År 2025 utgör 30-årsjubileum för Pekingplattformen (Beijing Platform for Action). Detta dokument anses vara den mest progressiva och allmänt godkända planen för kvinnors och flickors rättigheter över hela världen.
”På årets internationella kvinnodag uppmärksammar vi trettio år av framsteg och framgångar sedan FN-konferensen i Peking och det landmärke den utgör”, säger FN:s generalsekreterare António Guterres i sitt uttalande i samband med Internationella kvinnodagen. ”Detta förändrade kvinnors rättigheter – och bekräftade dessa rättigheter som mänskliga rättigheter. Sedan dess har kvinnor och flickor krossat barriärer, trotsat stereotyper och krävt sin rättmätiga plats.”
Historikern Kristín Ástgeirsdóttir, som deltog i Pekingkonferensen som representant för det isländska parlamentet, har publicerat en viktig studie om FN:s kvinnokonferenser 1975-1995. Hon säger att FN tog på sig en ledande roll i och med de fyra kvinnokonferenserna i Mexico City, Köpenhamn, Nairobi och som kulminerade med Pekingkonferensen.
”Först och främst var konferensen betydelsefull för antagandet av denna stora Pekingdeklaration och den handlingsplan som åtföljde den”, sa Ástgeirsdóttir i en intervju med UNRIC:s webbplats. ”Den var väldigt progressiv och ägde rum i den liberala atmosfär, efter det kalla krigets slut, som nu håller på att försvinna.”
Hon påpekar att flera FN-konferenser som utgör landmärken anordnades vid denna tidpunkt: från miljökonferensen i Rio (1992), världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien (1993), den internationella konferensen om befolkning och utveckling i Cairo (1994) samt Pekingkonferensen.
”Alla dessa konferenser ledde till betydande framtidsinriktade överenskommelser”, säger Ástgeirsdóttir. ”Det rådde en viss reformanda där.”
Även om FN:s kommission för kvinnors ställning (CSW) stärkts och har gjort ett viktigt arbete, anser Ástgeirsdóttir att det inte är någon slump att Pekingkonferensen var den sista kvinnokonferensen för närvarande. ”Ingen har vågat anordna sådana konferenser av rädsla för att texten skulle regrediera.”