FN:s generalsekreterare har varnat för att världen är på väg mot ett ”kollektivt självmord” om den inte vidtar snabba åtgärder mot klimatförändringarna. I sitt tal vid COP27, FN:s klimatkonferens, sa generalsekreteraren António Guterres att världen ”är i vårt livs kamp. Och vi förlorar.” ”Utsläppen av växthusgaser fortsätter att växa. Globala temperaturer fortsätter att stiga”, sa Guterres. ”Vi är på väg mot ett klimathelvete med foten på gaspedalen. Mänskligheten har ett val: samarbeta eller gå under. Det är antingen en klimatsolidaritetspakt – eller en kollektiv självmordspakt.”
Vad är COP?
COP är de största och viktigaste årliga klimatrelaterade konferenserna. 1992 anordnade FN Earth Summit i Rio de Janeiro, Brasilien, där FN-ramkonventionen om klimatförändringar antogs. I detta fördrag enades nationer om att ”stabilisera koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären för att förhindra farliga störningar från mänsklig aktivitet på klimatsystemet.” Hittills har 197 olika partier undertecknat det. Sedan 1994, när fördraget trädde i kraft, har FN varje år samlat nästan alla länder på jorden för globala klimatmöten eller ”COPs”, som står för ”Conference of the Parties”.
I år är det 27:e årliga toppmötet, eller COP27. Hur skiljer sig COP27 från de andra COP:erna? Förra årets COP26, som markerade fem år sedan undertecknandet av Parisavtalet (ett år hoppades över på grund av covid-pandemin), kulminerade i Glasgows klimatpakt, som höll målet att bromsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader Celsius vid liv. Vid COP26 enades länderna om att ge starkare åtaganden i år, inklusive uppdaterade nationella planer med mer ambitiösa mål. Men bara 24 av 193 länder har lämnat in sina planer till FN hittills.
Så, vilka är de stora målen den här gången?
1. Begränsning: hur minskar länder sina utsläpp? Länder förväntas visa hur de planerar att genomföra Glasgow-paktens uppmaning, se över sina klimatplaner och skapa ett arbetsprogram som påvisar begränsning.
2. Anpassning: hur ska länder anpassa sig och hjälpa andra att göra detsamma? Klimatförändringarna är redan ett faktum och länder måste också anpassa sig till klimatkonsekvenserna så att de kan skydda sina medborgare. Förra året gick länderna med på att åtminstone fördubbla finansieringen för anpassning, och många intressenter efterlyser ännu högre nivåer av anpassningsfinansiering för att matcha de belopp som nu spenderas på begränsning. Detta kommer definitivt att bli ett stort samtalsämne i Sharm el- Sheikh.
3. Climate Finance (klimatfinansiering): elefanten som aldrig lämnar förhandlingsrummet. Klimatfinansiering kommer återigen att vara ett topptema på COP27. Vi kommer förmodligen att höra mycket om det årliga löftet på 100 miljarder dollar från utvecklade länder som inte levereras. År 2009 i Köpenhamn åtog sig rika länder att ta sig an denna finansiering, men officiella rapporter visar fortfarande att detta mål inte nås. Experter förväntar sig att COP27 verkligen kommer att göra detta löfte till verklighet år 2023, äntligen.
Vilken problematik finns kring klimatkompensering, eller ”förluster och skador”? Klimatförändringar, genom extrema väderhändelser som tropiska cykloner, ökenspridning och stigande havsnivåer, orsakar kostsamma skador på länder. Eftersom intensifieringen av dessa så kallade ”naturkatastrofer” orsakas av de ökade utsläppen av växthusgaser, mestadels från rika industriländer, argumenterar utvecklingsländerna – ofta de mest drabbade – att de borde få kompensation. Danmark skapade rubriker under den senaste veckan av FN:s generalförsamling efter att ha varit det första landet att meddela att man kommer att ge 13 miljoner dollar till utvecklingsländer som har lidit skada på grund av klimatförändringar. Frågan om dessa betalningar, kända under begreppet ”förluster och skador” kommer med största sannolikhet att bli ett stort diskussionsämne på COP27, även när det inte har satts officiellt på agendan ännu.