Jorge Sampaio: Religion som en väg till fred

Det faktum att vi lever i en allt mer förenad värld gör inte antalet våldsamma konflikter färre. Däremot kan det hjälpa oss se de olika faktorerna som kan leda till krig. Territoriella ambitioner, geopolitiska intressen och politisk maktkamp är bara några exempel på orsaker till våldsamma konflikter. Tävlan om naturresurser, ekonomisk instabilitet och sociala orättvisor ökar också risken för stridigheter, både mellan länder och inom ett lands gränser.  I en värld där människor tvingas lämna sina hem, där värderingar förändras och konflikter uppstår mellan tradition och modernitet är det mer sannolikt att det uppstår sammandrabbningar mellan olika etniska grupper och samhällen.

På senare tid har man börjat beakta religion som en källa till fientlighet och hat. Idag, på den Internationella fredsdagen har vi en unik möjlighet vi tänka på att detta inte alltid är fallet och att religiösa ledare och organisationer spelar en positiv roll i konfliktlösning världen över.

Det är dock inte alltid lätt att påstå att religion kan utgöra en positiv kraft. Konflikter i Irak, Afghanistan, Kashmir, Sri Lanka, Indonesien, Israel och Palestina är exempel på hur religion föder våldsamheter och förvärrar krig. Men trots att religion spelar in i flera av de aktuella kiserna betyder det inte att religionen är den utlösande faktorn.

Sanningen är att religiös tro och religiösa ideal alltför ofta används för att rättfärdiga hat och våld. I en värld som ibland kan verka förvirrande, orättvis och sakna värderingar kan religion skapa en känsla av trygghet och mening, vilket många, speciellt unga människor, har ett behov av. Unga utsatta människor kan lätt utnyttjas av ledare som inte drar sig för använda religion som ett verktyg för att skapa hat mot andra som inte delar samma övertygelse. Eftersom den religiösa identiteten går djupt in i individens själ kan den skapa starka känslor som kan leda till våld. Men några ledare som är inne på helt fel spår skall inte få ge den genuina och fredliga övertygelsen som de flesta troende delar, dåligt anseende.

Utgångspunkten att religion är en av de huvudsakliga orsakerna till våldet i världen är inte bara orättvis, den är också farlig eftersom den gör att vi inte ser den egentliga orsaken till konflikten. Det kan få oss att felaktigen tro att de ekonomiska orättvisorna, militära ambitionerna och geopolitiska striderna bara har en underordnad roll i krig och att vi måste ta itu med det ”religiösa problemet” om vi vill undvika nya krig.

Om vi bara skyller på religionen ser vi dessutom inte den betydelsefull insats den religiösa gemenskapen gör för att skapa gynnsamma omständigheter för fred och försoning. Man kan känna religionens positiva kraft i alla de centrala värderingar och ideal som de stora religionerna delar. De uppmanar sina anhängare att respektera sina medmänniskor. De grundläggande lärosatserna utgår från fred mellan kulturer och samhällen. Detta ligger också till grund för centrala internationella fördrag och avtal och själklart för den universella deklarationen om mänskliga rättigheter.

Allt fler religiösa ledare använder sitt inflytande för att försöka nå fredliga lösningar. I juli publicerade ledare av den amerikanska evangeliska kyrkan ett öppet brev till George Bush där de uppmanade honom att sätta ny fart på fredsförhandlingarna mellan Israel och Palestina. Det behövs ”ett rättvist och hållbart avtal som garanterar att bägge parterna får livskraftiga, självständiga och trygga stater”, skrev de. De Muslimska ledarnas arbete för fred och mot terrorism förbises ofta. Men de har upprepade gånger, världen över, i skarpa ordalag fördömt våldet och sagt att det går emot allt det Islam står för.

Den makt religionen har för att mobilisera människor kan inte betonas nog. Religiös tro och religiösa traditioner utgör viktiga kulturella och identitetsskapande element för miljarder människor och de religiösa institutionerna har ett inflytelserikt och mäktigt närverk som når världens alla hörn. Denna mobiliserande kraft är ofta central för att lösa konflikter och mäkla fred mellan kulturer. I Indonesien, Sierra Leone, Nigeria, El Salvador, Kosovo och Sudan har religiösa ledare tidigare och fortfarande spelat en viktig roll för att främja försoning och skapa dialog mellan stridande parter och erbjuda känslomässigt och andligt stöd till krigsdrabbade samhällen.

FN-initiativet Alliansen mellan civilisationer bidrar till fredsarbetet genom att stödja de religiösa ledarnas strävan att nå enighet i de många konfliktområden i världen. Alliansen som initierades av de spanska och turkiska regeringarna arbetar som en grupp inom FN med mål att enas kring tvärkulturella projekt och bygga broar mellan olika samhällen.

I januari nästa år kommer Alliansen att arrangera ett forum i Madrid med syfte att samla regeringsrepresentanter, internationella organisationer, bidragsgivare, representanter för det civila samhället samt för affärslivet för att utveckla tvärkulturella partnerskap och stärka samarbetet. Forumet kommer framför allt att samla ett brett närverk av religiösa ledare som skall titta närmare på de roller de själva och de religiösa gemenskaperna har för att främja säkerhet.

Detta och många andra initiativ är viktiga påminnelser om den betydelse de religiösa organisationerna har för fredsarbetet. De visar också att, även om det är regeringar som har makten att underteckna fredsavtal, så är det de religiösa grupperna som ligger väl till för att återskapa förtroende, respekt och förståelse mellan olika samhällen.

Av President Jorge Sampaio, Hög representant för FN-initiativet Alliansen mellan civilisationer