7.12.2012 – Idag, fredag, väljer Ghana sin följande president och ledare för en av de mest stabila demokratierna samtidigt som oljefynd väntas ge den ekonomiska tillväxten ytterligare uppsving.
Ghana har fått ett välförtjänt rykte som en oas av stabilitet och framsteg in Västafrika, en del av världen som alltför ofta endast överstiger nyhetströskeln på grund av statskupper, fattigdom och korruption.
Den sittande ledaren John Dramani Mahama, som efterföljde John Atta Mills efter hans död i juli, kommer att möta sin främste motståndare Nana Akufo-Addo från det nya patriotiska partiet (NPP), samt sex andra. Åsiktsmätningar tyder på en jämn kamp mellan de två främsta kandidaterna, och risken för ett dödläge som det som nästan ägde rum 2008, är överhängande.
Ghana har kallats ett demokratins modelland i Afrika, och en av orsakerna är just att landet undvek att stiga över branten under valen 2008 i en situation där andra länder kunde ha reagerat med konflikt. Elfenbenskustens val år 2010 resulterade i inbördeskrig, och även andra regionala grannar som Mali och Guinea Bissau upplever idag stora problem.
Sedan 1992 har Ghanas valprocess utvecklats avsevärt, och idag används transparenta röstningslådor, ID-kort med fotografi samt elektroniska system för att identifiera och registrera väljarna med biometriska kort. Därför väntar sig även majoriteten av befolkningen transparenta, öppna och fredliga val.
Valkampens två största rivaler är medvetna om att de har en chans att överse en stark ökning i landets oljeintäkter som bringar hopp om ökad utveckling i ett land där man i genomsnitt lever på mindre än fyra dollar om dagen. Ghana, som även är en storproducent av kakao och guld, förväntas upprätthålla en ekonomisk tillväxt på omkring 8 % nästa år i kontrast till Europa och USA.
Huvudstaden Accra kan stolt förevisa resultat av denna tillväxt – upplysta höghus, nybyggen, väl asfalterade vägar och reklamskyltar för banker, mobiltelefoner och bilar. Emellertid lever många av landets invånare i fattigdom, och den strida strömmen till huvudstaden har skapat kåkstäder och ett stort antal hemlösa för vilka dagens val endast innebär en svag strimma av hopp för ett bättre liv.
