Mars 2015 – Oljeexploateringen utanför Västsaharas kuster är olaglig och väcker dessutom allvarliga frågor kring fiskeavtalet mellan EU och Marocko, konstaterar FN:s tidigare undergeneralsekreterare för rättsliga frågor Hans Corell i en nyligen publicerad artikel.
Marocko har styrt största delen av Västsahara sedan den spanska koloniala administrationen av territoriet tog slut år 1976.
En oljerigg som använder sig av norsk teknologi påbörjade i slutet av 2014 sin jakt på olja och gas längs det ockuperade Västsaharas kuster.
Trots stark opposition i de Nordiska länderna gällande Marockos exploatering av Västsaharas naturresurser, är nordiska företag inblandade i jakten på olja i det ockuperade områdets kustvatten.
Officiellt enas de fem nordiska länderna om att utnyttjande av Västsaharas naturresurser är olagligt eftersom de inte bör exploateras utan medgivandet av Västsaharas invånare, Sahrawi –folket – och för deras nytta. De nordiska länderna baserar sin ståndpunkt på Hans Corells uttalanden, i sin egenskap som FN:s tidigare undergeneralsekreterare för rättsliga frågor under åren 1994-2004.
Corell ombads av FN:s säkerhetsråd att avge ett rättsligt utlåtande i frågan, vilket han gjorde den 29:e januari 2002.
”På webben ser jag att de två företagen påstår att det nuvarande kontraktet är förenligt med mitt utlåtande från år 2002. Tyvärr är så inte fallet”, skriver Corell i sin artikel i International Judicial Monitor.
”Bara att underteckna ett avtal där Marocko hänvisar till Västsahara som de ”södra provinserna i kungadömet Marocko”, strider emot företags samhällsansvar (CSR, Corporate Social Responsibility) och principen Skydda, Respektera och Åtgärda (Protect, Respect and Remedy).
Corell kritiserar även det nuvarande fiskeriavtalet. ”För att ett avtal av denna natur skall vara lagligt, borde det ha innefattat klara referenser till fiskerizonen utanför Västsahara, definierat med koordinater”, skriver Corell.
Enligt honom borde den instans som utfärdar fiskerilicenserna i zonen vara totalt oavhängig av den instans som gäller för den Marockanska fiskerizonen. Dessutom borde intäkterna från fiskerilicenserna i de Västsahariska vattnen inte tillkomma Marockos offentliga statskassa, utan ett separat konto som kan kontrolleras av oberoende representanter av det Västsahariska folket. Detta för att försäkra att intäkterna används endast i enlighet med folkets behov och intressen.
”I detta ljus borde säkerhetsrådet se över fiskeriavtalets laglighet. Det korrekta sättet att uppnå ett autoritärt svar i denna fråga skulle vara att säkerhetsrådet ber den Internationella domstolen om ett rådgivande yttrande i frågan, i enlighet med artikel 96 i FN-stadgan. Om rådet inte kan enas i frågan, kunde FN:s generalförsamling ta initiativet.”
I sin artikel skriver Corell även att säkerhetsrådet, av respekt gentemot Västsaharas naturresurser, inte kan tillåta den nuvarande situationen fortgå. ”Processen har nu fortsatt i årtionden, och det står klart att de nuvarande förhandlingarna har reducerats till en charad som måste få ett slut. Hur detta skall göras i praktiken är en fråga säkerhetsrådet helt enkelt får lov att ta hand om.”
FN har varit involverat i ansträngningarna för en lösning för Västsahara sedan 1976, då stridigheter bröt ut mellan Marocko och Frente Polisario efter att den spanska administrationen kom till en ände.
I april 2014 förlängde säkerhetsrådet FN:s mission i Västsahara med ytterligare ett år, vars uppgift är att övervaka vapenvilan i Västsahara och organisera en folkomröstning gällande självbestämmanderätten för områdets folk.
