COP 27. COP står för Conference of the Parties, där ”partier” syftar på de 197 nationer som gick med på FN:s ramkonvention om klimatförändringar 1992. De 197 parterna ratificerade fördraget för att ta itu med ”farlig mänsklig inblandning med klimatsystemet” och stabilisera nivåerna av växthusgasutsläpp i atmosfären. FN:s klimatorgan sammankallar dessa regeringar en gång om året för att diskutera hur man gemensamt kan ta itu med klimatförändringarna. Detta är 27:e gången länder samlas under konventionen – alltså COP27.
1. COP27
Under COP27 november kommer statschefer, ministrar och förhandlare, tillsammans med klimataktivister, statsöverhuvud, företrädare för det civila samhället och strategiska beslutsfattare att träffas i den egyptiska kuststaden Sharm el-Sheikh för den största årliga sammankomsten om klimatåtgärder.
Den 27:e konferensen för parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar kommer att bygga vidare på resultaten av COP26 för att genomföra åtgärder angående en rad frågor som är avgörande för att tackla klimatkrisen – från att snabbt minska utsläppen av växthusgaser, bygga motståndskraft och anpassning till de oundvikliga effekterna av klimatförändringarna, för att uppfylla åtagandena att finansiera klimatåtgärder i utvecklingsländerna.
Inför en växande energikris, rekordstora anhalter av växthusgaser och ett stigande antal extrema väderfenomen strävar COP27 efter förnyad solidaritet mellan länder för att uppfylla det landmärke Parisavtalet utgör, såväl för oss människor som vår planet.
Tidigare i år gav FN:s generalsekreterare Världsmeteorologiska världsorganisationen i uppdrag att leda utvecklingen av en handlingsplan för att säkerställa att alla människor i världen omfattas av tidiga varningar inom de kommande fem åren. En plan kommer att presenteras vid klimatkonferensen nästa månad.
2. Att återställa vårt ekosystem
FN:s decennium för att återställa vårt ekosystem, som lanserades av FN:s miljöprogram (UNEP), med flera år 2021, utlöste en global rörelse för att återställa världens ekosystem. Denna globala restaureringsinsats kommer inte bara att absorbera kol utan också öka ”ekosystemtjänster” för att försvara världen från dess mest förödande effekter.
I stadsmiljö kyler återställande av stadsskogar luften och minskar värmeböljor. En vanlig solig dag ger ett enda träd en kylande effekt som motsvarar två luftkonditioneringsaggregat för hushållsbruk i 24 timmar. Vid kuster ger mangroveskogar naturligt havsförsvar från stormfloder genom att minska havsvågornas höjd och styrka. Dessutom är skyddet av mangroveväxter 1 000 gånger billigare per kilometer än att bygga strandvallar.
På höga höjder skyddar återgrönande bergssluttningar samhällen från klimatinducerade jordskred och laviner. Till exempel, på ön Anjouan i Komorerna, torkade avskogningen till följd av att man huggit träd till brännved upp marken och förvandlade skogar till öknar. Med stöd från UNEP har ett man genom en projektinsats planterat 1,4 miljoner träd under fyra år för att hålla tillbaka erosion och behålla vatten och näringsämnen i jorden.
3. Klimattålig infrastruktur
Klimattålig infrastruktur avser tillgångar och system som vägar, broar och kraftledningar som kan motstå stötar från extrem klimatpåverkan. Infrastrukturen står för 88 procent av de prognostiserade kostnaderna för anpassning till klimatförändringarna. En rapport från Världsbanken visar att klimattåliga infrastrukturinvesteringar i låg- och medelinkomstländer kan ge ungefär 4,2 biljoner USD i totala fördelar, – cirka 4 USD för varje investerad dollar. Resonemanget är enkelt. Mer motståndskraftiga infrastrukturtillgångar betalar tillbaka sig själva eftersom deras livscykel förlängs och deras tjänster är mer tillförlitliga. Verktyg för att uppmuntra investeringar i klimattålig infrastruktur inkluderar reglerad standard som byggnormer, ramverk för fysisk planering som sårbarhetskartor och en stark kommunikationsdrift för att säkerställa att den privata sektorn är medveten om klimatrisker, prognoser och osäkerheter.
4. Vattenförsörjning och säkerhet
Berättelsen om klimatförändringar är på många sätt en berättelse om vatten, oavsett om det är översvämningar, torka, stigande havsnivåer eller till och med skogsbränder. År 2030 förväntas hälften av jordens befolkning att ställas inför allvarlig vattenbrist. Att investera i effektivare bevattning kommer att vara avgörande eftersom jordbruket står för 70 procent av konsumtionen av globala sötvatten. I stadskärnor skulle ungefär 100-120 miljarder kubikmeter vatten kunna sparas globalt fram till 2030 genom att minska läckorna. Forskning visar att investeringar i system för uppsamling av regnvatten måste upprätthållas för att göra dem mer allmänt tillgängliga. UNEP samarbetar med regeringspartners för att bygga över 1 000 system för uppsamling av regnvatten runt om i världen och ge expertvägledning om konstruktion och användning, oavsett om det är soldrivna brunnar, borrhål, mikrobevattningsteknik eller system för återanvändning av vatten.
5. Långsiktig planering
Nationella anpassningsplaner är en avgörande styrmekanism för länder att planera för framtiden och strategiskt prioritera anpassningsbehov. En central del av dessa planer är att granska klimatscenarion decennier in i framtiden och kombinera dessa med sårbarhetsbedömningar för olika sektorer. Dessa kan hjälpa till att planera och vägleda regeringsbeslut om investeringar, förändringar av lagstiftning och skatteramar och att öka allmänhetens medvetenhet. Cirka 70 länder har utvecklat en nationell anpassningsplan, men antalet växer snabbt. UNEP stödjer för närvarande 20 medlemsstater i att utveckla sina planer.