, ökande matpriser och miljöförstörelse.

I september i år kommer jag att bjuda in ledare från hela världen, och speciellt från Afrika, till ett möte i New York för att diskutera hur vi kan nå millenniemålen. Men redan nu måste vi börja fundera på nya strategier för hur vi kan använda vatten effektivt och hur vi kan fördela det rättvist. Det innebär att även det civila samhället, enskilda individer och näringslivet måste engageras.

Uppvaknandet har nyss börjat med det finns flera uppmuntrande tecken, speciellt inom den privata sektorn. Industrierna har länge utpekats som bovar, röken från kraftverken förorenar luften och utsläppen från industrierna förstör våra floder. Men det håller på att förändras och näringslivet jobbar på att bli en del av lösningen i stället för problemet.

För några veckor sedan samlades medlemmarna i UN Global Compact, världens största frivilliga nätverk mellan företag, institutioner och organisationer, i New York för att diskutera vattenfrågan. Det sammanlagda värdet på de företag som fanns representerade i salen uppgår till omkring en halv biljon dollar och de har anställda i över 200 länder. Ett av de centrala budskapen på konferensen var, att vi inte bara kan använda vatten utan att vi även måste förvalta det. Det betyder att FN tillsammans med stater och civila grupper måste arbeta för att skydda denna bristvara och se till att lokala samhällen kan dra nytta av de vattenresurser som finns.

Varje resa består av många små steg och flera av dessa små steg lyftes fram på konferensen. Ett betydande textilföretag berättade om sitt samarbete med den lokala regeringen och lokala jordbrukare för att skydda flodområden där bomull odlas. En jeansdesigner planerar att ändra tvättråden på sina byxor och rekommendera tvätt i kallt vatten för att spara vatten.

Dessa exempel är droppar i havet, men jag ser dem också som de första dropparna i ett hav av förändringar.

Av Ban Ki-moon, FN:s Generalsekreterare