Vetenskapen talar sitt tydliga språk. Den globala uppvärmningen är ett faktum och vi är den huvudsakliga orsaken till den. Om vi inte agerar omedelbart kommer följderna att vara mycket allvarliga, polarisen kan smälta, havsytan stiga och en tredjedel av växt- och djurarterna försvinna. Många områden i världen, framför allt i Afrika och Centralasien, skulle hotas av svält.
I debatten om klimatförändringarna har de positiva nyheterna blivit satta åt sidan. Men faktum är, att vi kan påverka detta med enkla medel och till betydligt lägre kostnader än de flesta av oss tror.
Dessa konklusioner drar FN:s klimatpanel IPCC i sin senaste rapport. En oroväckande rapport, men med en viktig slutsats, nämligen att vi kan förändra situationen och att det inte behöver kosta mycket eller hindra utvecklingen.
Denna vecka samlas världens ledare till ett stort klimatmöte på Bali. Vi måste nå resultat och vi måste få till stånd ett omfattande klimatavtal som alla länder kan ställa sig bakom. Framför allt måste vi enas om en färdplan för en bättre framtid och en tidtabell för de kommande två årens förhandlingar.
Vi vet inte ännu hur ett sådant avtal kan se ut. Om det kommer att fokusera på beskattning av utsläpp eller på internationell handel med utsläppsrätter. Kanske borde avtalet skapa metoder för att förhindra avskogning, eftersom avverkning av skog minskar jordens förmåga att ta upp koldioxid och avskogningen bidrar till 20 procent av koldioxidutsläppen. Kanske borde det handla om att hjälpa utvecklingsländerna att anpassa sig till klimatförändringarna eftersom de drabbas oproportionerligt kraftigt. Eller skall avtalet inriktas på att utveckla ny teknik och återanvändbar energi.
Lösningen är förstås en kombination av allt detta, och mycket mera. Om förhandlingarna strandar på grund av att frågorna är för omfattande och invecklade, kommer vi att förlora det som är allra värdefullast, nämligen tid. För att nå resultat måste vi enas om en gemensam vision för framtiden, om en värld som är renare, hälsosammare och tryggare för oss alla. Om vi dessutom handskas med frågorna på rätt sätt, kan vår kamp mot klimatförändringarna leda till en miljövänlig förändring av den globala ekonomin som stöder tillväxt och utveckling. I motsats till vad många av världens ledare oroar sig för.
Under det senaste århundradet har vi upplevt tre ekonomiska förändringar: den industriella revolutionen, den teknologiska revolutionen och slutligen dagens globalisering. Nu står vi åter inför en förändring: steget in i den gröna ekonomins tid.
Bevis för detta finns överallt, ofta på ställen där vi minst anar. Nyligen besökte jag Sydamerika och fick bland annat se vilken stor betydelse den gröna ekonomin har i Brasilien. Omkring 44 procent av landets energibehov täcks av förnyelsebara energikällor, medeltalet i världen är 13 procent och i Europa 6,1 procent.
Det talas mycket om att de kinesiska utsläppen av växthusgaser inom kort kommer att passera USA:s och att Kina därmed kommer att toppa den globala listan över länder som släpper ut mest växthusgaser. Mera sällan talas det däremot om landets insatser i miljöfrågor. Kina kommer att investera 10 miljarder dollar i förnyelsebara energikällor i år, endast Tyskland ligger före, och landet är världsledande i sol- och vindenergi. Under ett toppmöte i Singapore nyligen lovade Kinas premiärminister Wen Jiabao att minska landets energianvändning (per enhet av BNP) med 20 procent över de kommande fem åren. Innebörden i förpliktelsen ligger inte långt från Europas löfte om att skära ner koldioxidutsläppen med 20 procent för år 2020.
Detta är vägen framåt. Enligt vissa uppskattningar skulle det växande behovet av energi kunna halveras på 15 år helt enkelt genom att utnyttja dagens teknologi mera effektivt. Den nya rapporten från IPCC ger konkreta förslag på hur vi kan göra det, från att införa striktare bestämmelser på luftkonditionering och kylskåp till att effektivisera till exempel transport- och byggnadsindustrin. Rapporten uppskattar att kostnaden för att stoppa klimatförändringarna kan vara så liten som 0,1 procent av den globala BNP:n varje år under de kommande trettio åren.
Tillväxten behöver inte avstanna utan kan tvärtemot stimuleras. Forskare vid Berkley universitetet i Kalifornien menar att man i USA kunde skapa 300 000 nya jobb om 20 procent av elbehovet skulle täckas av förnyelsebar energi. En konsultfirma i München förutser att fler människor kommer att arbeta inom miljöteknologiindustrin än inom den tyska bilindustrin vid slutet av nästa årtionde. FN:s miljöprogram uppskattar att investeringarna i energiformer utan koldioxidutsläpp når 1,9 biljoner år 2020, en grundplåt för en omfattande förändring av all industri.
Företag och industrin på flera håll i världen kräver redan klara riktlinjer för hur de skall handskas med klimatförändringarna. Det kan handla om bestämmelser, utsläppsgränser eller riktlinjer. Handeln behöver regler och FN bör spela en roll för att hjälpa till att skapa dessa.
Vår uppgift på Bali och efter klimatmötet är att bygga vidare på denna spirande globala förändring och att öppna upp för en tid av miljövänlig ekonomi och utveckling. Det vi behöver nu är ett globalt system som kan hjälpa oss alla att samarbeta och stoppa klimatförändringarna.
Forskarna har gjort sitt, nu är det upp till politikerna. Bali kommer att pröva deras ledarskap. Vad väntar vi på?
Ban Ki-moon
FN:s generalsekreterare
