En svensk fredsbevarares gåva till barnen i Sudan

I februari 2022 fick den svenska polisen Sandra Bylund, 42, ett omvälvande telefonsamtal. Sedan 2020 visste hon att hennes ansökan om fältmission utomlands hade godkänts, men i och med detta telefonsamtal nåddes hon av information om att resan skulle inledas inom bara en månad. I mars landade hon i Juba, Sydsudan, och hamnade så småningom på Wau Field Office i Western staten Bahr el Ghazal.

En kvinna i fredsbevararuniform
Peacekeepers Day-Parade Wau Field Office, 29 maj 2022. Foto: UNMISS

Sandras väg från tio år som svensk polis, på senare tid mer specifikt polishundförare i polisdistriktet Skaraborg, till en plats där ett poliskontor bokstavligen kan vara skuggan av ett träd, i Sydsudan. Sandra var på väg att bli medlem av FN:s fredsbevarande styrkor, som utgörs av 90 000 personer och som för närvarande tjänstgör i 12 FN-operationer världen över. Hon skulle hamna på en av de platser där internationell fred och säkerhet behövdes mest, till UNMISS Sydsudan.

– Jag längtade efter utmaningar och personlig utveckling, och det här händer bara utanför bekvämlighetszonen. Sydsudan är ett av de fattigaste och ett av de farligaste länderna. Om jag verkligen skulle åka iväg ville jag vara där jag verkligen behövs. Jag tackade ja direkt, säger Sandra Bylund.

Fyra poliser varav vissa håller i skjutvapen.
Integrated Short Dynamic Patrol (ISDP) med andra enheter från UNMISS. Foto: UNMISS

70 procent under 30

Den 8 juli 2011 inrättade säkerhetsrådet FN:s uppdrag i Sydsudan (UNMISS). Efter nästan ett decennium av konflikter och trots ansträngningar för att genomföra ett fredsavtal, fortsätter Sydsudan att brottas med sporadiskt våld, kronisk livsmedelsosäkerhet och förödande översvämningar, vilket ofta påverkar det humanitära tillståndet i landet. Sydsudan befinner sig fortsättningsvis i en allvarlig humanitär kris. Sydsudan är världens yngsta land, och deklarerade sin självständighet från Sudan den 9 juli 2011. FN:s generalförsamling upptog Sydsudan som den 193:e medlemmen av FN den 14 juli.

En grupp människor som sitter på stolar framför en grupp människor vid en bil.
”Man tager vad man haver”: träning med SSNPS (Sydsudans nationella polis). I brist på klassrum fungerar skuggan under ett träd och patrullbilen som klassrum. Foto: UNMISS

Sydsudan utnämns ofta som världens yngsta nation, där 70 procent av befolkningen är under 30 år. Som fältofficer observerar Sandra och hennes kollegor, övervakar, gör anteckningar och rapporterar om en säkerhetssituation som Sandra kallar ”oförutsägbar”. Där hon jobbar är det utegångsförbud från klockan 19. Huvuduppgiften är att stödja och utbilda den lokala poliskåren i att bygga upp sin kapacitet, men också att vara närvarande bland de lokala invånarna, att observera utmaningarna i deras dagliga liv och samla information om säkerhetsläget. ”Det finns enorma utmaningar inom den lokala poliskåren”, förklarar Sandra. ”Kontoret kan bokstavligen vara skuggan av ett träd, och fängelset kan utgöras av en kedja på marken. Och antalet analfabeter är högt bland poliskåren. Men även om mitt arbete som polis i Sverige skiljer sig på många sätt jämfört med mina kollegor i Sydsudan, är det tydligt att grunden är densamma. Vi är båda beroende av att utveckla goda relationer med medlemmar i samhället för att kunna utföra våra uppgifter. I polisiära termer kallar vi det samhällspolisarbete. Vi måste bygga starka relationer med det lokala samhället för att kunna agera proaktivt och för att kunna utveckla lösningar på de omedelbara bakomliggande förhållanden som bidrar till säkerhetsproblem.”

Sandra med fem personer ur lokalbefolkningen.
Integrated Dynamic Air Patrol (IDAP), med en grupp nyfikna ur lokalbefolkningen. Foto: UNMISS

Barn med omedelbara behov

Arbetet du gör som fältofficer i det här uppdraget är inte verkställande, något som Sandra personligen tyckte var utmanande. Att inte få agera, ta ställning eller aktivt förändra ett tillstånd eller en situation som präglades av stora behov var något hon upplevde som frustrerande. Den humanitära krisen i Sydsudan är närvarande på alla möjliga sätt. Barn utan föräldrar eller utan annan social trygghet, fattigdomen och svälten och vad den gör med människorna. Många barn går inte i skolan alls, deras jobb på dagarna är att hämta vatten, tigga på gatan eller utföra andra uppgifter som håller familjen vid liv.

”Jag kommer från sådant överflöd, förklarar Sandra. Vi vrider bara på kranen så rinner det vatten. I det här området finns det människor som inte har någonting. Det är som att strålkastarljuset aldrig nådde folket i Sydsudan. De bevakas sällan av media, det råder katastrofal svält och fattigdom.”

