Allmänt om Mänskliga rättigheter

HR_water.jpg

 

HR_water.jpg

"Som generalsekreterare har jag prioriterat mänskliga rättigheter vid starten av varje nytt FN-program och vid alla uppdrag som vi ger oss in i. Jag har gjort det för att främjandet och försvaret av mänskliga rättigheter är hjärtat i varje aspekt av vårt arbete och av varje artikel i stadgan. Framför allt tror jag att mänskliga rättigheter är kärnan i vårt heliga band med FN:s folk.

Kofi Annan, "The Question of Intervention", 1999

 


Mänskliga rättigheter och mänsklig säkerhet
   

Viktig statistik

  • Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter som enhälligt antogs 1948 och som finns översatt till över 300 nationella och lokala språk, är det mest kända och mest citerade dokumentet för mänskliga rättigheter i världen.
  • Mer än 80 internationella instrument för mänskliga rättigheter har skapats sedan dess.
  • Kontoret för högkommissarien för mänskliga rättigheter, den FN-tjänsteman som har huvudansvaret för mänskliga rättighetsaktiviteter, tar årligen emot mer än 200 000 rapporter om kränkningar.
  • 1998 antogs en författning för en internationell brottmålsdomstol. Över 100 medlemsstater skrev under den i april 2000.
  • Kontoret för högkommissarien för mänskliga rättigheter har ett direktfaxnummer dit man kan sända klagomål om kränkningar av mänskliga rättigheter. Faxnumret till Genève är 41-22-917-9018.

Ett litet steg…

Det finns ungefär 200 000 guaraniindianer som lever i Bolivia, Argentina, Brasilien och Praguay. I många år undervisade man bara på spanska i skolorna i dessa länder och tillät inte indianska språk. Guaranibarnen klarade inte av det nya språket och sackade efter. Många trodde att de var dumma och trögtänkta. Så startade två FN-organ, UNICEF och UNESCO, ett nytt skolprogram för guaranibarnen 1989 som gjorde det möjligt att lära sig två språk, spanska och guarani.

Man kunde snart se resultat av satsningen. Guaranibarnen började få högre betyg i alla ämnen. Som ett resultat härav hoppade allt färre barn av skolan i förtid. Tack vare FN kommer inte guaranibarnen längre att straffas för att de talar sitt eget språk.

…mot ett stort kliv

Nu, ett decennium senare, har världens ursprungsbefolkningar, häribland amerikanska indianer, vunnit ett annat stort erkännande. För första gången har FN upprättat ett permanent forum för att diskutera frågor som är viktiga för ursprungsbefolkningarna. Detta forum, som är en undergrupp till ECOSOC (Ekonomiska och sociala rådet), kommer att arbeta med frågor om mänskliga rättigheter, miljö, utbildning och utveckling som påverkar ursprungsbefolkningar över hela världen.

"Det är en glädjande, historisk dag," sa en talesman för ursprungsbefolkningarna.

Detta var ännu ett viktigt steg för FN i dess strävan efter att skapa ett universellt erkännande för alla rättigheter för alla människor, en princip som innefattas i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Förklaringen och tolkningen av rättigheterna som definieras av den allmänna deklarationen har nu nått så gott som universellt erkännande. Idag finns den allmänna förklaringen översatt till 300 nationella och lokala språk och är det mest kända och mest citerade dokumentet för mänskliga rättigheter i världen. Det har fungerat som en modell både för åtskilliga internationella avtal och deklarationer och för konstitutioner och lagar i många länder. Den allmänna förklaringen har inspirerat till mer än 80 internationella mänskliga rättighetsinstrument, som tillsammans utgör ett omfattande system för juridiskt bindande avtal för främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter.

