Internationella dagen för det kinesiska språket (på kinesiska: 联合国中文日) uppmärksammas inom FN årligen den 20 april. Evenemanget instiftades 2010, i syfte att ”fira flerspråkighet och kulturell mångfald samt att främja jämlik användning av alla de sex officiella arbetsspråken inom organisationen”.
Kinesiska, i synnerhet kinesiska i skrift, är egentligen en grupp språk som talas av den etniska Hankinesiska majoriteten samt vissa andra etniska grupper i Kina.
Mandarin talas i Peking och Shanghai och stora delar av Kina. Kantonesiska talas dock i Guangdong-provinsen, Hongkong och Macau. Många kinesiska immigranter utomlands kommer från Guangdong och talar kantonesiska.
Mandarin och kantonesiska delar samma basalfabet, men som talat språk är de distinkta och inte ömsesidigt begripliga.
Cirka 1,3 miljarder människor, 16 % av världens befolkning, talar olika former av kinesiska som sitt första språk.
Det officiella standardspråket i Kina är mandarin, som är baserat på dialekten mandarin som talas i Peking. Mandarin är också ett officiellt språk i Taiwan och ett av fyra officiella språk i Singapore.
Den 20 april valdes som datum ”för att hylla Cangjie, en mytisk figur som antas ha uppfunnit de kinesiska tecknen för ungefär 5 000 år sedan”.
Kineserna firar Guyu (som vanligtvis börjar runt den 20 april) för att hedra Cangjie, på grund av följande legend: när Cangjie uppfann kinesiska tecken, grät gudarna och spökena och det regnade hirs; ordet ”Guyu” betyder ordagrant ”hirsregn”.