Förtroende för utvecklingsbiståndet i Norden

jorden

jorden

De nordiska länderna har ett gott rykte internationellt, men gäller det även då vi talar om utvecklingsbiståndet?

De nordiska länderna, även om inte precis alla, kan kallas medlemmar av en exklusiv klubb, med sällskap av endast Luxemburg och Nederländerna. Sverige, Danmark och Norge har alla uppnått det internationellt utstakade målet av 0,7 % i BNP för officiellt utvecklingsbistånd.

Sverige var det första landet att nå det internationellt överenskomna standardmålet av 0,7 % av BNP spenderat på utvecklingsbistånd. Efter att Sverige nådde målet 1974 kom Norge inte långt efter, 1976, och Danmark sällade sig till klubben år 1978. Finland nådde målet en gång, år 1991.

Så de nordiska länderna tycks leva upp till sitt rykte.

Norge och Sverige budgeterar bådadera 1 % för utvecklingsbiståndet varje år, medan Danmarks kontribution år 2012 låg på 0,84 % .

index

Källa: http://www.oecd.org/dac/stats/ODA2012.pdf

År 2012 var Island det nordiska land som kontribuerade minst till biståndet 2012, men däremot var deras procentuella ökning från 2011 större än i något annat nordiskt land. Deras biståndsandel var som högst år 2008, 0,37 % av BNP. Budgetära restriktioner som ett resultat av den finansiella krisen skar ner på biståndet.

Men hur ett land förbinder sig till utveckling och bistånd är mer komplext än bara det finansiella kontributionerna. I en ny rapport av centret för global utveckling, Center for Global Development, jämförs 27 av de rikaste länderna i världen baserat på hur deras politik främjar de fattigaste länderna. Där toppar de nordiska länderna listan.

index2

Source:http://international.cgdev.org/initiative/commitment-development-index/index

Danmark, Sverige och Norge utgör topp tre och Finland kommer inte långt efter. CGD:s index mäter den nationella politiken inom sju områden relevanta till utbeckling: bistånd, handel, ekonomi, migration, miljö, säkerhet och teknologi.
Finland har för närvarande budgeterat 0,6 % av BNP för utvecklingsbistånd, men har även uppgett att de ämnar kanalisera inkomster från EU:s utsläppshandelssystem (Emission Trading System) för miljö- och klimatstöd för att komma närmare målet av 0,7 %. Finland har klivit två platser högre på listan sedan förra året, och kommer konstant närmare målet. Däremot har landet få privata välgörenhetsdonatorer och höga barriärer för fattiga immigranters inträde i landet.

Även om Norges bidrag till utlandshjälp är bland de största på basen av inkomst, har landet mest utsläpp av fossila bränslen per person av alla andra länder i CGD:s index. Norge har även några av de mest restriktiva handelsbarriärerna mot fattigare länder. Dessa faktorer skuffa Norge neråt på listan. Norges nya regering publicerade nyligen landets budget för 2014, med fortsatt löfte om 1 % av inkomster riktat till bistånd. Många var positivt överraskade eftersom regeringen valt att eliminera utvecklingsministerposten efter höstens val.

Sverige var det näst generösaste landet av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) år 2012, och har prisats av DAC för sin konstanta budgetering av 1 % av inkomster till utvecklingsbiståndet även under pågående ekonomisk kris. Enligt den svenska budgeten för 2014 står det klart att Sverige kommer att fortsätta rikta 1 % av BNP för utvecklingsbistånd. Nyligen har det pågått debatt om biståndet och dess målsättningar i Sverige, speciellt gällande FN. Debatten har lagt biståndet och dess effektivitet tillbaks på agendan, och kan möjligen komma att leda till förändringar i utvecklingsbiståndsanslagen i Sverige.

Danmark bidrar med en mindre del av sin BNP än både Norge och Sverige, men ligger däremot på toppen av GCD index för 2013. Danmark har fått beröm för sina bidrag av såväl personal som ekonomiskt stöd för internationella fredsbevarande operationer och humanitära insatser, men även för sitt stöd till forskning och utveckling. Emellertid kan man alltid göra ytterligare förbättringar, och Danmark är inget undantag – höga subventioner för jordbruk, få invandrare eller studenter från utvecklingsländer, hög förbrukning av fossila bränslen per capita, och låga skatter på gas är alla områden där Danmark måste förbättra sin insats.

Det står klart att de nordiska länderna toppar listan internationellt sätt, men det finns olikheter och frågor som bör klargöras och länderna står inför en unik möjlighet att lära sig av varandras framgångar och misstag. Förändringar som implementeras i ett nordiskt land kan mycket väl ha en liknande, eftersökt effekt på dess grannar.