28.2.2014 – Flera nordiska länder stryper sitt bistånd till Ugandas regering som en reaktion på den nyligen undertecknade och omstridda antigaylagen.
8,2 miljoner dollar från Norge. 8,6 miljoner dollar från Danmark. Detta är summorna som tillbakahållits av utrikesdepartementen i de två nordiska länderna, och Sverige har meddelat att även de ämnar se över sin biståndspolitik. Även Världsbanken har tillfälligt stoppat ett lån på 90 miljoner dollar till Uganda.
Parallellt med nedskärningarna har stödet till människorättsaktivister och demokratikämpar i Uganda ökat. Även Island har meddelat att de ämnar omdirigera biståndet så att en större andel skulle gå direkt till HBTQ-organisationer.
Ändringarna i pengaflödet är en politisk protestaktion mot den nya lagen som bland annat föreskriver livstidsstraff för ”allvarlig homosexualitet”. Men kan tillbakahållandet av biståndspengar resultera i förbättrade levnadsförhållanden för de sexuella minoriteterna?
Nej, menar Magnus Flacké, ledare för Norges Afrikaråd.
”Uganda har antagit en förfärlig lag och vi är mycket bekymrade för de homosexuellas situation i Uganda. Men vi fruktar att det frysta biståndet kan få oanade konsekvenser för Ugandas homosexuella. Det är bra att den norska regeringen försvarar HBTQ-rättigheter och att den nya lagen får konsekvenser, men samtidigt är det viktigt att se på mänskliga rättigheter ur ett bredare perspektiv. Det är olyckligt att knyta biståndsindragningar direkt till den nya anti-gaylagen.”
Både den danska handels- och utvecklingsministern Mogens Jensen och den norska utrikesministern Børge Brende är likväl hoppfulla om signalen indragningarna sänder. Båda två påpekar att den nya lagen strider mot Ugandas egna grundlag samt internationella förpliktelser. På sikt ser de att biståndsomdirigeringen från stat till det civila samfundet kommer att styrka de mänskliga rättigheterna i landet.
Sveriges finansminister Anders Borg har även engagerat sig under sitt besök till Uganda tidigare denna vecka. Ursprungligen var ändamålet för hans resa ekonomi- och utvecklingsfrågor med ugandiska politiker, men det första Borg gjorde då han landade var att möta lokala HBTQ-aktivister.
Sex medlemmar från det isländska parlamentet har introducerat en resolution som ger utrikesdepartementet fullmakt att omdisponera medel till HBTQ-organisationer baserade i Uganda, utan att göra nedskärningar i det totala biståndet. Resolutionen uppmanar till nordisk solidaritet i frågan.
Gerald Sentogo, människorättsaktivist från Uganda som erhållit asyl i Norge efter att ha hängts ut i medierna som homosexuell, anser att det indragna biståndet är en bra idé.
”Jag, tillsammans med flera andra ugandiska människorättsaktivister, var länge emot att bistånd skulle skäras ned på grund av lagförslaget”, säger han i en intervju med UNRIC. ”Vi trodde att folk skulle tänka att det var de homosexuellas fel att nedskärningar sedan påverkar skolor, sjukhus och vägar. Före lagen undertecknades var givarlandets bästa verktyg att lobba mot lagen att nära förhållandet till regeringen genom bistånd. Men diplomatin har misslyckats och vår värsta mardröm blivit verklighet – lagen är undertecknad. Eftersom den ugandiska regeringen inte längre är intresserad av att förhandla, bör därför även förhandlingsverktyget, dvs. biståndet, dras bort.”
Ugandas president Museveni tar emellertid meddelanden om det indragna biståndet med ro.
”Ni får acceptera det. Om inte, kan ni ta era pengar och dra”, sade han i ett uttalande till NRK. ”Uganda är ett rikt land. Vi behöver inte bistånd.”
Flacké bekräftar att de traditionella stora givarländerna som Sverige, Danmark, Island och Norge, inte längre har sin plats vid förhandlingsbordet i Uganda. Uppbackningen av det civila samhället blir därför desto mer kritiskt.
”Flera nordiska länder har länge varit viktiga allierade för HBTQ-organisationer i Uganda, och inte bara ekonomiskt. De lever under enorm press och behöver allt stöd de kan få.”
