Människorättsaktivister i Sverige upplever en långsam, gradvis urholkning av sina mänskliga rättigheter, varnade en FN-expert* nyligen.
– Jag är oroad över rapporter om hot, hatpropaganda, stigmatisering och trakasserier av människorättsförsvarare, och över de växande begränsningarna av deras rätt till yttrandefrihet och frihet till fredliga sammankomster och föreningsfrihet, sa Mary Lawlor, särskild rapportör om situationen för människorättsaktivister.
Under de senaste åren har situationen för människorättsförsvarare i Sverige enligt uppgift försämrats. De har tystats, hotats eller stigmatiserats till följd av sitt påverkansarbete eller för att de rapporterar om mänskliga rättigheter. Civilsamhällesorganisationer har ställts inför ökande byråkratiska krav, medan finansieringen för människorättsaktiviteter har minskat.
Miljörättsförsvarare och klimataktivister som deltar i protester och handlingar av civil olydnad löper enligt uppgift ökad risk för åtal och har ofta stämplats som ”potentiella terrorister” eller ”brottslingar”. Dessutom har studentaktivister och journalister som uttalat sig för eller försökt rapportera om det palestinska folkets rättigheter enligt uppgift stoppats eller hotats. Att förespråka rättigheterna för HBTQI+-personer eller personer med funktionsnedsättning blir också enligt uppgift svårare.
Inte för sent att vända trenden
Den särskilda rapportören uttryckte oro över ökningen av negativa berättelser kring etniska eller religiösa minoritetsgrupper och den negativa inverkan det har på försvarare av minoritetsrättigheter.
– De är ofta stigmatiserade och saknar de nödvändiga resurserna för att utföra sitt arbete, samtidigt som de känner sig utestängda och inte lyssnade på, sa Lawlor.
– Människorättsförsvarare i Sverige får inte lika mycket stöd som tidigare, sa hon. De bör få möjlighet att fritt utöva sina mänskliga rättigheter och förespråka andras rättigheter utan hinder eller rädsla för repressalier.
Den särskilda rapportören uppmanade regeringen att motverka smutskastningskampanjer och stigmatisering av människorättsförsvarare, avsätta tillräcklig finansiering för deras verksamhet och på ett meningsfullt sätt inkludera dem i beslutsprocesserna.
– Det är inte för sent att vända dessa trender, sa Lawlor. Sverige har ett ansvar att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att människorättsförsvarare ska kunna åtnjuta sina rättigheter och utföra sitt legitima arbete.
Den särskilda rapportören är i kontakt med Sveriges regering i dessa frågor.
*Experten:
Rekommendation:
Särskilda rapportörer/oberoende experter/arbetsgrupper är oberoende människorättsexperter som utsetts av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Tillsammans kallas dessa experter för FN:s råd för mänskliga rättigheters särskilda förfaranden. Experterna på särskilda förfaranden arbetar frivilligt; de är inte FN-anställda och får ingen lön för sitt arbete. Medan FN:s kontor för mänskliga rättigheter fungerar som sekretariat för särskilda förfaranden, tjänstgör experterna i sin individuella egenskap och är oberoende av någon regering eller organisation, inklusive OHCHR och FN. Alla synpunkter eller åsikter som presenteras är enbart författarens egna och representerar inte nödvändigtvis FN:s eller OHCHR:s.
Landsspecifika observationer och rekommendationer från FN:s människorättsmekanismer, inklusive de särskilda förfarandena, fördragsorganen och den universella periodiska granskningen, finns på Universal Human Rights Index här.
FN:s mänskliga rättigheter – Sverige.