Fakta om de minst utvecklade länderna (MUL-länderna)

Fakta om de minst utvecklade länderna (MUL-länder)

Vad är MUL-länder?
Hur många MUL-länder finns det?
Vilka är MUL länderna?
Hur definieras MUL-länder?
Måste ett land uppfylla alla kriterier för att definieras som ett MUL-land?
Vilka länder har tagit sig ur gruppen?
Vad krävs för att ett land skall ta sig ur gruppen?
Vilka förmåner har MUL-länder?
Vad innebär Brussels Programme for Action- programmet?
Vilka är de sju fokusområdena i programmet?
Vilka är de huvudsakliga utmaningarna för MUL-länderna?
Vad händer när Bryssel-programmet når sitt slut?

Vad är MUL-länder?
MUL-länder (på engelska Least Developed Countries – LDC) är en term som används av FN, sedan år 1971, för att benämna länder med en låg social och ekonomisk utveckling. Ländernas strävan att förbättra livskvalitén för folket försvåras av extrem fattigdom, svaga ekonomiska strukturer, bristande tillväxt och strukturella problem. Typiskt för länderna är också att de är ytterst känsliga för externa ekonomiska chocker, katastrofer och naturkatastrofer samt sjukdomar.

Hur många MUL-länder finns det?
FN har placerat 48 länder på listan över ”minst utvecklade länder” (LDC-länder). Listan över länderna ses över vart tredje år av Ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC). 33 av länderna finns i Afrika, 14 i Asien och Stillahavsområdet och ett i Latinamerika. Republiken Kap Verde lämnade kategorin år 2007 och Maldiverna i januari 2011.

Vilka är MUL länderna?
Afrika: Angola, Benin, Burkina Faso, Burundi, Centralafrikanska republiken, , Tchad, Comoros, Demokratiska republiken Kongo , Djibouti, Ekvatorialguinea, Eritrea, Etiopien, Gambia, Guinea, Guinea-Bissau, Lesotho, Liberia, Madagaskar, Malawi, Mali, Mauretanien, Mocambique, Niger, Rwanda, Sao Tome och Principe, Senegal, Sierra Leone, Somalia, Sudan, Togo, Uganda, Tanzania, och Zambia.   
Asien och Stillahavsområdet: Afganistan, Bangladesh, Bhutan, Cambodja, Kiribati, Laos, Myanmar, Nepal, Samoa, Salomon Islands, Timor-Leste, Tuvalu, Vanuatu, och Yemen.
Latinamerika och karibiska övärlden: Haiti

Hur definieras MUL-länder?

Kriterierna som ligger till grund för den nuvarande listan är följande:

1. Låg nationalinkomst. Beräkningen görs utifrån medelinkomsten per person över en period på tre år.   Medelinkomsten skall ligga på mindre än 745 USD per person och år. Gränsen för att avskrivas har varit ett BNP per capita på 900 dollar.
2. Låg nivå på mänsklig utveckling vilket mäts av ett sammansatt index (Augmented Physical Quality of Life Index) som baseras på indikatorer som förväntad levnadsålder, kaloriintag per capita, skolgång, samt läskunnighet bland vuxna.
3. Hög ekonomisk sårbarhet. Ett index som bygger på invånarantalet, det geografiska läget, diversifiering av ekonomin, vilken andel av ekonomin som upptas av jordbruk, fiske och skogsbruk, hur stabilt jordbruket och exporten av varor och tjänster är, samt hur många människor som är hemlösa till följd av naturkatastrofer.   

Måste ett land uppfylla alla kriterier för att definieras som ett MUL-land?

Ja, ett land måste uppfylla alla tre kriterier för att definieras som MUL-land, dessutom får inte invånarantalet överstiga 75 miljoner. Ett land som uppfyller kriterierna måste ge sitt godkännande innan FN:s Ekonomiska och sociala råd ECOSOC beviljar den nya statusen.

