19.2.2014 – Vad tror DU skulle hända om Sverige skulle tvingas ta emot upp till 1,9 miljoner flyktingar på grund av krig i ett grannland? Och vad skulle finnar och danskar tycka om omkring 1 miljon flyktingar vid tröskeln som söker skydd undan krig?
En dylik situation är kanske i det närmaste otänkbar för oss – men i vissa länder är det en hisnande realitet. Länder som t.ex. Libanon och Jordanien har i procent tagit emot flyktingar motsvarande mellan 19,3 – 20,7% av deras befolkning. Motsvarigheten för Sverige skulle innebära omkring 1,9 miljoner flyktingar, ca 1-1,5 miljoner för Danmark, Norge och Finland, och 67 000 för Island.
Ok, tänker man, vi har kanske inte riktigt tagit emot så många. Men västvärlden tar väl ändå emot största delen av världens flyktingar och kämpar under den humanitära börda det inneburit? Eller hur?
Nej, inte riktigt. Långt därifrån.
80 % av världens 11 miljoner registrerade flyktingar har sökt skydd i utvecklingsländer, oftast i gränsande länder. Detta gäller även flyktingarna från Syrien. Över 2,4 miljoner syriska flyktingar har tagit sig till Syriens grannländer, och endast 73 000 har sökt skydd i Europa.
Då de första syriska flyktingarna tog sig över gränsen, välkomnades många med öppna armar och fick erfara oerhörda gester av generositet. I Jordanien och Libanon levde många flyktingar med vänner, familjer eller gästfamiljer. Men allt eftersom tiden gått och krisen fortsatta, har det varma välkomnandet ersatts av ökande antagonism gentemot flyktingarna i regionen.
Effekten av flyktingströmmarna har varit oerhörd. Skolor arbetar i dubbla skift för att erbjuda de syriska barnen utbildning. Sjukhusbäddarna är fyllda av syriska patienter. Hyrorna har stigit och löner sjunkit som ett resultat av kampen för bostäder och arbeten. Jordanien och Libanon lider av vattenbrist.
Det finns även ökad oro för att konflikten spiller över till grannländerna, inte minst Libanon, där de senaste bombdåden länkats till konflikten i Syrien.
Syriens grannländer har räddat hundratusentals liv genom sina öppna gränser. Europa har valt en något annan väg.
Enligt Markku Aikomus, chef för externa relationer på UNHCR:s kontor i Stockholm, har Europa redan länge varit svårt att nå. Idag är det ännu svårare, och för de syriska flyktingarna är det praktiskt taget omöjligt att ta sig till Europa på laglig väg. Svårigheterna illustreras av en interaktiv karta av den brittiska tidningen The Guardian.
”Många har därför lagt sina liv i händerna på människosmugglare som den sista och enda utvägen. Många har betalt sina livs besparingar för en möjlighet till trygghet, ofta under mycket farliga förhållanden. Många har mist sina liv i båtolyckor under försök att ta sig över Medelhavet i sjöodugliga eller överfyllda farkoster”, säger Aikomus. ”UNHCR betonar vikten av alternativ i form av vidarebosättning och asyl på humanitära grunder, eller andra former av flexibla vägar till Europa, som t.ex. arbets-, student- eller humanitära visum.”
Det närmaste de nordiska länderna kommit gällande plötsliga, omfattande flyktingströmmar var under det andra världskriget, då omkring 75 000 finska barn skickades till de nordiska grannländerna i skydd undan kriget. Sverige tog emot 72 000 krigsbarn, Danmark 4200 och Norge omkring 100.