Det finns nu internationellt erkännande att respekt för mänskliga rättigheter innebär:

  • Rätt till politiskt val.
  • Rätt till fria sammanslutningar.
  • Rätt till åsikt- och yttrandefrihet.
  • Rätt att uttrycka och åtnjuta sin egen kultur.
  • Rätt att vara befriad från godtyckliga arresteringar och internering.
  • Rätt till tillfredsställande levnadsstandard, sjukvård, bostadsförhållanden och mat.
  • Rätt till frihet.
  • Rätt till arbete.

Under de senaste fem och ett halvt decennierna har listan över de rättigheter som klargjorts och uttalats av internationell lag utökats dramatiskt till att innefatta nya ämnen, såsom rätt till utveckling, dödsstraff, barn i väpnade konflikter, skadestånd till offer, handikappade personer, diskriminering p.g.a. HIV/AIDS, påtvingat eller ofrivilligt försvinnande, miljö, straffrihet, ursprungsbefolkningar, gästarbetare, fredsbevarande insatser, handel med barn, terrorism, försvarare av mänskliga rättigheter, krigsbrott och många fler.

Men att garantera mänskliga rättigheter för alla människor förblir en överväldigande utmaning, särskilt med tanke på de samvetslösa överträdelser som ständigt sker i alla delar av världen. En rapport från 1999, världens största Gallupundersökning, visade på ett omfattande missnöje med respekten för mänskliga rättigheter. I ett område trodde färre än en av tio invånare att mänskliga rättigheter respekterades till fullo, medan en tredjedel trodde att de inte uppmärksammades alls. Ras- och könsdiskriminering var vanligt förekommande bekymmer.

Byggstenarna

De stora framstegen med mänskliga rättigheter och mänsklig utveckling kom efter andra världskrigets fasor. FN-stadgan från 1945, som följdes av den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter 1948, inledde en ny era av internationellt engagemang för mänsklig frihet. Dessa två dokument

  • framhöll rättigheternas allmängiltighet, centrerad kring alla människors likaberättigande.
  • erkände förverkligandet av mänskliga rättigheter som ett gemensamt mål för mänskligheten.
  • identifierade en omfattande mängd av alla rättigheter – medborgerliga, ekonomiska, sociala och kulturella – för alla människor.
  • skapade ett internationellt system för att främja förverkligandet av mänskliga rättigheter med institutioner som sätter upp normer, fattar internationella lagar och övervakar verkställandet (men utan maktbefogenhet).
  • upprättade varje stats ansvarsskyldigheter för juridiskt bindande åtaganden och förpliktelser beträffande mänskliga rättigheter.

Arbetet med internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter fortsatte. Men retoriken om de mänskliga rättigheterna, som polariserats av det kalla kriget, reducerades ofta till ett vapen i en officiell propaganda för geopolitiska intressen. Väst framhöll medborgerliga och politiska rättigheter och pekade finger åt socialistländer för att de förnekade dessa rättigheter. Socialistländerna (och många utvecklingsländer) framhöll ekonomiska och sociala rättigheter och kritiserade de rikaste västländerna för att ha misslyckats med att trygga dessa rättigheter för alla medborgare. På 1960-talet ledde detta till två skilda avtal – det ena för medborgerliga och politiska rättigheter, och det andra för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

1980-talet medförde en stark förnyelse av internationellt intresse och agerande, framdriven av ett uppsving av det civila samhällets engagemang i frågor om demokrati, kvinnor och barns rättigheter, ursprungsbefolkningars rättigheter och andra frågor. De två mest betydande landvinningarna inom dessa områden var: Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering av kvinnor (1979) och Konventionen om barnets rättigheter (1989). En annan milstolpe var antagandet av Konventionen mot tortyr och annan förödmjukande behandling eller bestraffning (1984), som definierade tortyr som ett internationellt brott.

