GENERALSEKRETERAREN — BUDSKAP PÅ INTERNATIONELLA KVINNODAGEN 8 mars 2006

Temat för årets internationella kvinnodag, Kvinnans roll i beslutsfattande, är centralt både när det gäller att stärka kvinnors ställning över hela världen och när det handlar om mänskliga framsteg som en helhet.

I Peking-deklarationen står det: ”Stärkandet av kvinnor och deras fulla deltagande på lika villkor inom alla samhällets sfärer, inklusive deltagande i beslutsfattande processer och höga befattningar, är grundläggande för att uppnå jämlikhet, utveckling och fred”.

Det internationella samfundet börjar slutligen att förstå en grundläggande princip: kvinnor påverkas precis lika mycket som män av de utmaningar inom ekonomi, social utveckling, fred och säkerhet som mänskligheten står inför i detta nya århundrade. Ofta berörs de mer. Det är därför rätt och verkligen nödvändigt att kvinnor engageras, med samma styrka och i samma antal, i beslutsfattande processer inom alla samhällsområden.

Världen börjar också förstå att det inte finns någon policy som är effektivare för att främja utveckling, hälsa och utbildning än stärkandet av rättigheter för kvinnor och flickor. Och jag vågar påstå att ingen policy är viktigare för att förebygga konflikter eller för att uppnå försoning efter en avslutad konflikt.

Vi har dock uppnått resultat för kvinnors representation över hela världen som värda att fira. I januari i år nådde kvinnors andel i nationella parlamenten nya globala höjder. Det finns nu elva kvinnliga stats- eller regeringschefer i länder på alla kontinenter. Och tre länder, Chile, Spanien och Sverige, har nu lika andel kvinnor och män i sina regeringar.

Men vi har fortfarande mycket arbete framför oss. Utvecklingen går alltför långsamt. Låt oss komma ihåg att i individuella länder har ökningen av antalet kvinnor i beslutsfattande processer inte kommit till av sig själv. Det är snarare ett resultat av institutionella intitativ och initiativ i samband med val, som t.ex. antagande av mål och fördelningskvoter, åtagande från politiska partier och oavbruten mobilisering. Det är också ett resultat av målmedvetna och gemensamma åtgärder för att förbättra balansen mellan arbete och fritid. Detta är något som varje land, och även FN, bör ta mycket seriöst.

Under toppmötet i september 2005 förklarade världens ledare att ”kvinnors utveckling är allas utveckling”. Låt oss på årets internationella kvinnodag visa att det finns en sanning bakom dessa ord. Låt oss garantera att hälften av världens befolkning intar sin rättmätiga plats i beslutsfattande i världen.