För närvarande är 1 446 UNPOL-personal utplacerade i 10 regioner över hela Sydsudan. Av dessa tillhör 847 polisenheter, 561 är enskilda poliser och 38 är kriminalvårdspersonal. 2011 rapporterades att Sydsudan var i krig med minst sju väpnade grupper i 9 av dess 10 stater, med tiotusentals invånare på flykt. Landets första val som suverän stat kommer att hållas i december nästa år.

En grupp barn och vuxna i en gruppbild.
De första fotbollarna delas ut till Asma, Community Watchgroup-ledare i Naivasha IDP-läger. Foto: UNMISS

Fotbollar för hundratals spelare

Sandras ettåriga uppdrag närmar sig sitt slut och hennes flygbiljett hem var planerad tidigare denna månad. Men det finns en ganska extraordinär anledning till att hon stannar en månad till. Eftersom hon kände att hon verkligen ville göra något åt den humanitära krisen utanför sin arbetstid, tänkte en kvinna i ett flyktingläger, Asma Abubak, högt och påpekade ett särskilt behov.

– Hon berättade för mig om de här barnen, gravt deprimerade och i behov av lite distraktion. De hade haft ett lokalt fotbollslag, men eftersom de saknade utrustning hade de inte spelat på över sju månader. Så, då gick jag till den lokala marknaden och köpte utrustning till laget.

Fotbollar för ett lag på 34 växte sakta till fotbollslag med hundratals aktiva spelare, vilket höll dem borta från problem och kriminalitet. Sandra pratade med vänner och kollegor i Sverige, de erbjöd sig frivilligt att hjälpa till ekonomiskt, och hon samlade sakta men säkert in cirka 6000 dollar totalt och kunde erbjuda utrustning till över 650 fotbollsspelare i olika åldrar.

En kvinna i poliskläder kramar en flicka med fotbollskläder
Bild på lagkaptenen från Team Cobra, ett av flicklagen i Naivasha IDP-lägret. Foto: UNMISS

”Att hjälpa dessa unga fotbollsspelare var att hjälpa till på ett praktiskt plan”, säger Sandra, som själv inte har någon erfarenhet inom fotbollssporten.

Fram till det nya datumet för biljetten hem, den 15 april, uppmanas Sandra att ordna så att FN tar över projektet med fotbollsspelarna och ger det en framtid. Efter att ha sammanställt vad hon strävar efter att vara ”den bästa rapporten någonsin”, valde hon noggrant ut en ansvarig för fortsättningen på projektet, en person ”med rätt driv och rätt hjärta”. Hennes fritidsprojekt med att köpa fotbollar, tröjor och annan utrustning till de unga i Sydsudan har redan visat tydliga resultat i samhället.

”Det här projektet har fått väldigt praktiska resultat. Nuförtiden kan samhällsledare i Naivasha IDP-läger se en minskning av antisocialt beteende, färre tonårsgraviditeter och projektet anses vara ett alternativ till våld. Jag vill göra skillnad. I länder som detta finns ingen sjukvård, ingen fungerande basservice, utvecklingen går till och med åt fel håll och folket betalar priset.”

En liten pojke i fotbollskläder bredvid en större man.
Stor och liten publik på en fotbollsmatch i Naivasha IDP-lägret. Foto: UNMISS

En Sandra före och en efter

Det slutade med att Sandra köpte tröjor och fotbollskläder, men hon kände att att köpa fotbollsskor till alla skulle överskrida hennes budget när antalet spelare fortsatte att växa. Men för att motivera nya kvinnliga spelare bestämde hon sig för att bedriva ”positiv diskriminering”. Hon sa att hon inte skulle köpa fler skor, men tjejerna var ett undantag. Alla nya flickspelare skulle få skor. Detta var något hon trodde skulle resultera i avund, men pojkarna accepterade det.

Hon har nära kontakt med lagets tränare och kommer att fortsätta ha det. Sandra Bylund är påtagligt lättad över att hennes fritidsfotbollsprojekt kommer att fortsätta. När hon snart kommer tillbaka till Sverige säger hon att hon har lärt sig så mycket om sig själv. Motstånd, personlig utveckling, hur det finns en Sandra före och efter hennes uppdrag i Sydsudan. Efter att inte ännu ha lämnat sitt nuvarande uppdrag, tror Sandra att hon en dag kommer att behöva lämna sin komfortzon igen och ge sig av för ett nytt uppdrag.

”Den här upplevelsen har öppnat mina ögon på så många sätt och jag kommer aldrig någonsin att kunna stänga dem igen.”

UNMISS, FN-missionen i Sydsudan är en del av FN:s fredsbevarande verksamhet. I 75 år har FN:s fredsbevarande styrkor arbetat för att rädda och förändra liv i världens mest utsatta politiska och säkerhetsmässiga situationer. Sedan 1948 har mer än två miljoner uniformerad och civil personal hjälpt länder att övergå från krig till fred och framsteg.

Dessutom är den 6 april den internationella idrottsdagen för utveckling och fred. Det ger en möjlighet att erkänna den positiva roll idrott och fysisk aktivitet spelar i samhällen och i människors liv över hela världen.

Senaste artiklar

Generalsekreterarens uttalande om COVID-19