Fem lärdomar – Av Kofi A Annan

För snart 50 år sedan, när jag som en färsk student från Afrika anlände till Minnesota, hade jag mycket att lära- som till exempel att det inte var något konstigt med att använda öronmuffar då det var mindre än 15 grader celsius. Sedan dess har hela mitt liv varit en lärorik upplevelse. Nu vill jag dela med mig av fem lärdomar som jag har lärt mig under mina tio år som Generalsekreterare- råd som jag tror att samfundet av nationer måste ta till sig av när de konfronteras av 2000-talets utamaningar.

För det första, i dagens värld är vi alla ansvariga för varandras säkerthet. Mot hot som spridning av kärnvapen, klimatförändring, globala pandemier eller terorrister som arbetar från ”safe havens” i misslyckade stater, inga nationer kan försäkra sig själva genom att vara överlägsna andra. Bara genom att samarbeta med varandra kan vi uppnå långvarig säkerhet för oss själva.

Detta ansvar inkluderar vårt delade ansvar för att skydda människor från folkmord, krigsbrott, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Detta godtogs av alla nationer under förra årets FN toppmöte. Men när vi märker att mord, våldtäkt och svält som fortfarande forsvårar tillståndet for människorna i Darfur, förstar vi att sådana doktriner endast förblir tomma löften tills de med makt effektivt ingriper- genom att utöva politiska, ekonomiska eller som sista utväg militära muskler- då är vi redo att leda vägen.

Detta inkluderar även ansvar inför kommande generationer- att bevara tillgångar som tillhör dem lika mycket som de tillhör oss. Varje dag som vi inte gör någonting, eller för lite, för att förhindra klimatförändring påtvingas våra barn större fara.

För det andra, vi är också ansvariga inför varandras vallfärd.Uteblivna resultat av soldaritet kan inte uppmuntra stabila samhällen. Det är inte realistiskt att tänka att några människor kan tillförskansa sig stora tillgångar på grund av globalisation medan miljoner är lämnade eller kastade in i sträng fattigdom. Vi måste erbjuda alla våra medmänniskor en chans till att dela under vår tillväxt.

För det tredje, både säkerhet och tillväxt bygger på respekt av männskliga rättigheter och rättssytemet. Genom historien har mänskligt liv berikats av skillnader och olika kommuniteter har lärt sig av varandra. Men om våra kommuniteter ska leva i fred måste vi betona vad det är som förenar oss: vår gemensamma mänsklighet och behovet av vår mänskliga stolthet och rättigheterna till att vara skyddad av lagen.

Detta är även viktigt för utveckling. Både invandrare och ett lands egna invånare är mer sannolika till att investera när de vet att deras fundamentala rättigheter är skyddade och att de är medvetna om att de står lika inför lagen. Policy som förespråkar utveckling har störst chans att bli accepterad om folket i störst behovet av utveckling kan få göra sin egen röst hörd. Stater måste även följa spelets regler gentemot varandra. Inget samhälle någonstans lider av för många lagar; många lider av för få- och det internationella samfundet är bland dem. Detta måste vi ändra på.

Min fjärde lärdom, är därför att regeringar måste hållas ansvariga för sitt agerande, både internationellt som på hemmaplan. Alla stater är skyldiga för sitt agerande som kan han en stark påverkan gentemot andra stater. Som i dag, fattiga och svaga stater är enkla att hålla skyldiga eftersom de behöver internationellt bistånd. Medan stora och mäktiga stater, vars agerande har den största påverkan på andra, kan bara begränsas av sitt eget folk.

Detta innbär att folk och institutioner i mäktiga stater har ett speciellt ansvar att överväga globalla åsikter och intressen. Och i dag måste de även överväga vad vi kallar “non-state actors.” Stater kan inte längre – om de någonsin har kunnat – konfrontera globala utmaningar ensamma. Tvärtom behöver de hjälp från åtskilliga organisationer där folk frivilligt hjälper till, mot belöning eller värt att tänka på, att förändra världen.

Hur kan stater hålla varandra ansvariga? Endast genom multilaterala institutioner. Min sista lärdom är att dessa institutioner måste vara rättvisa och demokratiska och ge de svaga inflytelse över de rikas och starkas agerande. Utvecklingsländer borde ha en starkare stämma i internationella finansiella institutioner, vars beslut kan betyda liv eller död för deras folk. Och nya permanenta eller långtida medlemmar borde inkluderas i FNs Säkerhetsråd, där dagens medlemsskap reflekterar verkligheten år 1945, och inte dagens värld.

Inte minst viktigt, alla medlemmar i Säkerhetsrådet måste acceptera ansvaret som kommer med deras priviliegium. Rådet befinner sig i en situation där det inte går att agera utifrån nationella intressen. Det är vår styrelsekommitte i vårt unga globala system.

Mer än någonsin behöver mänskligheten ett fungerande globalt system. Erfarenhet har om igen bevisat att systemet inte fungerar bra när medlemsstater är kluvna och saknar ledarskap, utan fungerar mycket bättre när det råder samhörighet och långsiktigt ledarskap och engagemang av alla huvudsakliga aktörer. Världens ledare, i dag och i morgon, har ett enormt ansvar. Världen måste kunna se att de lever upp till det.

Författaren är FNs Generalsekreterare. Denna artikel är baserad på talet som han gav den 1 december i Truman Presidential Museum & Library in Inde pendence, Missouri.