FN har utsett den 24 april till den Internationella dagen för multilateralism och diplomati för fred. Dagen skapades för att påminna oss om att världens utmaningar kräver gemensamma lösningar – och att dialog och samarbete förblir det viktigaste vi har för att bygga varaktig fred.
Multilateralism innebär att människor sätter samhället före egna intressen. För att uppmärksamma denna dag lyfter vi fram några av de viktigaste nordiska profiler som har format FN:s fredsbevarande insatser, och som på sitt sätt visat vad dessa värderingar innebär i praktiken.
Från flykting till fredsmäklare: Mannen som gav hopp till Namibia och Kosovo
Martti Ahtisaari föddes i Finland 1937 och upplevde som barn ett liv som krigsflykting under Vinterkriget. Hans tidiga erfarenhet av konflikter formade hans liv – och lade grunden för en lång karriär inom internationellt fredsarbete. Efter flera år i utrikesdepartementet utnämndes han till FN:s kommissionär för Namibia 1977. Här var Ahtisaari med och förhandlade om Namibias självständighet efter att landet hade varit ockuperat i flera decennier. Han utsågs också senare till FN:s särskilda sändebud i Namibia.
Senare spelade Ahtisaari en central roll i fredsförhandlingarna i Bosnien och 1999 hjälpte han till att förhandla fram en vapenvila i Kosovo. Efter att ha varit Finlands president (1994–2000) tog han på sig nya FN-uppdrag – bland annat som särskilt sändebud för Kosovo och som medlare i konflikten i Aceh, Indonesien. År 2008 tilldelades Ahtisaari Nobels fredspris för sitt mångåriga arbete med att lösa internationella konflikter. Han är den enda finländaren som har fått priset hittills. Hans livslånga engagemang för fred och förhandlingar är ett tydligt uttryck för de värderingar som denna FN-dag främjar.
Den första kvinnan att leda tre FN-operationer
Karin Landgren är en av Sveriges mest erfarna och respekterade FN-diplomater. Hon inledde sin karriär på FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), där hon bland annat arbetade med vietnamesiska båtflyktingar i Sydostasien. Hon ledde senare UNHCR:s arbete i Eritrea och Singapore.
Mellan 2009 och 2015 ledde Landgren tre olika FN-operationer i några av världens mest krävande sammanhang. Först i Nepal, där hon följde upp fredsavtalet efter inbördeskriget. Sedan i Burundi och Liberia – det senare under ebolautbrottet, där FN:s insatser var avgörande för att upprätthålla stabilitet och institutioner. Hon var den första kvinnan som ledde tre separata FN-operationer och har därefter varit starkt engagerad i kvinnors deltagande i fredsprocesser. Landgrens karriär är nära kopplad till kärnan i det multilaterala fredsbevarandet: stödja lokalt ägande, skydda civila och bygga institutioner genom internationellt samarbete.
Från Genève till Gaza: FN-diplomaten som aldrig gav upp kampen för människoliv
Redan på 1990-talet var Jan Egeland en nyckelspelare i fredsförhandlingarna i Guatemala och Colombia och 2003 utsågs han till chef för FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA) – ett av de viktigaste humanitära toppjobben i FN-systemet. Som chef för OCHA koordinerade Egeland världens svar på några av decenniets största kriser, som tsunamin i Asien, kriget i Darfur och jordbävningen i Pakistan.
Egeland har även varit FN:s särskilda rådgivare för både Colombia (1999–2002) och Syrien (2015–2018), samt arbetat nära fredsprocesser med hög politisk komplexitet. Både genom sitt arbete i FN och som generalsekreterare för det norska flyktingrådet har han visat hur multilateralt samarbete kan göra skillnad – för individer och för världsfreden.
En stark nordisk gemenskap för fred och diplomati
Utöver de vi har lyft fram här finns ett antal andra nordiska diplomater och sändebud som haft nyckelroller i FN:s arbete för fred. Från Norge har Geir Otto Pedersen varit FN:s särskilda sändebud till Syrien – en av världens mest låsta konflikter – sedan 2019. Tor Wennesland har haft samma roll för fredsprocessen i Mellanöstern sedan 2020, och Terje Rød-Larsen låg både bakom Osloavtalet och var senare FN:s särskilda koordinator för Mellanöstern. Kai Eide har varit FN:s särskilda representant i Bosnien, Kosovo och Afghanistan, medan Erik Solheim ledde FN:s miljöprogram (UNEP) från 2016 till 2018, med fokus på hållbarhet och konfliktförebyggande i utsatta områden.
Danmark har också satt sin prägel på FN:s fredsbevarande insatser. Ellen Margrethe Løj ledde två stora FN-operationer, först i Liberia och senare i Sydsudan – och var bland de mest erfarna kvinnliga toppdiplomaterna i FN-systemet. Hans Hækkerup var FN:s särskilda representant och chef för FN:s civila förvaltning i Kosovo från 2001 till 2002.
Jan Eliasson från Sverige har haft en rad topproller i FN, bland annat som särskilt sändebud i Darfur och som biträdande generalsekreterare. Staffan de Mistura har varit FN-medlare i ett antal konflikter, bland annat Syrien, Irak och Afghanistan. Hans Grundberg leder för närvarande FN-satsningen i Jemen, medan Margot Wallström var FN:s första särskilda representant för sexuellt våld i konflikt. Folke Bernadotte, som blev FN:s allra första medlare 1948, lade grunden för modern fredsdiplomati – och betalade för den med sitt liv.
Elisabeth Rehn har från Finland varit särskild representant i Bosnien och rapportör för mänskliga rättigheter i fd Jugoslavien, medan Harri Holkeri ledde FN:s fredsbevarande operation i Kosovo i början av 2000-talet.
Tillsammans visar dessa profiler hur viktiga nordiska länder och diplomater har varit för FN – och hur idealen om fred, samarbete och rättvisa har fått konkret uttryck i praktiken.