Klimatförändringar har inte bara blivit en integrerad del av politik och nyhetsrapportering, utan också ett ämne för akademisk forskning. Att klimatet kan bidra till ångest kommer inte som en överraskning för psykologer. I de nordiska länderna finns det redan flera klimatpsykologiska centrum, men deras fokus ligger inte uteslutande på individers välbefinnande.
Nyligen uppmärksammandes den svenska journalisten Kristofer Ahlström när han skrev en artikel i Dagens Nyheter om att han led av klimatångest.
Han berättade om sina känslor efter att under sommaren konsumerat stora mängder av nyheter om översvämningar i Centraleuropa, skogsbränder och rekordvärme i Nordamerika. Känslorna kulminerade när IPCC-klimatrapport nyligen släpptes.
„I bakhuvudet rotade jag efter de verktyg och nycklar jag lärt mig i terapin. Sedan ett halvår tillbaka träffar jag en psykolog för min klimatångest. Det går ärligt talat inget vidare för mig. Jag är fortfarande fast vid ilska, den andra sorgefasen av fem. Jag kan knappt tänka på klimatet, än mindre diskutera det utan att skallen låser sig som en krampande muskel.”
Klimatpsykologi är inte en speciell fögrening inom psykologin, men den använder dess metoder och „know-hows“. Några svenska psykologer ser tydligt sina egna roller i den aktuella debatten om klimatförändringar.
Klimatpsykologiska centrum
Kali Andersson är partner på ett av de två klimatpsykologiska centrum som för närvarande är verksamma. Andersson, författare till en bok med titeln ‚Klimatpsykologi‘ medger att hon själv led av klimatångest.
Hon berättar att hon ibland diskuterar om frågan egentligen handlar om klimatångest, oro eller ilska med sina patienter.
”Att vara arg är en bra känsla. Men när du är orolig är du inaktiv. Då är det inte bara ditt personliga problem längre utan ett problem för planeten”.
Enligt klimatpsykologerna är oro för klimatet är en naturlig reaktion eftersom det är ett verkligt hot. Våra sinnen och kroppar har ett utvecklat system som varnar för fara, och en reaktion är därför bra och naturlig.
För vissa kan klimatångest bidra till en reaktion och handlingskraft, men för andra kan det ge motsatt effekt.
Fastnar i ångest
”Vissa blir överväldigade och fastnar i ångest”, säger Frida Hylander, Andersons partner på ’Climate Psychology Center’.
”Om man redan har en tendens till ångest eller andra psykiska störningar kan det bli svårt att hantera information om klimatkrisen. Då kan det finnas behov av psykologisk hjälp”.
Nyligen deltog Kari Andersson och Kristoffer Ahlström i en ny podd-diskussion som organiserades av Omvärlden, en svensk onlinetidning om omvärldsfrågor. Ahlström berättar att de starka reaktionerna på hans artikel överraskade honom. Många hörde av sig för att fråga vad de kunde göra för att bekämpa klimatförändringarna.
Andersson tycker att det är positivt när ilska eller ångest kan omvandlas till handlingskraft, och hennes kunskap kan gynna organisationer och företag som hon arbetar med.
Organisationer och företag
Även om hennes arbetsplats fortfarande tar emot vissa individer, fokuserar de alltmer på att ge råd till organisationer och företag.
”Vi försöker använda psykologi för att förändra samhället vad gäller klimatförändringar”, sa hon till UNRIC:s webbplats i en intervju.
”Vi behöver använda psykologi och vår kunskap om hur människor faktiskt tänker och motiverar sig själva och hur system fungerar. Vi tillämpar detta på andra organisationer som redan arbetar med dessa frågor. Det vi gör är att hjälpa dessa organisationer att bli mer effektiva och arbeta enligt psykologin. Klimatförändringar och andra ekologiska frågor är så deprimerande eller existentiella att det är svårt för de flesta att bara ta in informationen, smälta den och börja agera”, förklarar hon.
Det är här klimatpsykologer kan göra skillnad i att ur en psykologisk synvinkel analysera hur information når människor effektivt och uppmuntra till analys. Hon ger ett konkret exempel.
”Vissa organisationer kanske vill uppmuntra människor att åka mer kollektivtrafik. Men kommer en informationskampanj att fungera? Vet inte folk redan om detta? Finns det inte andra faktorer än bristande kunskap som står på spel? Vi frågar varför människor inte har valt att ta bussen, och sedan uppmuntrar vi våra kunder att fråga sig om kanske fler cykelbanor kan vara mer effektiva i längden”, förklarar Andersson.
Informationen finns redan där
I bredare sammanhang om klimatförändringar finns informationen redan där. Kristoffer Ahlström säger att reaktionerna på IPCC:s senaste omfattande rapport borde ha drivit beslutsfattare till radikala åtgärder.
”Jag kan inte riktigt föreställa mig vad som behövs för att utlösa en verklig reaktion. Men risken är att vi kommer att uppleva det”, säger han.
I nordliga delar av världen har vädret länge varit ett omtyckt samtalsämne. Hittills har det ansetts vara icke-kontroversiellt och ett relativt opolitiskt ämne, men nu har vädret blivit politiskt laddat. I Sverige diskuskuteras även om det är lämpligt att TV-meteorologer bör vara glada när klimatet är så dystert.
Trots att han känner sig orolig för klimatet medger Ahlström att han avundas dem som inte bryr sig.
„Jag drabbas ibland av en annan osmickrande känsla vad gäller klimatet: avund. Jag avundas de som kan se bilder av Centraleuropas katastrofala översvämningar och läsa rapporter om Golfströmmens eventuella kollaps och känna att det är något som pågår i periferin. Jag avundas de som verkar ha hittat en gräddfil genom sorgernas stadier och gått raka vägen till acceptans“.
Samtidigt tickar klockan. Nästa klimattoppmöte, COP26, sker i Glasgow i november.
