April 2015 – FN:s utredningskommission för människorättssituationen i Eritrea bekräftade ett klart mönster av brott mot de mänskliga rättigheterna i landet under sitt besök i Sverige. Omkring 10 000 exileritreaner är bosatta i Sverige – en diaspora bland de största i Europa.
Under besöket i Sverige samlade kommissionens tre medlemmar (Mike Smith från Australien, Sheila B.Keetharuth från Mauritius, och Victor Dankwa från Ghana) in vittnesmål av omkring 40 individer genom konfidentiella intervjuer och specifika gruppmöten.
Kommissionen kommer att presentera sin slutliga rapport inför FN:s råd för de mänskliga rättigheterna i juni 2015. Rapporten kan komma att ha viktiga konsekvenser för de tusentals eritreaner som för närvarande sökt asyl i Europa. Den 16 mars, precis innan sitt Sverigebesök, presenterade utredningskommissionen en muntlig rapport inför rådet.
Kommissionens ordförande Mike Smith berättar för UNRICs nyhetsbrev att intervjuerna som genomfördes i Sverige gav detaljerade uppgifter som bekräftade mönstret av människorättsbrott inom flera samhällsområden: begränsad offentlig frihet, militärtjänstgöring på obestämd tid, omfattande summariska arresteringar samt vitt utbredd misshandel och tortyr under militärtjänstgöring och arrest.
”En mycket oroande aspekt var förföljelsen, skrämseln och spioneriet riktat mot den eritreanska diasporan i Sverige”, sade Smith. ”Kommissionen fick rapporter om många fall av allvarligt hot samt dödshot.”
I juni 2014 beslöt FN:s människorättsråd att etablera en utredningskommission för ett års tid, vars uppgift skulle vara att undersöka de påstådda brotten mot de mänskliga rättigheterna i Eritrea.
Utredningskommissionen har däremot inte tillåtits besöka Eritrea. Sverige var det sjätte land i vilket utredningar utfördes, och kommissionen har under upprepade tillfällen besökt den eritreanska diasporan i Tyskland och USA.
I rapporten påpekade kommissionen att det rådande läget i Eritrea tydligt är det så kallade ”no war, no peace”, dvs inget krig – men inte heller fred.
Eritrea har blivit ett land där arrestering är en vanlig del av livet, där grundlagen aldrig implementerats, och där landets parlament aldrig sammanträder. ”Det finns inget rättssamhälle och ingen ställs till svars för människorättsbrott riktade gentemot grupperingar eller individer.”
Regeringen har begränsat majoriteten av friheterna, från rörelsefrihet till uttrycksfrihet och religion till organisering. Staten använder sig av ett utbrett nätverk av spioner för att verkställa sitt järnstyre. Hela samhället är militariserat, militärtjänstgöring är universell – och den utförs på obegränsad tid.
”Kan det då komma som en överraskning att hundratals eritreaner lämnar sitt land varje dag? De utmanar döden genom att korsa gränser, öknar och hav”, sade Smith efter den muntliga presentationen i Genève i mars 2015.
Ett folk på flykt
Eritreaner är för nuvarande den största folkgruppen, näst efter syrierna, som korsar Medelhavet i små båtar; en farlig resa som kostat tusentals människor livet. Tiotusentals fler förblir strandade i grannländerna.
Antalet asylsökande eritraner i Danmark steg från 7 i januari 2014 till 2200 i slutet av året.
Detta gjorde att de danska myndigheterna påbörjade en undersökning. I november publicerades en rapport vars slutledning var att eritreaner som sökt asyl på basen av att de vägrat militärtjänstgöringen kunde sändas tillbaka till Eritrea. Enligt rapporten väntade de endast milda straff.
Detta orsakade stark kritik från många håll eftersom rapportens slutledning var i det närmaste totalt motsatt till vad bland andra FN:s specialrapportör för människorätssituationen i Eritrea konstaterat. Aktivister hänvisade även till den pågående men inte slutförda undersökningen av FN:s utredningskommission.
I en intervju med nyhetsbrevet uppmanar nu Mike Smith alla berörda stater att ”vänta tills utredningskommisisonens slutliga rapport presenteras, innan de avslutar sin konklusion gällande ursprungsländers förhållanden eller tillämpar därav beroende politiska åtgärder.”
Smith frågades även vilka konsekvenser är att vänta för dem som flytt undan militärtjänstgöringen för att senare nekas asyl och sändas tillbaks.
Enligt Smith handlar inte utvandringen från Eritrea om en enkel fråga som bättre levnadsstandard eller förbättrade socioekonomiska möjligheter. Kommissionens, samt specialrapportörens under de två senaste åren pågående undersökning, pekar på tydliga brott mot de mänskliga rättigheterna, och inte enbart i samband med militärtjänstgöringen.
”Militärtjänstgöringen på obestämd tid förblir, däremot, en grogrund för några av de mest samvetslösa brott mot de mänskliga rättigheterna man kan tänka sig – vilket förståeligt nog orsakar många människor att vidta extrema åtgärder för att fly eller undkomma den. Så som situationen ser ut idag, är lagen om militärtjänstgöring (proklamation 82/1995) inte förenlig med internationell lagstiftning eftersom dess ordalag strider mot många skyldigheter Eritrea åtagit sig att respektera. Några av dessa är fri rörlighet, rätten till egendom och rätten till arbete. På basen av informationen vi hittills erhållit, ser det ut som att eritreaner som sänds tillbaka till sitt hemland löper risken att godtyckligt arresteras, interneras, och misshandlas.”
UNRICs relaterade länkar:
Artikel: Sinais människohandel måste stoppas
Artikeln ingår i UNRICs nyhetsbrev för april 2015. Resten av artiklarna hittar du här.
