NEW YORK: I julas mötte en grupp inflytelserika diplomater generalförsamlingens ordförande Jan Eliasson, i FN-högkvarteret i New York. Enligt ett påbud av Eliasson fick ingen lämna mötet innan de kunde komma överrens om FN:s budget. Eliasson längtade hem till Sverige för att fira jul, men på mötet verkade man vara oförmögna att komma överrens . Ordföranden tittade på sin klocka: det där var det sista SAS-flygen för kvällen, det var det sista Lufthansa-flyget. Till slut nådde de en lösning och kom överrens om en tvåårig budget på 3,8 miljarder dollar (3,1 miljarder €), inklusive ett exceptionellt spenderingstak på 950 miljoner dollar för 2006. En budgetkris hade avvärjts, men planen hade redan lyft och Eliasson kunde inte komma till Sverige förrän annandag jul.
Det var en typisk episod för FN-reformen – en reform som ganska plötsligt blivit en av huvuduppgifterna för en erfaren svensk diplomat. Världstoppmötet hade misslyckats med att implementera FN-reformerna i september. Alla viktiga frågor lämnades öppna och besluten flyttades till generalförsamlingen. Generalförsamlingen har å andra sidan ett grundmurat rykte om att vara en hopplös syjunta av internationell politik, med många diskussioner och inga beslut. Därför verkar beslutet att lägga ansvaret av på generalförsamlingen som en dödsdom för reformen.
”Generalförsamlingen har aldrig tidigare haft en sådan framträdande roll som idag, men en atmosfär av misstro dröjer sig kvar i huset. Det är svårt att möta fakta, när en sådan atmosfär finns kvar,” säger Eliasson till Helsingin Sanomat.
Ändå har framsteg gjorts . En ny fredsbyggande kommission har bildats och en föreslagen FN-nödhjälpsfond har godkänts.
Eliasson har påbörjat förhandlingar om rådet om de mänskliga rättigheterna denna vecka, som ska ersätta den illa beryktade FN-kommissionen om de mänskliga rättigheterna i Genève. Kommissionens rykte har svärtats ned på grund av att det även accepterar medlemmar som uppenbart kränker de mänskliga rättigheterna. USA har skapat ett nytt problem med hänseende på dispyten i rådet, och har sagt att det kommer att stödja säkerhetsrådets medlemmars automatiska tillträde till FN:s kommittéer, inklusive rådet för mänskliga rättigheter.
Idén är allmänt ansedd som dålig eftersom det skulle ta med länder såsom Kina och Ryssland, som har den lägsta rankningen i avseende på mänskliga rättigheter. ”Denna sortens automatiska tillträde borde inte gälla annat än säkerhets-relaterade FN-organ,” säger Eliasson. ”USA har inte föreslagit detta officiellt ännu”, fortsätter han. Presidenten försöker få till stånd en lösning innan slutet av februari, vilket är det nästa, och förhoppningsvis sista, mötet som den nuvarande FN- kommissionen om de mänskliga rättigheterna håller.
FN-reformen kräver mycket arbete. Enligt Eliasson är det svåraste att rensa bort de onödiga uppdragen och posterna, som nästan uppgår till 3000. Även detta krav har ställts av USA. Om inte resultat uppnås innan slutet av juni kommer Eliasson att behöva handskas både med en reformkris och en budgetkris. Beträffande reformen av säkerhetsrådet säger Eliasson att det har varit ”ganska lugnt”. Det finns en bred överrenskommelse om att utöka säkerhetsrådet med ännu fler medlemmar, men förverkligandet av detta skiljer sig åt ännu mer.
Det har varit många spekulationer om vem som blir nästa generalsekreterare. En asiatisk kandidat kan ha fördelar, även om USA letar efter en stark ledare, oavsett geografisk tillhörighet. Skulle Eliasson utgöra den perfekta kompromissen? ”Jag har inte haft tid till att tänka på det,” säger presidenten. ”Min nuvarande roll som ordförande i generalförsamlingen kommer att hålla mig fullt sysselsatt till september.”
Och det är då Eliasson återvänder till Sverige. För att skörda äpplen.
