27.2.2014 – Chefer för FN-institutioner, högt uppsatta nationella tjänstemän från 50 olika länder samt Världsbanken har delgivits resultaten från en ny undersökning som analyserat djupet och omfattningen av nationell lagstiftning kring klimatförändring från 66 olika länder i världen.
Undersökningen täcker de länder som är ansvariga för 88 % av de globala klimatutsläppen, och belyser en serie politiskt relevanta aspekter som kan komma att ha en direkt effekt på resultatet av de kommande internationella klimatförhandlingarna. Nästa klimatkonferens kommer att gå av stapeln i Paris år 2015 under den 21:sta sessionen för det så kallade Conference of Parties, (COP) under UNFCCC som är FN:s ramkonvention om klimatförändring. Lagstiftarna kommer att överväga hur nationell lagstiftning kan anpassas till ett klimatavtal, som förväntas uppnås under sessionen i Paris.
Klimatundersökningen påvisar att 64 av de 66 undersökta länderna har framskridit eller gjort framsteg gällande väsentliga klimat- eller energirelaterade lagar. Även om lagarna i de olika länderna är mycket varierande, har länderna som resultat uppgett förbättrad energisäkerhet, ökade resurseffektivitet samt renare, och mindre kolbaserad, ekonomisk tillväxt.
Detta räcker inte för att avvärja den klimatförändring vi går till mötes, men är ett steg i rätt riktning för att implementera olika mekanismer för att mäta, rapportera om och kontrollera utsläpp, vilket är en förutsättning för ett trovärdigt, globalt klimatavtal.
Som ett resultat av den nya undersökningen lanserar den globala organisationen för lagstiftare (Global Legislators Organisation) ett omfattande nytt internationellt initiativ kallat ”The Partnership for Climate Legislation”, partnerskapet för klimatlagstiftning. Initiativet stöttas av FN samt Världsbanken, och är ämnat att stötta nationella lagstiftare att utveckla och implementera lagar som motverkar klimatförändringen.
Enligt UNFCCC:s chef Christiana Figueres är det ingen överdrift att säga att den rena revolution som behövs, bärs framåt av lagstiftningen.
”Nationell lagstiftning är av yttersta vikt eftersom den utgör stöttepelaren och bryggan mellan åtgärder på fältet och det internationella avtalet. På nationell nivå är det klart att då länder implementerar åtgärder kring ren energi, följs dessa av investeringar. På internationell nivå är det lika klart att nationell lagstiftning öppnar politiskt spelrum för internationella avtal samt underlättar övergripande ambitioner.”
UNRIC:s faktablad för klimatförändring: https://unric.org/html/english/library/backgrounders/climatechange_eng.pdf
