UNESCO har infört Islands simbassängkultur på sin representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.
Trots det svala klimatet är utomhuspooler mycket populära på Island och välkomnar människor i alla åldrar, med olika bakgrund och kunskap.
Nyckeln till Islands simbassängkultur är den rikliga tillgången på geotermiskt varmvatten i många delar av landet på grund av vulkanisk aktivitet. Den berömda turistattraktionen Blå lagunen i sydvästra Island har gynnats av detta, men också lidit, eftersom den har varit tvungen att stänga vid ett flertal tillfällen sedan en serie utbrott sedan 2023.
Ungefär 79 % av isländska vuxna använder offentliga simbassänger, och cirka 40 % av dem gör det mer än en gång i månaden. På isländska kallas besökarna i simbassängerna för ”gäster”. Många av dem går till simbassängen tidigt på morgonen.
– Man börjar göra det för att det är så uppfriskande, sedan blir det en tradition och en integrerad del av ens dagliga liv, säger Valgerður Gísladóttir, en regelbunden simbassänggäst. Och efter att man har fått vänner i poolen finns det ännu mer som lockar en till den och man vill bara träffa sina väninnor och vänner och njuta av att vara i poolen.
Politik eller inte?
Folk besöker simbassängerna av olika anledningar, till exempel för att träna, koppla av eller umgås. De offentliga simbassängerna drivs av samhället, för samhället – en dynamik som har skapat unika sociala arenor. Till exempel har bubbelpooler blivit informella debattlokaler. Halldór Bergmann Þorvaldsson är en stamgäst vid en av Reykjavíks simbassänger där han träffar en grupp vänner.
– Vi dyker upp klockan 7. Vi har hanverkare som jag själv, senatorer och tidigare ministrar, hela samhället, men jag implementerade en regel när jag grundade den här gruppen. Det är förbjudet att prata om politik, det är därför det är så roligt här.
Även om den här gruppen föredrar att ha en ”politikfri zon” är det inte på något sätt regeln. Faktum är att politiker är väl medvetna om att bubbelpoolerna är ett bra ställe att inventera den allmänna opinionen. När Steingrímur Hermannsson, tidigare statsminister, avskaffade en veckovis tid ägnad åt oplanerade möten med allmänheten, sa han att det var onödigt, alla kunde träffa honom vid hans favoritpool varje dag klockan 7.
Detta skulle uppenbarligen vara omöjligt i större länder, där politiska ledare behöver polisskydd, men det var åtminstone möjligt på Island på 1980-talet.
Inte bara hälsosamt utan också billigt
Reykjavik, Islands huvudstad, med en befolkning på 146 000 har 8 stora offentliga simbassänger. Entréavgiften är 9 euro, men om du köper ett 10-meterskort kostar en engångsinträde så lite som 4 euro. Det är gratis för barn under 16 år.
Bassängerna är vanligtvis öppna från 6.30 till 22.00. Alla har 25 meter långa badbanor, och vissa 50 meter långa med 27-30°C varmt vatten. Barnpoolerna är lite varmare, eller 32°C. Bubbelpoolerna har olika temperaturer, från 37°C till 43°C, för att inte tala om den kalla badtunna.
Hamam och bastur är ett relativt nytt tillskott. Ett exempel på simkulturens höga status i det isländska samhället är att borgmästaren i Reykjavík nyligen invigde en ny bastu i en populär lokal simbassäng med närvarande media – alla i badkläder.
Simbassänggästernas gemenskap består av människor med olika social ställning som samlas som jämlikar, klädda endast i sina badkläder.
Avklädd
– I livet klär man sig på ett visst sätt, man är den eller den typen, säger Anna Kristín Sigurðardóttir, simhallschef. Och visst kan man bära en viss baddräkt eller ha en tatuering eller en viss frisyr, men ändå är så mycket av hur man uttrycker sin identitet avklätt och det spelar liksom ingen roll om man är presidenten eller den mest kända popstjärnan, alla är bara tillsammans i poolen.
Det är allmänt känt att Björk, Islands mest berömda popstjärna, är en flitig besökare i sin närmaste simbassäng.
Nationens själ
Historieprofessorn Guðni Th. Jóhannesson, Islands president från 2016 till 2024, säger att simkulturen började i början av 1900-talet när simbassänger byggdes över hela landet.
– Islands simbassängkultur är oskiljaktig från nationens själ, säger Jóhannesson. Jag njuter verkligen av att gå till poolen på morgonen. Folk tycker om att träffas och ta ett dopp och prata i bubbelpoolen efteråt, vilket löser alla världens problem. Men de lösningarna fungerar bara en dag, så de måste träffas igen dagen efter. Och prata och tänka. Jag måste erkänna att jag inte alltid kommer till poolen. Jag går till bubbelpoolen och kommer aldrig ut.
Badtunnor är ett relativt nytt tillskott som härstammar från senare delen av 1900-talet. Traditionen att bada i varma naturliga bassänger är dock lika gammal som mänsklig närvaro i landet. I Reykholt på västra Island har den forntida ”Snorra laug” bevarats. Den är uppkallad efter Snorri Sturluson (1179-1241), en statsman och författare till Heimskringla och möjligen några av de isländska sagorna. Det finns faktiskt flera omnämnanden av sagornas hjältar som vilar från mord och intriger i det varma vattnet.
Såväl barn som äldre mår bra
Simbassängkulturen förs vidare genom generationerna, där föräldrar tar med sig spädbarn till bassängen. Alla barn i åldrarna 6 till 16 år får simlektioner en gång i veckan under hela skolåret.
Allt eftersom barnen växer upp fortsätter de att besöka bassängerna, gå på simlektioner, delta i skolaktiviteter och umgås där med vänner eller familj.
– Jag mindes med mina föräldrar, hur det var när de uppfostrade oss tre syskon, säger Inga Lára Björnsdóttir. Och det var precis samma sak som jag gör med mina egna flickor. Vi går till poolen efter dagis och vi tar med oss pyjamas. Vi har en 3 månader gammal bebis hemma och om det vore sommar skulle vi nästan vara vid den punkt där vi tog med henne, så vi väntar med spänning på våren.
En telefonfri zon
För unga människor är det också en viktig mötesplats att gå till poolen, där människor faktiskt möts ansikte mot ansikte, vilket blir allt sällsyntare i modern tid.
– Det börjar klia i kroppen om jag inte har varit i poolen på fyra dagar. Och det är också ett bra ställe att träffa sina vänner på eftersom man inte kan prata i telefon. Man är tvungen att vara i nuet och titta på sina vänner, säger Steinunn Lóa Lárusdóttir, 24.
Simbassängkulturen förstärker känslan av sammanhållning inom samhällen och de sociala band som skapas sträcker sig bortom poolen, vilket gör den avgörande för människors välbefinnande på Island.
Som pubar utan baksmälla
Jón Karl Helgason, författaren till dokumentären Sundlaugasögur (Simbassänghistorier) från 2022, sa nyligen till en brittisk journalist från Guardian: ”Ni britter går på puben, vi går till simbassängen!”
Även om brittiska pubar inte ännu har erkänts, har den isländska simhallskulturen nu anslutit sig till den belgiska ölkulturen på UNESCO:s lista över immateriella kulturarv och det pågår en kampanj för att inkludera irländsk pubkultur.
Det finns dock vissa skillnader, till exempel de betydligt överlägsna hälsofördelarna med att besöka en simbassäng jämfört med pubrunda – inklusive en garanti för att inte få baksmälla.
(Källa: intervjuerna gjordes av UNESCO, se här. För mer information, se här).