Remitteringar – en dyr livlina för utvecklingsländer

Remittances article - Mark Henly

Remittances article - Mark Henly

4.7.2014 – Varje dag ställer sig miljoner migranter runtom i världen i kö utanför överföringsbolag som Western Union eller Ria för att skicka hem pengar de lyckats spara. Stora summor finner sin väg till storstäder men även till de mest avlägsna hörn på landsbygden i utvecklingsländer. Vilken destinationen än är, betyder dessa pengar skolgång för barn, mat på bordet eller tak över huvudet för dem som stannat hemma.

Remitteringarna spelar en ökande roll för många utvecklingsländers ekonomier. Enligt Världsbankens Migration and Development Brief nådde migranters internationella remitteringar en summa av 404 miljarder dollar år 2013. Detta är tre gånger mer än det officiella utvecklingsbiståndet som utgjorde 134,8 miljarder dollar netto år 2013 enligt OECD.

De globala remitteringarna kan komma att accelerera under 2014-2016 och uppskattas till 516 miljarder dollar år 2015 enligt Världsbanken.

Enligt forskningsinstitutet Pew Research Centre utgör de nordiska remitteringarna till utvecklingsländer 5,9 miljarder dollar år 2012 – en tredjedel av det officiella utvecklingsbiståndet (15,8 miljarder dollar).

Hur kommer det sig då att de nordiska remitteringarna är så låga jämfört med biståndet? Först och främst har de nordiska länderna alltid varit generösa bidragsgivare i relation till BNP. För det andra har Norden aldrig varit en lika attraktiv destination för migranter som t.ex. Italien, Frankrike eller Spanien, vilket naturligtvis påverkar remitteringsflödet. För det tredje har alla de nordiska länderna stått värdar för ett stort antal somaliska flyktingar, som ofta använder sig av de tillitsbaserade, informella systemet känt som Hawala. Därför är mörkertalet stort och tillförlitlig statistik saknas för Sverige.

Ofta betyder dessa penningtransaktioner en fundamental roll för migranternas hemländer gällande såväl hälsa, utbildning, livsmedelssäkerhet och produktiva investeringar i t.ex. jordbruket. De utgör en livlina för konfliktdrabbade eller sköra stater, och i vissa länder är de totala remitteringarna mer än tre gånger större än det officiella biståndet och har djupgående konsekvenser för människors välbefinnande och den ekonomiska utvecklingen.

Remitteringarnas svarta hål

Men en alarmerande stor del av dessa remitteringar försvinner i ett svart hål, nämligen överföringsbolagens plånbok. Enligt Overseas Development Institute:s remitteringsrapport som publicerades i april 2014, står endast två överföringsbolag – Western Flickr Institute for Money Technology and Financial Inclusion 2Union och Money Gram – för två tredjedelar av remitteringarna till Afrika. I snitt förloras 12 % av pengarna som skickas till familjemedlemmar i Afrika söder om Sahara på grund av överförinsavgifter. Den totala summan skulle enligt rapporten täcka kostnaderna för grundskola för 14 miljoner barn.

De höga avgifternas börda tvingar migranter att konstant söka efter nya, alternativa sätt för skicka pengar. Remitteringar via mobiltelefonen håller på att bli ett nytt, billigare officiellt sätt att skicka pengar på tack vare en ny service som påbörjades av Orange förra året. Människor i Mali, Senegal och Elfenbenskusten kan nu skicka pengar till släktingar tack vare sina mobiltelefoner, och Splash Mobile i Sierra Leone har nu följt i Orange:s fotspår. Hawala-metoden, som baserar sig på avtal och tillit och personliga kontakter, har även den ökat i popularitet speciellt bland migranter från Afrikas horn och Mellanöstern.

Största delen av överföringarna görs inte via traditionella banker, eftersom dessa sällan har kontor i fattigare förorter och många familjer inte har konton till vilka pengarna kunde överföras. Dessutom finns det ofta många hinder för migranter för att öppna ett konto, som krav på ID-handlingar, arbete och fast adress. Men den främsta orsaken är tidsfrågan. Medan en transaktion från EU till Afrika skulle ta minst tre dagar, är pengar som skickas med Western Union eller Hawala i mottagarens ficka några minuter efter att de skickats.

Men de informella kanalerna medför även risker för att förlora sina pengar, eventuell pengatvätt och indirekt stöd för organiserad brottslighet. Därför behövs det mer migrantvänliga, trygga och tillförlitliga kanaler för remitteringar, säger doktor för internationella relationer Keith Nurse då UNRIC träffar honom under en konferens. ”Remitteringarna är alltför värdefulla för att hamna i andra fickor än för vilka de är ämnade”, säger Nurse.

Idag är var sjunde person i världen antingen en internationell eller intern migrant, och det finns ett ökande behov av att minska på migrationsrelaterade kostnader och förbättra migranters rättigheter.

Än idag är det de som har minst att ge som betalar det högsta priset.

Officiellt utvecklingsbistånd (ODA) år 2013 och remitteringar 2012:

ODA (2013)

Från

Remitteringar (2012)

$0.03 miljarder

ISLAND

$0,12 miljarder

$5,58 miljarder

NORGE

$1,41 miljarder

$5,83 miljarder

SVERIGE

$3,20 miljarder

$1,42 miljarder

FINLAND

$0,46 miljarder

$2,93 miljarder

DANMARK

$1,69 miljarder

     

$15,79 miljarder

NORDEN

$5,96 miljarder

$71,2 miljarder*

EU-LÄNDER**

$38,8 miljarder*

$134.8 miljarder***

GLOBALT

$404 miljarder***

*Totalsumman inkluderar remitteringar såväl inom som från EU-området
**Det fanns 27 EU-medlemsländer år 2012 och 28 år 2013
***Summan är de totala remitteringarna till utvecklingsländer. Försändelser till i-länder är inte inkluderade.

Statistikkällor: Pew Research Centre, OECD, Eurostat

Resten av artiklarna om migranter i nyhetsbrevet för juni hittar du här