16.9.2014 – Det har kallats det viktigaste miljöavtalet någonsin. Den 16 september är det internationella dagen för bevarande av ozonskiktet, och 27 år sedan det räddades av världens ledare.
Montrealprotokollet är känt världen över som ett av de mest effektiva miljöavtalen någonsin.
De utsläpp av CFC (klor-fluor-karbon) och freoner som under 70- och 80-talen hotade att bryta ned hela ozonskiktet, har nu reducerats till nästan noll. Som resultat håller det nästan ödelagda ozonskiktet på att återhämta sig. Och om världen lyckades lösa utmaningen med ozonskiktet vet vi att det också är möjligt för världens ledare att lösa klimatutmaningen gällande koldioxidutsläppen.
USA var ett av länderna som först tog hotet på allvar och införde ett förbud mot CFC, bland annat i sprayflaskor. Men i Europa gick det långsammare. Stora producenter av CFC och freon i England, Frankrike och Tyskland var emot ett förbud. Enligt dem var teorierna om att CFC-gaserna kunde ödelägga ozonskiktet bara struntprat.
År 1985 möttes tjugo länder, bland dem de största producenterna, i Wien för att diskutera eventuella åtgärder. Resultatet blev enighet om att något måste göras, samt Wien-konventionen som etablerade ett ramavtal.
Men det var två år senare som det stora genombrottet skedde: den 16:e september år 1987 undertecknade statschefer det så kallade Montrealprotokollet. Där enades man om att stävja både produktion och förbruk av ozonfarliga substanser med 50 % inom en viss tidsfrist.
Denna tidsfrist började för varje land från och med ratificeringen av avtalet. Experter har enats om att avtalet var avgörande för att rädda ozonlagret. Den fond som upprättades för att hjälpa utvecklingsländerna att minska sina utsläpp var också av största vikt.
UNRIC:s relaterade länkar:
UN Summary document of the Scientific Assessment of Ozone depletion 2014