Deklarationen om rätt till utveckling antogs 1986. Och ytterligare starka åtaganden gjordes på Världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien 1993. Detta ledde till att man skapade en FN-tjänst, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, och ett växande skydd för rättigheter både internationellt och nationellt. Slutet av 1990-talet och det nya millenniet skapade andra intressanta utvecklingar:

  • Romfördraget från 1998 för upprättandet av Internationella brottmålsdomstolen öppnade upp möjligheten för att kunna åtala ansvariga för brott mot mänskligheten. I juni 2001 hade 139 länder skrivit under det.
  • Upprättandet av Internationella domstolarna för f.d. Jugoslavien (1993) och Rwanda (1994) hjälper till att driva igenom individuell ansvarsskyldighet för krigsbrott.
  • Tilläggsprotokollet till CEDAW (1999) har banat väg för individer att framställa klagomål om kränkningar av kvinnors rättigheter.
  • Två nya tilläggsprotokoll till konventionen om barnets rättigheter har stärkt landvinningarna från 1989: ett om barnsoldater, det andra om handel med barn.
  • Användbara erfarenheter om regeringsprogram om kvinnors rättigheter och social utveckling förmedlades under konferenserna Beijing +5 och Copenhagen +5.
  • Utnämningen av tre nya specialrapportörer – om rätten till tillfredsställande bostadsförhållanden, rätten till mat och frågan om globaliseringen och dess följder för fullt åtnjutande av mänskliga rättigheter – kommer att hjälpa till att fokusera på uppkommande frågor om mänskliga rättigheter.


Huvudinstrument för mänskliga rättigheter

(Ratificeringarna avser juni 2001)

  • Internationella lagförslaget om individens rättigheter. Internationella lagförslaget om individens rättigheter består av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter (UDHR), Internationella konventionen om civila och politiska rättigheter (ICCPR) och dess två tilläggsprotokoll, och den Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCER). UDHR är en deklaration som antagits av generalförsamlingen och kräver därmed ingen ratificering. ICCPR har ratificerats av 147 länder och ICESCER av 145 länder.
  • Internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Antogs 1965 och trädde i kraft 1969. Konventionen behandlar en särskild sorts diskriminering – baserad på ras, hudfärg, härkomst eller nationellt etniskt ursprung. Ratificerad av 157.
  • Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor (CEDAW). Antogs 1979 och trädde i kraft 1981. Detta är det första omfattande juridiskt bindande internationella instrumentet som förbjuder diskriminering av kvinnor, och som förpliktigar regeringar att vidta praktiska åtgärder för att påskynda jämställdhet mellan könen. Ratificerad av 168 länder.
  • Konventionen mot tortyr och annan grym, inhuman och förnedrande behandling eller bestraffning. Antogs 1984 och trädde i kraft 1989. Konventionen banar väg för regeringar att förebygga tortyr och annan grym eller förnedrande behandling eller bestraffning. Ratificerad av 124 länder.
  • Konventionen om barnets rättigheter. Antogs 1984 och trädde i kraft 1991. Konventionen fastställer behovet av särskild uppmärksamhet för att skydda och främja barnens rättigheter. Ratificerad av 191 länder.

Hur övervakar man att ett land handlar i överensstämmelse med den undertecknade konventionen?

Inom vart och ett av de sex stora avtalen om mänskliga rättigheter finns en bestämmelse att upprätta ett avtalsorgan som övervakar att de följs. Detta avtalsorgan undersöker rapporter från stater som har skrivit under avtalet. Varje år med inleder de samtal med närmre 60 nationella regeringar och avger sammanfattande observationer och förslag av oberoende experter för förbättring. Några av dessa organ är:

  • Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering
  • Kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor
  • Kommittén för barnets rättigheter
  • Kommittén mot tortyr
  • Kommittén för mänskliga rättigheter
  • Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Dessutom har man upprättat mekanismer som går utanför konventionerna för att ta hand om särskilda frågor. Sådana mekanismer innefattar:

  • FN:s särskilda rapportörer
  • Generalsekreterarens särskilda representanter
  • Experter
  • Arbetsgrupper