Vilka länder har lämnat kategorin?
Sedan definitionen instiftades år 1971 har följande länder lämnat kategorin: Botswana år 1994 och Kap Verde år 2007. Maldiverna lämnade kategorin år 2011 och Samoa är nästa i tur år 2014.

Vad krävs för att ett land skall lämna kategorin?
Ett land kan läggas till LDC-listan om det uppfyller alla tre ovan nämnda kriterier, alternativt måste ett lands nationalinkomst överskrida en fastställd nivå. Dessutom måste det vara sannolikt att nationalinkomsten hållas på en stabil nivå.
Länder som lämnar kategorin får under en treårsperiod ett särskilt stöd för att det skall kunna anpassa sig till förlusten av de särskilda förmåner som MUL-länderna har.

Vilka förmåner har MUL-länder?
Länder med MUL-status har vissa förmåner som har att göra med handelsavtal, utvecklingsfinansiering, bistånd, skuldavskrivning, tekniskt stöd samt andra typer av stöd.
MUL-länder som är medlemmar i Världshandelsorganisationen WTO åtnjuter dessutom vissa förmåner och specialarrangemang gällande WTO skyldigheter.

Vad innebär Brussels Programme for Action- handlingsplanen?
Brussels Programme for Action- handlingsplanen antogs i maj 2001 i Bryssel under den tredje FN- konferensen om MUL-länder. Handlingsplanen omfattat en rad åtgärder för både MUL-länderna själva och bidragsgivare för en hållbar utveckling av MUL-länderna.  Handlingsplanen, som sträcker sig over 10 år 2001-2010, har som mål att minska fattigdomen och hungern genom åtgärder inom sju områden.

Vilka är de sju områdena i programmet?
1. Att utveckla åtgärder som utgår från människor
2. Att utveckla en god förvaltning på nationell och internationell nivå.
3. Att utveckla de mänskliga och institutionella resurserna
4. Att utveckla produktionskapaciteten så att MUL-länderna kan dra nytta av globaliseringen.
5. Att främja betydelsen av handel för utvecklingen
6. Att minska ländernas sårbarhet och att skydda miljön.
7. Att frigöra tillräckliga ekonomiska resurser.

Vilka är de huvudsakliga utmaningarna för MUL-länderna?
Fattigdom: Över hälften av de 800 miljoner människor som lever i MUL-länderna lever på mindre än en dollar om dagen. I MUL-länderna är risken för kvinnor att dö under förlossning 1 på 16, i Nordamerika är siffran 1 på 3500.
Osäker livsmedelsförsörjning: Över 300 miljoner människor i Afrika, där 33 av de 48 MUL-länderna finns, lider av osäker livsmedelsförsörjning.
Ekonomisk sårbarhet: MUL-länderna är mycket beroende av extern finansiering så som bistånd, remitteringar, penningförsändelser från utvandrare och utländska investeringar. Detta gör länderna ytters sårbara för externa chocker som till exemplen den globala ekonomiska krisen som drabbade MUL-ländernas ekonomier avsevärt.
Sårbar miljö: De fattiga länderna bidrar minst till klimatförändringarna, men människorna i MUL-länderna drabbas ofta svårast, bland annat på grund av dåliga bostäder och begränsade möjligheter att anpassa sig till klimatförändringarna. Människorna i MUL-länderna är dessutom ofta mycket beroende an naturresurser. Många MUL-länder är små öar vilka hotas av den stigande havsnivån.

Vad händer nu när Brussels Programme for Action- handlingsplanen nått sitt slutdatum?
Brussels Programme for Action- handlingsplanen antogs i maj 2001 i Bryssel och sträckte sig över 10 år fram till slutet av 2010. Ett av huvudmålen med toppmötet i Istanbul i maj 2011 är att titta på om MUL-länderna lyckats genomföra handlingsprogram samt att anta en ny handlingsplan som bland annat omfattar åtgärder inom livsmedelssäkerhet, tryggt arbete och en utveckling av rena energiformer.