Vi talar ofta och med lätthet om Darfur, men vad kan vi egentligen säga med säkerhet? I korthet är det ett samhälle i krig med sig självt. Rebellgrupper strider med regeringen och regeringen med rebellgrupperna. Men verkligheten är mer komplicerad och vem som står emot vem är inte alltid klart. På senaste tid har strider allt oftare utlösts mellan klaner och mellan krigsherrar.
Krisen har spritt sig utanför Darfurs gränser och gjort hela regionen osäker. Darfur är dessutom en miljökatastrof, konflikten utlöstes delvis av att den ekologiska degraderingen, av att marken förvandlats till öken samt av en brist på resurser, framför allt brist på vatten.
Jag har nyss återvänt från ett veckolångt besök i Darfur och den omkringliggande regionen. Jag åkte dit för att få direkta sypunkter från människorna i området, från regeringen i Sudan, från bybor som tvingats lämna sina hem på grund av kriget, från hjälparbetare och grannländernas ledare. Jag åkte hem med en klar insikt. Det finns ingen enkel lösningen på krisen eftersom konflikten i Darfur är mycket komplicerad. För att det skall bli fred i området måste vi beakta alla de orsaker som ligger bakom konflikten.
Allt det jag såg och hörde övertygade mig om att detta är möjligt och att vi måste lyckas. Utanför El Fasher, den största staden i norra Darfur, besökte jag El Salam-lägret där över 45 000 människor som tvingats lämna sina hem nu befinner sig. Jag kände deras frustration och hopplöshet. Jag såg barnen som levt hela sina liv i lägret och jag ville ge dem ett tecken. Jag lovade dem att vi skulle göra vårt bästa föra att skapa fred i regionen och hjälpa dem återvända till sina byar.
Vi har kommit igång väl. FN: s säkerhetsråd har auktoriserat en fredsbevarande insats som omfattar ca 26 000 personer och genomförs gemensamt mellan FN och den Afrikanska Unionen. I Darfur såg jag de svåra omständigheter som våra trupper kommer att arbeta under och noterade de logistiska förberedelserna inletts.
Ingen fredsbevarande insats kan lyckas om det inte finns en fred att bevara. Vi måste arbeta hårt för att få till stånd politiskt enighet, och detta var de facto den huvudsakliga orsaken till min resa.
I Khartoum lovade President Omar al-Bashirs regering igen att stöda såväl den fredsbevarande insatsen som fredsförhandlingarna. Vi enades om att förhandlingar skall inledas i Libyen den 27 oktober under ledning av FN och Afrikanska Unionen. Regeringen bekräftade också sitt löfte att omedelbart upphöra med striderna, precis som rebellgrupperna i Arusha gjort en månad tidigare. Men bara några timmar efter mitt besök mottog vi rapporter om strider och bombanfall i staden Haskanita i norra Darfur. Det är viktigt att bägge parter visar återhållsamhet och skapar förhållanden som gynnar förhandlingarna.
Då vi försöker lösa konflikten i Darfur måste vi också se bortom Darfur. I staden Juba, huvudstaden i södra Sudan oroar sig ledarna för att situationen i Darfur får all uppmärksamhet på bekostnad av det fredsavtal som undertecknads två år sedan för att få ett slut på inbördeskriget. Vi måste även ta denna känsliga situation i beaktande, annars finns det en risk att ett större krig bryter ut som undergräver allt vårt arbete.
För att ett krig skall pågå en längre tid måste det ha djupa rötter. I Juba och El Fasher betonade man vikten av att lyssna till alla människor i samhället, klanledare, representanter för olika politiska grupperingar, kvinnogrupper, flyktingorganisationer, lokala och regionala beslutsfattare. Vi behöver ett socialt fredskontrakt.
Jag träffade Libyens ledare General Muammar Kaddafi i ett tält i Sirte. Han erbjöd sig att stå värd för fredsförhandlingarna och förvissade mig om att han kommer att göra sitt yttersta för att de skall vara framgångsrika. ”Det är nu eller aldrig,” sade Kaddafi och sällade sig till alla dem som anser att dessa förhandlingar måste bli de slutliga.
Under mitt besök fick jag se Kaddafi’s enorma vattenprojekt, hundratals kilometerlånga vattenledningar som transporterar miljoner liter färskvatten från vattenkällor under öknen i Sahara. Detta var en otrolig syn i ett område där vatten är en bristvara. Dagen innan flög jag över Tchadsjön. Sjön har idag sjunkit till en tiondel av sin ursprungliga storlek och det är uppenbart att regionens framtid också kommer att vara beroende av tillgången till vatten.
I N’Djamena, konstaterade Tchads president Idriss Deby att det inte kommer att ske någon ekonomisk utveckling om det inte finns vatten. Och om det inte finns utsikter för ekonomisk tillväxt kommer de 250 000 flyktingarna från Darfur som nu befinner sig i östra Tchad aldrig att återvända hem. Säkerhet och utveckling går hand i hand, fortsatte Deby. I denna sak kan det internationella samfundet spela en viktig roll.
Allt detta betonar vikten av en mångsidig och omfattande lösning av konflikten i Darfur. Problemen kan inte lösas lite i taget. Konflikten bottnar i en mängd olika orsaker och vi måste ta i tu med dem alla, säkerhet, politik, naturtillgångar, vatten, humanitära- och utvecklingsfrågor.
Eftersom konflikten är så komplicerad blir vårt arbete mer utmanade och svårare, men det är den ända vägen för att nå en hållbar lösning.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon
