San, med det fullständiga namnet Sa Myer Oo, är Årets flykting 2024. Hon kom till Finland med sin familj en kall majdag 2007, på sin egen födelsedag.
San, hennes föräldrar och tre yngre syskon kom till landet från ett flyktingläger i Thailand. Från flyktinglägret valde FN:s flyktingorgan UNHCR ut dem för vidarebosättning i Finland. Liksom alla andra var Sans föräldrar tvungna att fly till ett läger i Myanmar när soldater attackerade och brände deras hemby. Sans föräldrar tillhör den förtryckta Karenni-minoriteten, så det hade inte varit säkert för dem att stanna.
– Att komma till Finland genom UNHCR har radikalt förändrat mitt liv och min framtid. Det bästa som någonsin hänt mig är att jag fick en ny chans och ett nytt liv. Jag vet att jag är väldigt lyckligt lottad och privilegierad som kunde ta mig därifrån, säger San till UNRIC.
San säger att hon inte minns mycket av sin barndom i lägret. Hon beskriver familjens hem som av bambu och löv, med mangoträd på gården och en stor gunga som hennes pappa byggde. Fadern gjorde också djur att leka med av lera åt barnen, och familjen hade både fiskar och husdjur. Hon minns hur alla fyra syskonen ofta satt i gungan och klättrade i träd tillsammans. Men under lovet fick San, som äldsta barn, ta ett stort ansvar och hjälpte ofta sin mamma i vardagen.
– Min mamma jobbade som lärare på lägret, så jag körde mycket med mina småsyskon och gjorde hushållsarbete. När jag växte upp i lägret minns jag aldrig att jag kände mig som ett barn. Ibland undrar jag var jag skulle vara, vad jag skulle göra, eller om jag ens skulle vara vid liv om jag aldrig hade tagit mig därifrån. FN gör ett viktigt arbete, och jag hoppas att det kommer att fortsätta arbeta för en bättre och rättvisare värld, för varje människa är värdefull.
Hur kändes det när du fick reda på att du är Årets flykting 2024? Vad betyder titeln för dig?
– Det var en stor överraskning för mig, det hade jag inte förväntat mig. Jag känner många invandrare som arbetar hårt, som vill anpassa sig till sitt nya hemland och bära sina kort till bordet. Med titeln hoppas Sa kunna berätta sin historia och representera de som är osynliga i samhället. Som flykting och främling vet hon vad hon pratar om när hon talar om människor som är osynliga och saknar röst.
– Först efter att jag flyttat till Finland insåg jag vad som tagits från mig och miljontals andra: människovärde och värdighet. För närvarande befinner sig Myanmar i ett krigstillstånd och den kinesiskstödda militärjuntan torterar, dödar oskyldiga människor och försvarslösa barn, förklarar San. San studerar just nu till socialarbetare för tredje året och målet är att ta examen till jul. På grund av sin bakgrund är hon också väldigt intresserad av internationella frågor, och skulle vilja studera internationella relationer. En annan dröm att få berätta människors historier, San menar att människor och deras livshistorier är det som är verkligt fascinerande.
– Vi, som medborgare i världen, kan också arbeta för fred och stöda demokrati när vi tar emot flyktingar, lyfter ett helt folk som upplevt förföljelse och förtryck i decennier, och erbjuder dem asyl och utbildning; de kan någon gång ge sig ut i världen för att föra vidare finska och europeiska värderingar, det vil säga främja demokrati och fred. Målet för oss alla är att det ska bli fred i världen. Istället för krig och våld skulle saker och ting lösas med hjälp av diplomati.