För första gången i pressfrihetsindexets 25-åriga historia hamnar över hälften av världens länder i kategorierna ”svår” eller ”mycket allvarlig” när det gäller pressfrihet. Genomsnittspoängen för de 180 länder och territorier som ingår i rankningen har aldrig varit så låg. Norge behåller förstaplatsen för tionde året i rad och alla nordiska länder befinner sig i topp 12.
Sedan 2001 har en alltmer omfattande och restriktiv lagstiftning – särskilt kopplad till nationell säkerhet – successivt urholkat rätten till information, även i demokratiska länder. Indexets juridiska indikator har försämrats mest under det senaste året, vilket tydligt visar att journalistik i allt högre grad kriminaliseras världen över.
I Nord- och Sydamerika har situationen förändrats avsevärt: USA har fallit sju placeringar, och flera latinamerikanska länder sjunker djupare in i en spiral av våld och repression.
– Pressfriheten är på sin lägsta nivå på 25 år. Det mest oroande är att lagarna nu används som vapen. Journalistik kriminaliseras i allt större utsträckning – inte bara i diktaturer, utan även i demokratier, säger Erik Larsson, talesperson för Reportrar utan gränser Sverige.
Av de fem indikatorer som används för att bedöma pressfrihet globalt – ekonomiska, juridiska, säkerhetsmässiga, politiska och sociala förhållanden för journalistik – är det den juridiska indikatorn som har försämrats mest i år. USA har fallit sju placeringar, och andra länder i Amerika, såsom Ecuador och Venezuela, har rasat i rankningen. Norge behåller förstaplatsen för tionde året i rad, medan Eritrea ligger sist för tredje året i följd.
Den lägsta genomsnittspoängen på 25 år
Sedan RSF började publicera sitt pressfrihetsindex för 25 år sedan har pressfriheten gradvis försämrats. Denna nedgång syns tydligt på indexets karta, som blir allt rödare för varje år.
Över hälften av världens länder hamnar i kategorierna ”svår” eller ”mycket allvarlig” när det gäller pressfrihetens tillstånd. År 2002 levde 20 % av världens befolkning i ett land där pressfriheten klassades som ”god”. Tjugofem år senare lever mindre än 1 % av världens befolkning i ett land som faller inom denna kategori.
– Det finns faktiskt exempel där det går framåt, säger Erik Larsson. Ett sådant land är Syrien som klättrat 36 placeringar till följd av en regimförändring i landet. Den nya regeringen har öppnat upp och gjort det möjligt för journalister att rapportera från landet.
Krig och begränsad tillgång till information
I vissa länder, såsom Irak, Sudan och Jemen, är återkommande väpnade konflikter den främsta orsaken till denna försämring av pressfriheten. Pågående krig har haft en särskilt tydlig påverkan i år, inte minst i Palestina, där Benjamin Netanyahus regering i Israel (som har fallit fyra placeringar i årets index) fortsätter att föra krig.
Sedan oktober 2023 har mer än 220 journalister dödats i Gaza av den israeliska armén, däribland minst 70 som dödades medan de utförde sitt arbete. Detsamma gäller i Sudan (-5) och Sydsudan (-9).
På andra håll har situationen för pressfriheten knappt förändrats, eftersom diktatoriska regimer håller situationen i ett dödläge. Detta gäller exempelvis Kina, Nordkorea och Eritrea, där journalisten Dawit Isaak har hållits fängslad utan rättegång i 25 år. Östeuropa och Mellanöstern är fortfarande de två farligaste regionerna i världen för journalister, vilket de har varit i 25 år.
USA:s president Donald Trump har gjort återkommande angrepp på pressen till en systematisk politik, vilket har lett till att landet fallit till plats 64 (-7).
– Rent generellt har klimatet blivit tuffare för journalister, det är vanligare att man smutskastar enskilda journalister, namnger dem. När USA:s president som världens mäktigaste man gör på det sättet leder det till att människor följer efter, säger Larsson. Vi dras med i en större trend som går ut på att underminera de etablerade mediernas förtroende. Det är exakt samma narrativ som den ryska staten har. Man försöker spä på motsättningarna genom att utmana medierna som ett problem eftersom medierna står för trovärdig information.
Som enskild medborgare kan man fundera över var man tar sina nyheter ifrån, menar Erik Larsson.
– Man måste sålla i sin nyhetsinhämtning och granska de som sprider nyheterna och vilka källor du använder när du använder information.