Mänskliga rättigheter och mänsklig säkerhet

Under 1990-talet bevittnade världen några av de värsta kränkningarna av mänskliga rättigheter någonsin. I land efter land blev oskyldiga civila måltavlor för terrordåd utan motstycke, ofta ledda av väpnade grupper som visade föga hänsyn för mänskligt liv och humana värderingar. I vissa fall kunde regeringarna inte skydda sina egna civila, i andra var regeringarna själva med i attackerna mot civilbefolkningen, särskilt etniska minoritetsgrupper. Från Angola och Sierra Leone till Bosnien och Kosovo till Östtimor har miljontals människor dödats, över 30 miljoner har blivit hemlösa, oräkneliga män, kvinnor och barn har nekats några av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.

Vad bör göras när man står inför sådana humanitära kriser?

Generalsekreterare Kofi Annan säger att FN – och det internationella samfundet – inte kan acceptera en situation där människor utsätts för brutala övergrepp inom nationella gränser. "Ett FN som inte vill stå upp för de mänskliga rättigheterna är ett FN som inte kan stå upp för sig själv. Vi vet var vår insats för de mänskliga rättigheterna börjar och slutar: med individen och hans eller hennes universella och oavhändliga rättigheter – att tala, agera, växa, lära och leva enligt sitt eget samvete", sa han.

För att ta itu med nya humanitära utmaningar kom generalsekreteraren i en rapport till säkerhetsrådet i september 1999 med några specifika rekommendationer till övervägande för medlemsländerna:

  • Ratificering och implementering av internationella instrument: Generalsekreteraren uppmanade medlemsländerna att ratificera de största instrumenten för humanitär rätt, mänskliga rättigheter och flyktingrätt, och att rätta sig efter dem.
  • Ansvarsskyldighet för krigsbrott: När regeringar eller grupper misslyckas med att följa sådan internationell lag, bör tvångsåtgärder övervägas. Generalsekreteraren bad medlemsländerna ratificera avtalet om den internationella brottmålsdomstolen.
  • Minimiålder för rekrytering till väpnade styrkor: Generalsekreteraren bad medlemsländerna att stödja förslaget att höja minimiåldern för rekrytering till väpnade styrkor till 18 år.
  • Ingripande i fall av systematiska överträdelser av internationell lag: Generalsekreteraren bad medlemsländerna att överväga passande tvångsåtgärder vid omfattande pågående missbruk.

Mänskliga rättigheter och utveckling

"Fattigdom begränsar vår mänskliga frihet och berövar en person sin värdighet," står det i FN:s utvecklingsprograms (UNDP) Human Development Report från 2000. Detta uttalande betonar bara på nytt vad som redan fastslagits i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (1948), i deklarationen om rätt till utveckling (1986) och i Wien-deklarationen som antogs vid konferensen om mänskliga rättigheter 1993.

För att citera generalförsamlingens deklaration om utveckling är "människan det centrala objektet i utvecklingsprocessen och … utvecklingsnormer bör därför göra människan till utvecklingens huvuddeltagare och mottagare." I en tid av aldrig förut skådad ekonomisk tillväxt lever ändå mer än en miljard människor i yttersta misär, nästan 800 miljoner människor lider av undernäring, 140 miljoner barn i skolåldern går inte i skola och 900 miljoner vuxna är analfabeter. Av världens totala arbetskraft på ca tre miljarder är 140 miljoner arbetslösa och mellan en fjärdedel och en tredjedel är inte fullt sysselsatt.

  • "Med den sortens försakelse följer smärta, maktlöshet, förtvivlan och brist på grundläggande frihet som vidmakthåller fattigdom" (ur generalsekreterare Kofi Annans Millennierapport).
  • "Tortyr av en enda individ ger upphov till våldsam ilska hos allmänheten. Ändå går det faktum att 3000 barn dör om dagen – huvudsakligen av orsaker som kan förebyggas – nästan obemärkt förbi. Varför? Därför att dessa barn är osynliga i sin fattigdom". (Human Development Report, 2000, UNDP)
  • "Bandet mellan fattigdom och åtnjutandet av mänskliga rättigheter är väldigt tydligt och starkt: Fattiga förnekas nästan alla sina mänskliga rättigheter – rätten till drägliga bostadsförhållanden, sjukvård, utbildning och mat – de normala förmånerna för medborgare icke att förglömma – rättvis juridisk behandling och tillgång till rättvisa, delaktighet i beslut som berör fattiga, tillgång till information och teknik" (Mary Robinson, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter).

