Generalsekreterarens budskap på den Internationella dagen för solidaritet med fängslade eller försvunna kolleger

New York, 25 mars 2008

Varje dag riskerar otaliga kvinnor och män sina liv på olika håll i världen för att tjäna det internationella samhället. Dessa omfattar FN:s anställda och fredsbevarare, våra kolleger i frivilligorganisationer och våra vänner i medierna. Den Internationella dagen för solidaritet med fängslade och försvunna kolleger utgör ett ögonblick för att ära dem, lyfta fram saken och öka våra insatser för att minska de risker och hot de står inför.

Det är också dagen då Alec Collet, för 23 år sedan, kidnappades från sin bil i Beirut. Collet arbetade för FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar och vi vet fortfarande inte vad som hände honom.

Sedan dess har många andra av våra kolleger fängslats olovligen eller till och med kidnappats. Idag sitter 40 FN anställda fängslade eller kidnappade eller är försvunna. De flesta av dem är lokalt anställda och vi får inte glömma det dilemma de hamnar i.

Det stämmer att vi alltid har tvingats arbeta med våld, fientlighet och kriminalitet hängande över oss, men situationen har förvärrats ytterligare på grund av hotet av international terrorism. Idag, då FN arbetar på allt fler högriskområden är farorna ännu större. Vi måste ta itu med denna utmaning och vi måste arbeta hårdare för att skydda vår personal. Attacken mot FN:s kontor i Algeriet den 11 december, 2007 där 17 anställda dödades, var ett bevis på denna dystra realitet.

Jag är besluten att sätta våra anställdas säkerhet och trygghet högst på prioriteringslistan. Därför har jag utsett en internationell panel, ledd av Lakhar Brahimi, som skall undersöka våra säkerhetsåtgärder världen över. Panelens slutsatser kommer inte att utgöra slutet på arbetet utan tvärt emot – en början.

Jag kommer att göra allt som står i min makt för att få till stånd ett effektivt internationellt samarbete och vid varje lämplig tidpunkt kommer jag att påminna medlemsländerna om deras ansvara att skydda FN anställda som arbetar i landet. Dessutom kommer jag att arbeta för att se till att det finns en vilja och ett engagemang.

Jag kommer även att arbeta för att se till att länder där fredsbevarande insatser befinner sig lever upp till sina förpliktelser. Det händer allt oftare att länder lägger hinder i vägen för att FN:s mandat skall kunna genomföras, genom att till exempel motsätta sig nödvändiga säkerhetsåtgärder. Vissa länder förvärrar situationen genom att sprida negativa fakta om FN eller till och med genom att förtala våra anställda.

Jag ber Säkerhetsrådets medlemmar att ta sitt ansvar för att se till att länder där fredsbevarande insatser pågår samarbetar och att de bär sin del av bördan. Jag ber även medlemsländerna se till att de som begår brott mot FN ställs inför rätta. Idag har 82 länder ratificerat konventionen om säkerhet för FN- personal och ytterligare 43 länder har godkänt den. Jag uppmanar alla övriga medlemsländer att omfatta denna viktiga skyddsmekanism som även inbegriper ett frivilligt protokoll till konventionen på basis av resolution 60/42 antagen 5 december, 2005, Genèvekonventionerna, stadgan för Internationella brottmålsdomstolen samt övriga verktyg.