GENERALSEKRETERAREN — BUDSKAP PÅ MINNESDAGEN FÖR OFFREN FÖR KEMISK KRIGSFÖRING 29 april 2006

Över 90 år har passerat sedan moderna kemiska vapen användes för första gången. Detta skedde år 1915 i samband med slaget om Ypres under första världskriget. Den brittiske krigspoeten Wilfred Owen beskrev fasorna av att se en soldat och kamrat ”strypas, kvävas och drunkna” som under ”en grön sjö” av klorgas.

Sedan dess har kemiska vapen fortsatt att utvecklas och använts mot både soldater och civila. Vapenarsenalen nådde sin kulmen under kalla kriget. Det var inte förrän 29 april 1997, efter långa och svåra förhandlingar, som konventionen om förbud mot kemiska vapen, CWC, trädde i kraft. Genom att förbjuda dessa vapen, förebådade konventionen inledningen av arbetet för att förstöra det förråd som samlats. Det är denna milstolpe som vi i dag uppmärksammar, då vi åminner offren för kemisk kringsföring – för dessa människor kom emellertid konventionens universella förklaring för sent.

Förenta Nationernas generalförsamlings allra första resolution uppmanade inte bara till eliminerandet av kärnvapen, utan också av ”alla andra tunga vapen anpassade till massförstörelse.” I samma anda var den kemiska vapenkonventionen det första fördraget att förbjuda en hel kategori av sådana vapen. Genom det arbete som genomförts av de stater som är delaktiga i konventionen, samt genom organisationen för förbud av kemiska vapen, OPCW, har detta verktyg spelat en vital roll rörande de internationella ansträngningarna att ”fullständigt exkludera möjligheterna att använda kemiska vapen.”

Mycket kvarstår dock att göra, med nya utmaningar som uppkommit. Deltagandet i konventionen om förbud mot kemiska vapen ökar, men är fortfarande ofullständig. Jag uppmanar de stater som ännu inte ratificerat konventionens fördrag att göra så utan dröjsmål.

Under tiden måste vi alla fördubbla våra ansträngningar och arbeta för fullt genomförande av konventions uppdrag, men också försäkra att kemiska vapen hålls borta från icke-statliga aktörer. Denna uppgift kräver större vaksamhet och förbättrad koordination mellan regeringar, internationella organisationer, och den privata sektorn. Låt oss på denna minnesdag hedra offren för kemisk krigsföring genom att förbinda oss till att förpassa dessa fruktansvärda vapen till historien.