Svaret på dessa dagliga kränkningar av mänskliga rättigheter är att upprätta ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt för utveckling. Det består, med Mary Robinsons ord, av "att integrera välkända normer och principer för internationella system för mänskliga rättigheter i planering, policies och processer för att reducera fattigdomen." Ett sådant tillvägagångssätt syftar till att ta tag i fattigdomens orsaker och föreslå lösningar genom att definiera förmånstagare och pliktinnehavare.

Ett av de sätt som FN har försökt möta detta behov är genom att upprätta specifika mål och därefter arbeta för att nå dem. Vid varje stor världskonferens som hölls under 1990-talet satte FN upp sådana mål och granskade vilka framsteg som nåtts. FN har i samarbete med OECD, Världsbanken och IMF satt upp sju specifika mål som skall nås mellan 2000 och 2015. Målen som baseras på erfarenheter från tidigare år och som finns i rapporten "2000: For a better world" är:

  • Reducera antalet människor som lever i extrem fattigdom till hälften mellan 1990 och 2015.
  • Alla barn skall fullfölja grundskolan senast 2015.
  • Göra framsteg för jämlikhet mellan könen och avskaffa könsskillnader i skolan senast 2005.
  • Minska spädbarns- och barndödligheten med två tredjedelar mellan 1990 och 2015.
  • Minska mödradödligheten med tre fjärdedelar mellan 1990 och 2015.
  • Främja tillgång till reproduktiv hälsovård för alla behövande senast 2015.
  • Implementera nationella strategier för hållbar utveckling senast 2015 för att vända förlusterna av miljöresurser senast 2015.

Med generalsekreterare Kofi Annans ord är inte målen utopier. De är ambitiösa, med nåbara. "Vi kommer att få arbeta hårt för att nå dem."

Detta är också budskapet i hans Millennierapport.

Tecken på framgång

  • Nästan alla länder i världen har ratificerat konventionen om barnets rättigheter sedan generalförsamlingen antog den 1989. Det har gjort den till historiens mest ratificerade avtal för mänskliga rättigheter. Tydliga förändringar följer när den implementeras. Åtminstone 22 länder har inkorporerat barnens rättigheter i sina konstitutioner. Mer än 50 länder har en lagöversyningsprocess för att garantera förenlighet med konventionens bestämmelser. Parlament i Brasilien, Sydafrika och Sri Lanka har antagit lagstiftningar och nationella budgetar för att tydligare definiera anslag för barn. Farliga traditionella bruk som könsstympning är nu förbjudna i ett antal västafrikanska länder, häribland Burkina Faso och Senegal. Kroppsaga i skolan och i hemmet är förbjudet i Österrike, Cypern och i de nordiska länderna.
  • Två nya tilläggsprotokoll till konventionen om barnets rättigheter har antagits. Det ena handlar om barn i väpnade konflikter. Protokollet höjer åldersgränsen för deltagande i väpnade konflikter från 15 till 18 år och upprättar ett förbud mot obligatorisk rekrytering under 18 år. Det andra handlar om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Det poängterar en kriminalisering av allvarliga kränkningar av barnens rättigheter – nämligen handel med barn, illegala adoptioner, barnprostitution och barnpornografi.
  • CEDAW:s nya tilläggsprotokoll tillåter individer att framställa klagomål för kränkningar av konventionens rättigheter.
  • Frivilligorganisationer kan nu lämna in "skuggrapporter" – alternativa uttalanden för att komplettera framlägganden från stater – till alla avtalsorgan för mänskliga rättigheter.
  • Internationella tribunalen för Rwanda fann Jean-Paul Akayesu skyldig till folkmordsbrott, vilket gjorde honom till den första personen någonsin som dömts som skyldig till folkmordsbrott av en internationell domstol.
  • Arbetet med att upprätta en tribunal som skall ta hand om brott mot mänskligheten som begåtts av röda khmererna i Kambodja är i gång. Generalsekreterare Kofi Annan har rekommenderat att en sådan tribunal bör ha en internationell prägel.

