Genève, 4.3.2013 – “Att dela makten med kvinnor är en genväg för att minska på hunger och undernäring, och är dessutom det effektivaste sättet att uppnå rätten till mat”, sade FN:s specialrapportör för rätten till mat, Olivier de Schutter. Han uppmanade även världens regeringar att anta förändrade livsmedelssäkerhetsstrategier som beaktar kulturella hinder och omfördelar rollerna mellan män och kvinnor.
”Familjedrivna jordbruk har gradvis skjutits över på kvinnornas ansvar, medan männen ofta flyttar bort från farmen i jakt på arbete. Emellertid nekas ofta dessa kvinnor, som i allt ökande grad måste tackla bördan av att upprätthålla farmer och familjer, medlen för att förbättra sin situation – såväl utanför som på åkern”, sade De Schutter under presstillfället då hans nya rapport om kön och rätten till mat lanserades inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève idag.
Som ett omedelbart första steg rekommenderade De Schutter elimineringen av diskriminerande lagar och sedvänjor som står i vägen för kvinnors tillgång till jordbruksresurser som land, kredit och input. Han betonade även vikten av att kvinnornas börda av hushållsskötsel minskas genom adekvata åtgärder inom allmän service som barnvård, rinnande vatten och elektricitet. Den tid som kvinnor spenderar på att hämta vatten och ta hand om barn och åldringar motsvarar en kostnad på ungefär 15 % av BNP i medelinkomstländer och så mycket som 35 % i låginkomstländer.
Han eftersökte också en förnyad fokus på utbildning. Enligt uppgifter från ett urval av länder mellan 1970-1995 kan så mycket som 55 % av minskningen av hunger tillskrivas förbättring av kvinnors situation i samhället. Framsteg i kvinnors utbildning (43 %) var nästan lika viktigt som den kombinerade effekten av ökad livsmedelstillgång (26 %) och framsteg inom hälsovården (19 %).
”Om kvinnor ges en jämlik chans till utbildning, faller största delen av pusselbitarna för livsmedelssäkerhet på plats av sig själva”, förklarade specialrapportören. ”Hushållsutgifter för livsmedel ökar, barns hälsa förbättras, och de sociala systemen förändras – av kvinnor, för kvinnor – med en exponentiell effekt.”
De Schutter pekade speciellt på ett program i Bangladesh, ”Challenging the Frontiers of Poverty Reduction Scheme” som ett exempel på hur socialt stöd kan tillföras på sätt som är känsliga för de restriktioner kvinnor möter, samtidigt som det arbetar för en minskning av dessa restriktioner. Mindre arbetskrävande former, som hönsuppfödning, erbjuds kvinnorna, tillsammans med en omfattande träning i kapitalförvaltning och social utveckling.
Emellertid varnade specialrapportören för särbehandling – även om kvinnors speciella situation bör beaktas, måste den samtidigt utmanas. ”Då vi tar specifika hinder och restriktioner i beaktande, är gränsen svår att dra och vi måste akta oss för att istället förstärka könsroller och stereotyper. Strategier för livsmedelssäkerhet måste utvärderas enligt deras förmåga att utmana könsroller och att verkligen öka kvinnors egenmakt. Finkänslighet är viktigt, men är ingen ersättare för egenmakt.”
