Den 21 februari är FN:s internationella modersmålsdagen som firar språklig mångfald i en värld där ett språk försvinner varannan vecka. Språk är viktigt för identitet, kommunikation, social integration, utbildning, utveckling – och inte minst för politik. När ett språk undertrycks eller översätts dåligt till dominerande politiska språk och diskurser hörs åsikter, identiteter och värderingar. På Grönland har språkpolitiken blivit en central del i avkoloniseringen och kampen för att allt mer bli oberoende från Danmark.
Grönland och kolonisering
Grönländska (kalaallisut), som tillhör de inuitiska språken som talas i Alaska, Kanada och Grönland, är uppdelad i tre dialekter: Västgrönländska (kalaallisut), som är den vanligaste varianten, östgrönländska (tunumiit oraasiat) och Thulespråk (Inuktun).
När dansk-norska missionärer kom till Grönland på 1700-talet sprider de kristendomen på grönländska, och de var därför djupt beroende av lokala tolkar, som har haft en enorm inverkan på hur kristendomen översattes till grönländsk. Särskilt två kvinnor – Arnarsaq och Maalia – utövade inflytande. De hjälpte till att skriva de första ordböckerna mellan grönländska och danska.
Kristendomen
Det grönländska språket blomstrade och utvecklades aktivt genom litteratur, poesi och utbildning – särskilt i början av 1900-talet. Men med den konstitutionella ändringen 1953, då koloniseringen officiellt upphörde och Grönland blev ett dansk län, tvingades grönländarna att lära sig danska på bekostnad av sitt modersmål.
Danska prioriterades i grundskolorna och språket blev snabbt dominerande i daghem, på sjukhus, inom offentlig förvaltning och industri. Som ett resultat lärde sig många barn under perioden inte sitt modersmål. På 1970-talet började studenter som fruktade att deras modersmål skulle försvinna protestera och med självstyrelagen från 1979 blev grönländska återigen det främsta språket i utbildningssystemet.
Demokratiska ojämlikheter
Även om grönländska idag är det officiella språket, finns det fortfarande spänningar mellan modersmålet och det danska språket. Enligt en undersökning där grönländare ombads att bedöma sina språkkunskaper, sa 15 procent att de bara talade danska, 70 procent sa att de bara talade grönländska, medan de återstående 15 procent talade båda språken. Den politiska och administrativa eliten i Grönland talar främst danska, medan majoriteten av befolkningen talar grönländska. Detta väcker den demokratiska frågan om ett land kan styras på ett språk som endast talas av en minoritet av befolkningen.
Enligt Katti Frederiksen och Carl Christian Olsen, som har utarbetat en rapport om grönländska idag, innebär det företräde som det danska språket har bland politiska och administrativa eliter att vissa röster anses viktigare än andra. Med andra ord hörs inte de grönlandsspråkiga rösterna i samma grad som de dansktalande.
Dessutom betonar Frederiksen och Olsen att språkliga ojämlikheter leder till konflikter och diskriminering i utbildningssystemet, på arbetsplatsen och i det administrativa och politiska livet.
Språk som kultur och som politik
UNESCO:s generaldirektör Audrey Azoulay har sagt att ”ett språk är mycket mer än ett kommunikationsmedel; språk är det som gör oss mänskliga. Våra värderingar, vår tro och vår identitet är kopplade till vårt språk. Det är genom språket vi delar med oss av våra erfarenheter, våra traditioner och kunskap. Språklig mångfald skildrar rikedomen i vår fantasi och vårt sätt att leva.”
Språkhistorien och politiken i Grönland gör det klart att språket också handlar om makt och att viktiga perspektiv och upplevelser går förlorade om språklig mångfald undertrycks.
Som en del av avkoloniseringen och för att motverka de demokratiska problemen som åtföljer de språkliga ojämlikheterna i Grönland har den nationella regeringsordföranden, Kim Kielsen, föreslagit att det ska vara obligatoriskt för offentliga anställda att tala eller lära sig grönländska.
Premiärministerns förslag har mötts med både stöd och kritik. Kritiker är oroliga över att Kielsens förslag är för nationalistiskt och att det kommer att skrämma bort utländsk arbetskraft och avskräcka studenter som har studerat utomlands från att återvända till Grönland.