Den 18 juni är den internationella dagen mot hatpropaganda. Under cirka hundra dagar sommaren 1994 blev den afrikanska staten Rwanda skådeplatsen för det mest fruktansvärda folkmordet i modern tid då mellan 500 000 och 800 000 människor dödades.
Förövarna av folkmordet var extremistiska hutuer och offren mestadels tutsier. Traditionellt sett hänvisade begreppen hutuer och tutsier mer till sociala klasser än till separata etniska grupper. De delar samma språk och skillnaden mellan dem är varken rasmässig eller biologisk. Traditionellt sett var tutsierna dock i allmänhet boskapsskötare och tenderade att vara rikare än hutuerna, som huvudsakligen var jordbrukare. Som ett exempel kan en hutu som blev rik genom att förvärva boskap betraktas som tutsier.
Samordnade mord med hjälp av radio
Under årtiondena före folkmordet 1994 var relationerna mellan hutuer och tutsier i Rwanda djupt spända, ojämlika och alltmer våldsamma under den sena kolonialperioden (1900-1960-talet) och årtiondena efter självständigheten (1960-1990-talet).
Folkmordet 1994 var dock en våldsvåg i en annan skala. Det som skilde detta folkmord från andra var inte bara dess snabba tidsspann, utan precisionen och samordningen av våldet i ett till stor del lantligt samhälle med få telefoner eller tidningar och utbredd analfabetism.
En av de viktigaste faktorerna var radio.
Den privatägda stationen Radio Télévision Libre des Mille Collines (RTLM) spelade en avgörande roll. Den blev rösten för den extremistiska ”Hutu Power”-rörelsen, sände hatpropaganda, namngav mål, dirigerade miliser och omvandlade etern till ett instrument för massmord.
Att kalla tutsier för kackerlackor
Först avhumaniserades tutsierna systematiskt genom att upprepade gånger beskriva dem som ”inyenzi” eller kackerlackor, vilket antydde att de var skadedjur som borde utrotas.
De framställdes också som statens fiender och infiltratörer. Denna typ av språkbruk är anmärkningsvärd eftersom det sänker moraliska barriärer – vilket gör att våld verkar acceptabelt eller till och med nödvändigt.
– Hatretorik är inte ett skämt. Den kan vara dödlig. Vi är alla medvetna om hur den föregick och bidrog till folkmordet mot tutsierna 1994 genom kanaler som Radio Télévision Libre des Mille Collines, säger Alice Wairimu Nderitu, FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare i förebyggande av folkmord. Den fortsätter att användas som vapen över hela världen och riktas mot människor baserat på deras identitet.
Instruktion att mörda
Mille Collines Radio spred inte bara hat – den utfärdade tydliga instruktioner att mörda. ”De som har vapen ska omedelbart… omringa dem och döda dem”, sa en talare i radion. Dessutom uppmanades lyssnarna att söka på specifika platser och kontrollera om det fanns tutsier som gömde sig där. Dessutom identifierade radion specifika personer, angav deras adresser och uppmanade lyssnarna att attackera dem.
Stationen hyllade också de som utförde mord och uppmanade andra att ansluta sig:
Radions inflytande förstärktes eftersom det inte lät som officiell propaganda: Den blandade musik, skämt och vardagligt prat med hatpropaganda. Detta fick extremistiska idéer att verka normala och vardagliga.
Hatmedier åtalade
Internationella krigsförbrytartribunalen för Rwanda, en FN-domstol som inrättats specifikt för att åtala de ansvariga för folkmordet, beslutade att medieledare kan vara straffrättsligt ansvariga när tal direkt uppviglar till massvåld.
Detta var en av de första gångerna i internationell rätt som ”hatmedier” åtalades som ett centralt verktyg för folkmord, inte bara propaganda.
I ett banbrytande fall som riktade sig mot medieledare som använde radio och tryckta medier för att uppvigla till våld dömdes Ferdinand Nahimana – grundare och intellektuell ledare för RTLM, Jean-Bosco Barayagwiza – en högt uppsatt tjänsteman involverad i RTLM, och Hassan Ngeze, redaktör för extremisttidningen Kangura, för direkt och offentlig uppvigling till folkmord och brott mot mänskligheten. De fick straff på 30–35 år.
År 1994 fanns det knappt något internet, åtminstone inte i Rwanda. Idag har hatpropaganda till stor del flyttat till internet.
– I vår digitala tidsålder sprids hatpropaganda snabbare än någonsin, förstärkt av oreglerade plattformar och intensifierad av artificiell intelligens, säger FN:s generalsekreterare António Guterres i sitt budskap på den internationella dagen för bekämpning av hatpropaganda. Alltför många algoritmer belönar upprördhet och splittring, uppmuntrar lögner för gilla-markeringar och främjar våld för åsikter. Anonymitet online gör det också svårare att hålla förövarna ansvariga.
Man kan bara spekulera i vad som skulle ha hänt i Rwanda om Radio Mille Collines hatpropaganda hade förstärkts på sociala medier.