Nu visar ledande forskningsinstitut tillsammans med FN:s miljöprogram, UNEP, att regeringar fortfarande planerar stora mängder fossila bränslen. Mer än dubbelt så mycket fossila bränslen är planerade för år 2030 än vad som skulle vara inom ramen för 1,5 graders målet visar en årsrapport från 2021.
Rapporten, som lanserades första gången år 2019, mäter klyftan mellan regeringarnas planerade produktion av kol, olja och gas och huruvida de globala produktionsnivåerna överensstämmer med Parisavtalets. Två år efter att mätningarna införts visar rapporten att produktionsgapet i stort sett är oförändrat.
Under de kommande två decennierna förutser regeringarna kollektivt en ökning av den globala olje- och gasproduktionen, med en blygsam minskning av kolproduktionen. Sammantaget visar prognoser att den globala totala produktionen av fossila bränslen ökar till minst 2040, något som skapar ett allt större produktionsgap.
”Klimatförändringens förödande effekter är här för alla att se. Det finns fortfarande tid att begränsa den långsiktiga uppvärmningen till 1,5 ° C, men detta möjlighetsfönster stängs snabbt”, säger Inger Andersen, verkställande direktör för UNEP.
”Vid COP26 och därefter måste världens regeringar genomföra snabba och omedelbara åtgärder för att stänga gapet i produktionen av fossila bränslen och säkerställa en rättvis och likvärdig omställning. Så här ser klimatambitionen ut”.
”Forskningen är tydlig: den globala kol-, olje- och gasproduktionen måste börja minska omedelbart och kraftigt för att ligga i linje med 1,5 graders målet”, säger Ploy Achakulwisut, huvudförfattare till rapporten och forskare på Stockholm Environment Institute (SEI).
”Regeringarna fortsätter dock att planera och stödja produktionen av fossila bränslen som överstiger det vi säkert kan bränna”.
Rapportens huvudsakliga resultat inkluderar:
- Världens regeringar planerar att producera cirka 110% mer fossila bränslen år 2030 än vad som skulle överensstämma med att begränsa uppvärmningen till 1,5°C, och 45% mer än med 2°C. Produktionsgapets storlek har varit i stort sett oförändrad jämfört med tidigare bedömningar.
- Regeringars produktionsplaner och prognoser skulle leda till cirka 240% mer kol, 57% mer olja och 71% mer gas år 2030 än vad som skulle överensstämma med att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C.
- Den globala gasproduktionen beräknas öka mest mellan 2020 och 2040 baserat på regeringars planer. Denna fortsatta, långsiktiga globala expansion i gasproduktionen är oförenlig med Parisavtalets temperaturgränser.
- Länder har investerat över 300 miljarder dollar i nya fossila bränsleverksamheter sedan starten av COVID-19 pandemin – mer än de har till ren energi.
- Däremot har internationella offentliga finanser för produktion av fossila bränslen från G20-länder och stora multilaterala utvecklingsbanker (MDB) minskat betydligt under de senaste åren. En tredjedel av MDB och G20:s utvecklingsfinansieringsinstitut (DFI) har antagit policyer som utesluter produktion av fossila bränslen från framtida finansiering.
- Verifierbar och jämförbar information om produktion och stöd av fossila bränslen – från både regeringar och företag – är avgörande för att ta itu med produktionsgapet.
”Tidiga ansträngningar från utvecklingsfinansieringsinstitutioner för att minska det internationella stödet för produktion av fossila bränslen är uppmuntrande. Dessa förändringar måste dock följas av konkreta och ambitiösa policyer för uteslutning av fossila bränslen för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C”, säger Lucile Dufour, Senior Policy Advisor, på International Institute for Sustainable Development (IISD).
”Fossila bränsleproducerande nationer måste erkänna sin roll och sitt ansvar för att täppa till produktionsgapet och styra oss mot en trygg klimatframtid”, säger Måns Nilsson, verkställande direktör på SEI.
”I takt med att länder i allt högre grad förbinder sig till netto-nollutsläpp i mitten av århundradet måste de också inse den snabba minskning av produktionen av fossila bränslen som deras klimatmål kommer att kräva.”
Rapporten tas fram av Stockholm Environment Institute (SEI), International Institute for Sustainable Development (IISD), ODI, E3G och UNEP. Mer än 80 forskare bidrog till analysen och granskningen, som spänner över många universitet, tankesmedjor och andra forskningsorganisationer.
