Vid toppmötet World Summit 2005 i FN:s generalförsamling enades världens länder om att ”utveckling för kvinnor är utveckling för alla”. Men trots det har implementeringen av överenskommelsen Beijing Platform for Action som antogs vid Världskvinnokonferensen i Peking år 1995 visat att klyftan mellan ord och handling är stor i många länder. Det saknas tillräckliga resurser och medel, ett tecken på att den politiska viljan fattas. Därför är temat för årets Internationella kvinnodag ”Investering i kvinnor och flickor”.
Bristen på pengar undergräver inte bara arbetet för jämställdhet utan bromsar även ansträngningarna för att nå Millenniemålen. Av erfarenhet vet vi att det lönar sig att investera i kvinnor och flickor, det minskar fattigdomen, ökar produktiviteten och stöder den ekonomiska tillväxten. Det är den viktigaste åtgärden för att öka tillgången till utbildning och hälsovård samt förebygga spridningen av HIV/Aids. Ingen annan insats har lika positiv effekt på att minska barn- och mödradödligheten samt ge fler tillgång till mat.
Vi har kommit en bit på vägen och kan bygga vidare på det vi uppnått. Vi har samlat ekonomiska resurser för att öka sysselsättningen bland kvinnor, öka betydelsen av mikrofinansiering, för att ge företag som leds av kvinnor bättre möjligheter att få lån, samt för att driva på ekonomiska reformer. Över 50 länder har inlett program som syftar till att få med ett könsperspektiv i budgetpolitiken. Den privata sektorn satsar allt mera på att finansiera kvinnors ekonomiska utveckling och allt fler kvinnofonder grundas som innovativa finansieringskällor.
Men vi måste göra mera. Stater, internationella organisationer, bilaterala institutioner och privata sektorn, vi måste alla jämföra kostnaderna av den ständiga ekonomiska ojämlikheten och se på vad som behöver göras för att ända på det. Vi måste skapa verktyg för att följa med vilka investeringar som görs för att förbättra jämlikheten mellan könen och vi måste regelbundet övervaka och rapportera hur resurserna fördelas. Dessutom måste vi anpassa såväl nationella budgeter och internationella pengaflöden så att de är varaktiga och motsvarar de verkliga behoven.
Även inom FN måste vi bättre anpassa våra resurser enligt behoven. De resurserna som vi har för att se till att alla beslut inom olika områden analyseras utifrån ett jämställdhetsperspektiv måste bli mera beständiga och förutsägbara, speciellt på regional och nationell nivå. För att vi verkligen skall kunna förändra saker måste arbetet för jämlikhet stödas så att resurserna motsvarar de utmaningar vi står inför. Jag tror fast och fullt att en enda dynamisk och styrkt enhet som arbetar med genderfrågor, som samlar allt det arbete som görs på olika håll idag under ett tak, kunde locka fler donationer. Genom att samla de förändringskrafter som finns på global nivå och inspirera till snabbare resultat på nationell nivå, kunde en sådan start enhet få fart på arbetet så vi kan nå vårt mål – jämlikhet världen över.
Jag uppmanar alla medlemsländer att frambringa en politisk vilja så att konsultationerna gällande detta förlag leder till ett framgångsrikt resultat. I år är vi halvvägs till målet att nå Millenniemålen före år 2015. Endast genom att investera i kvinnor och flickor kan vi nå målet. Låt oss på denna Internationella kvinnodag stå enade bakom detta uppdrag.
Ban Ki-moon
FN:s Generalsekreterare
