15.12.2015 – På veckoslutet slöts ett historiskt klimatavtal i Paris efter två veckors intensiva förhandlingar under FN:s klimattoppmöte, COP21. Här svarar FN:s generalsekreterare på de vanligaste frågorna kring avtalet.
Vilka är de viktigaste aspekterna i det nya avtalet?
Avtalet utstakar en handlingsplan för att begränsa temperaturhöjningen till väl under 2 grader Celsius, kanske även 1,5 grader. Avtalet är en mekanism för att öka ambitionsnivån, och är både dynamiskt och universellt. Avtalet gäller alla länder och deras utsläpp, och är utformat för att hålla långt i framtiden. Parisavtalet sänder även en stark signal om att det är dags att investera i en ekonomi med låga utsläpp.
Kommer avtalet verkligen att hjälpa?
Ja. Det är ingen tvekan om att framtiden ser ljusare ut tack vare detta avtal som kommer att bidra till arbetet för en mer hållbar värld. Avtalet sänder ett starkt meddelande om att länder tar frågan på allvar, och det är en triumf att konventionens 196 parter slutit detta avtal.
Vad kräver avtalet av länderna?
Alla länder måste vidta åtgärder, men samtidigt uppmärksammar avtalet deras olika förutsättningar och situationer. Åtgärderna inbegriper såväl förebyggande som anpassande åtgärder. Länder har nu officiellt framlagt sina nationella klimatmål som de skall följa, och detta kommer att bidra till att minska på temperaturhöjningen. Avtalet formaliserar processen för de nationella målsättningarna, men det föbinder även länder att värdera och se över sina planer. Denna mekanism kommer att se till att länder stegvis ökar på sina ambitioner och att det inte sker bakslag.
Vad händer om ett land inte lever upp till sina förbindelser?
Länder har alla orsaker att följa avtalet. Det är i deras eget intresse att implementera det, inte bara på grund av fördelarna med klimataktion, men även på grund av global solidaritet. Det finns däremot inga fördelar med att inte uppfölja det. Alla kortsiktiga vinster blir just det – vinster på kort sikt. Och dessa skulle överskuggas av negativa reaktioner från andra länder, den finansiella marknaden, och främst av allt, av landets egna medborgare.
Avtalet träder inte i kraft förrän år 2020. Vad händer tills dess?
Implementeringen börjar redan nu. För detta krävs det att länder mobiliserar resurser – däribland 100 miljarder dollar som utlovats till utvecklingsländer – och investerar i en riktning av lägre utsläpp. Länder har i Paris enats om att vidta starka åtgärder för att förespråka klimataktion, trappa upp finansieringen och påbörja implementeringen av de nationella klimatplanerna. Länderna har möjligheten att uppdatera sina planer år 2018 som en del av en kollektiv utvärdering. Vi måste integrera klimataktionen med implementeringen av agendan för hållbar utveckling, d.v.s de globala målen som man enats om och som skall uppnås innan 2030. Båda är viktiga för varandra och för varandras framsteg.
Är avtalet lagligt bindande?
Parisavtalet är ett lagligt instrument som kommer att vägleda processen för universell aktion mot klimatförändringen. Avtalet är en hybrid av såväl lagligt bindande och icke-bindande delar. Avtalets stomme överser den internationella process som är bindande för alla parter, medan det även finns element som inte ingår i den bindande delen. Dessa icke-bindande delar av avtalet, som de nationella klimatmålsättningarna, kan däremot vara bindande på nationell nivå.
Utvecklingsländerna har betonat behovet av jämlikhet och rättvisa. Erbjuder avtalet dem det?
Ja. Principen om gemensamma men olika ansvarsonråden reflekteras i avtalet. Alla parter måste vidta klimataktion, men samtidigt tas de nationella omständigheterna i beaktan.
Hur kan Parisavtalet ta oss emot tvågradersmålet – eller t.o.m. 1,5-gradersmålet?
Parisavtalet ser till att vi inte fastnar på en ambitionsnivå som skulle göra tvågradersmålet osannolikt. År 2018 kommer länder att ha möjligheten att se över sina kollektiva ansträngningar och spegla dem mot de globala målen efter att de åter delgett sina nationella målsättningar. Denna övning upprepas vart femte år. Idag har vi ett avtal, och vi har chansen att nå målet. Det skulle vi inte kunna säga utan detta avtal. Det faktum att 188 länder redan delgett sina nationella klimatmålsättningar – och dessa länder står för närmare 100 % av de globala utsläppen – är mycket uppmuntrande. Det visar att länder ser Paris som den första hållplatsen i en process, och att de är engagerade till fullo.
