Den internationella jazzdagen firas för andra gången den 30:e april. Turkiets huvudstad Istanbul kommer att vara värd för de officiella evenemangen, men dagen firas runtom i världen i mer än 100 länder, däribland alla de nordiska länderna.
Dagen, ursprungligen initierad av UNESCO, strävar till att öka det internationella samfundets medvetenhet om jazzens alla fördelar som ett instrument för utbildning, drivkraft för fred, dialog och ökat samarbete mellan människor.
Enligt den danske saxofonisten Benjamin Koppel kan musik inte bara föda vänskap över gränser, men musikens magi kan även få människor att utforska det okända, acceptera det som känns främmande och förbereda oss för det oväntade.
Evenemangen i Istanbul kommer att inkludera stjärnor som FN-ambassadören och musikern Herbie Hancock, Wayne Shorter, John Beasley, George Duke, Abdullah Ibrahim, Al Jarreau, Milton Nascimento, Dianne Reeves, Marcus Miller, John McLaughlin, Lee Ritenour och Jean-Luc Ponty.
Den första jazzdagen var en succé, där jazzscenens största stjärnor ersatte de sedvanliga diplomaterna och statsmännen i generalförsamlingen på FN:s högkvarter i New York. Isländaren Jón Ingi Herbertsson, FN-tjänsteman och programansvarig, följde en av fredsambassadörerna, Stevie Wonder, till konserten och erfarenheten var enligt honom oförglömlig. Att se tre femtedelar av den andra superba Miles Davis –kvintetten –Herbie Hancock, Wayne Shorter och Ron Carter- tillsammans på scen var fantastiskt. ”Kanske den bästa upplevelsen ändå var alla de goda vibbarna bakom scen”, sade Herbertsson. ”En veritabel ”vem är vem” inom jazzen, samt superstjärnorna Michael Douglas, Robert de Niro och Morgan Freeman – var alla sammanträngda i det lilla bakrummet bakom generalförsamlingen. Människor bara satt och småpratade, skrattade och utbytte historier medan de praktiskt taget satt i varandras famnar!”
Som alla vet, föddes jazzen i USA under början av 1900-talet. Med rötter i Afrika spann musiken sedan vidare med inslag av europeisk musik, och utvecklades till ett flertal olika stilar runtom i världen.
Jazzen blev snabbt populär i de nordiska länderna, som bidragit med några av de europeiska toppnamnen inom jazz, som dansken Niels-Henning Örsted-Pedersen och Palle Mikkelborg, norrmannen Jan Garbarek och Terie Rypdal och svensken Esbjörn Svensson för att nämna några. Islands jazz-fusiongrupp Mezzoforte hade en världshit med sången Garden Party under mitten av 80-talet.
En av orsakerna till varför de nordiska länderna haft en så bra jazz-scen är det officiella stödet för denhär typen av musik, säger Mezzofortes pianist Eythór Gunnarsson som även skrev Garden Party. ”Men jag är säker på att det faktum att många toppmusiker från USA flyttade till de nordiska länderna, speciellt Köpenhamn, under sextiotalet, bidrog till att unga talanger som Niels-Henning Örsted Pedersen, fick chansen att spela med dem och ”vässa klorna”. Detta har säkerligen bidragit till den nordiska jazzens utveckling.”
Toppmusiker som saxofonisterna Dexter Gordon och Ben Webster samt pianisten Kenny Drew bodde alla i längre och kortare perioder i Köpenhamn, och deras närvaro drog även till sig besök av andra amerikanska kända jazznamn.
Caroline Henderson, en halvsvensk-amerikansk jazzsångerska som bor i Köpenhamn, representerade den nordiska jazzen på Nordic Cool-festivalen i Washington DC som nyligen gick av stapeln.
Hennes far kom till Europa under 50-talet för att spela musik och leva ett friare liv än han hade möjlighet till i USA under den tiden.
”Jazzen kommer såklart från USA, men vi har verkligen anammat stilen i de nordiska länderna och gett den vår egen, blåa ton, en dos av melankoli och en massa genialitet”, berättat Henderson på Norden.org:s hemsida.
Gunnarson är inte så säker på att det finns någon speciell nordisk ton inom jazzen. ”Det kanske inte passar in med stereotypen, men norrmän är mer inne på proggressiv jazz och experiment, medan danskarna är ganska traditionella i sin approach.” Gunnarsson har precis avslutat inspelningar med den kända danska saxofonisten Benjamin Koppel, som definitivt anser att det finns en nordisk approach till musik. ”Vi är alla produkter av vår kultur, miljö och uppfostran – och det påverkar ens artistiska uttrycksformer.”
”Vad än skandinaverna säger själva”, sade brittiska radio 3:s Fiona Talkington, ”finner jag en beroendeframkallande och väldigt lockande touch deras musik. Det finns ödmjukhet, även då någon spårar ur totalt”, sade hon i en intervju med tidningen Independent.
Då hon tillfrågades om Jan Garbarek:s kända, isiga, introverta ton var typiskt nordisk, sade hon tvärtom: ”något av det mest uppiggande är då man känner hur ens inälvor vänds in och ut!”
Alla de nordiska länderna kommer att fira den internationella jazzdagen med olika evenemang.