Flera stora multinationella företag har gått med i FN:s "Global Compact" och därigenom gått med på att respektera grundläggande mänskliga rättigheter, rättigheter för anställda och miljönormer överallt, även i länder där sådana rättigheter inte godkänns till fullo.

De sju friheterna

Som ett viktigt bidrag till inställningen till utveckling som baseras på rättigheter sätter 2000 Human Development Report, som förberetts av FN:s utvecklingsprogram (UNDP), upp sju friheter som alla människor har rätt att åtnjuta:

  • Frihet från diskriminering – Kvinnor, ras- och etniska grupper har varit utsatta för våldsam diskriminering. Trots att kampen mot djupa fördomar har medfört många fördelar vad gäller frihet, är kampen ännu inte över för de miljarder som fortfarande utsätts för diskriminering.
  • Frihet från nöd – Det finns tillräckligt med mat, men orättvis fördelning är fortfarande orsaken till svält och undernäring. Nationella och globala ekonomiska system måste anta åtaganden till dem som förödmjukas av nöd.
  • Frihet för personlig utveckling – Grundläggande förändringar förekommer i en hisnande hastighet i kommunikations- och informationsindustrier. Möjligheterna för personlig utveckling genom tekniska förändringar är enorma. Men det finns fortfarande en digital klyfta i världen. Informationen är olika och den måste vara tillgänglig för de som behöver och vill ha den. Ingen tjänar på att de fattiga förnekas möjligheter att försörja sig. Och vi kan utvidga dessa möjligheter för alla.
  • Frihet från hot mot personlig säkerhet – Förekomsten av tortyr i historien utgör en tragisk indikator på den ondska som döljer sig i människors hjärtan. Att avskaffa tortyr, och att väcka nationellt och internationellt åtal mot dem som ägnar sig åt det är centralt för den fortsatta kampen för personlig säkerhet. Och beträffande våldtäkter måste institutioner och värderingar som förnekar värdighet och skydd för kvinnor hållas ansvariga.
  • Frihet för deltagande – Globala vinningar inom demokrati är fortfarande mycket nya. Aktiv inblandning i medborgerliga institutioner och tillgång till information och kunskap för alla, kommer att stärka grundläggande politisk frihet.
  • Frihet från orättvisa – Att säkra denna frihet kräver av institutioner att skydda människor genom transparenta regler som tillämpas lika för alla. Sociala institutioner måste grundas på legitimitet, enhällighet och rättssäkerhet.
  • Frihet för produktivt arbete – Mycket har uppnåtts när det handlar om att skydda barn och förbättra arbetsvillkoren för vuxna. Många åtnjuter denna frihet, men miljoner människor sliter under inhumana villkor, medan andra känner sig socialt uteslutna p.g.a. brist på arbete. Värdighet kräver att samhället välkomnar de utstötta och avskaffar förtryckande arbetsvillkor.


Information och publikationer

http://untreaty.un.org

www.un.org/rights

www.unicef.org/

www.unhchr.ch/

 

Publikationer

Human Rights: A compilation of International Instruments, United Nations, New York

Integrating Human Rights with Sustainable Human Development, United Nations, New York

The United Nations and Human Rights, United Nations, New York

Human Development Report 2000, UNDP/Oxford University Press, New York

Teaching about Human Rights, United Nations, New York