8.1.2013 – Efter att ytterligare en farkost havererat utanför den italienska ön Lampedusa, med 300 drunknade migranter som resultat, lades åter fokus på människosmugglarna som tjänar pengar på migranters desperation.
Emellertid är uppfattningen att ”människohandlare” och ”människosmugglare” båda är definitioner på skumma, kriminella nätverk som utnyttjar desperata och naiva människor, felaktig. Enligt FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå UNODC är sanningen oftast mindre illvillig och mycket mer komplex.
Smugglare – till skillnad mot handlare – är personer som erbjuder en service som migranter är villiga att betala för. Efterfrågan av deras tjänster har ökat exponentiellt allt eftersom stater världen över har rustat upp sina gränsövervakningssystem under de senaste 10-15 åren och gjort det allt svårare för migranter och asylsökanden att ta sig över gränser på laglig väg.
Den internationella migrationsorganisationen IOM har vid upprepade tillfällen pekat på de sorgliga siffrorna från år 2013 då minst 2360 migranter dött under sina försök att ta sig över gränser. Om inte det internationella samfundet vidtar drastiska åtgärder för att bekämpa orsakerna för den odokumenterade migrationen, ”kommer allt fler liv att gå till spillo i händerna på smugglare och människohandlare”, säger IOM.
Risknivån migranter utsätter sig för beror ofta på hur mycket pengar de har att röra sig med. De som kan köpa sig flygbiljetter, betala för förfalskade visum och pass, samt muta tull- och migrationshandläggare, når mycket mer sannolikt sin destination relativt tryggt. Däremot löper de som tvingas ta längre lands- eller sjörutter, med hjälp av olika smugglare som inte nödvändigtvis är sammankopplade, en mycket större risk. UNODC kallar dessa rutter ”pay-as-you-go”, dvs. betala vartefter du åker.
Dessa migranter löper den största risken att bli strandade eller utsättas för våld, kidnappningar eller människohandel i högriskzoner som t.ex. Sinai eller Jemen.
”Vad vi bevittnar idag är något vi aldrig tidigare skådat”, berättade Yitna Getachew, regional specialist för IOM:s byrå för Öst- och Sydafrika, för IRIN:s nyhetsservice. ”Att smugglare utnyttjade migranter var mycket ovanligt för inte så länge sedan.”
Omfattningen av våldet och utnyttjandet, även kring de farligaste rutterna, är oklart. De historier som kommer till ytan är oftast de fall där människor haft dåliga erfarenheter av sina smugglare. De fall där migranterna inte lidit eller utnyttjats, når sällan till ytan. Och enligt experter är det en minoritet av migranterna som utnyttjas.
Flera av de experter IRIN talat med poängterar att det mest effektiva sättet att bekämpa smugglare och deras nätverk skulle vara minskade, inte ökade, gränskontroller. ”För närvarande fokuserar länder på strängare gränssäkerhet, vilket inte tycks fungera”, säger Khalid Koser, vicechef för Geneva Centre for Security Policy. ”Den direkta, oavsiktliga konsekvensen av en mer restriktiv migrationspolitik är mer ”illegal” migration.”
I den västafrikanska regionen, där protokoll kring fri rörlighet erbjuder människor i området möjligheten att resa och bosätta sig utan visum, är behovet för människosmugglare mycket litet. ”Smuggling kan inte existera utan restriktioner”, säger Christopher Horwood, koordinator för sekretariatet för regional migration, Regional Mixed Migration Secretariat (RMMS).
Men de politiska känsligheterna som präglar debatten kring migration runtom i världen gör att mindre restriktioner osannolikt genomförs. Så länge som den allmänna opinionen förblir negativ, kommer regeringar inte att möjliggöra ett lättare tillträde för migranter, även om det skulle medföra en dödsstöt för smugglarna och deras nätverk.
