FN:s generalförsamling har utsett den 23 september till internationella teckenspråksdagen. Syftet med dagen är att öka medvetenheten om teckenspråkets betydelse för att fullt ut förverkliga dövas mänskliga rättigheter.
Teckenspråk är fullständigt naturliga språk, men strukturellt skilda från de talade språken. Det finns också ett internationellt teckenspråk, som används av döva i internationella möten och informellt när man reser och umgås över lands- och språkgränserna. Det anses vara en pidginform av teckenspråk som inte är lika komplex som naturliga teckenspråk och har ett begränsat lexikon.
Lena Wenman är född döv och flerspråkig med teckenspråk och skriven/talad svenska som sina första språk. Hon är utbildad socionom HYH och har arbetat med intressebevakning, informationsarbete och verksamhetsutveckling. Efter 15 år bytte hon område och är i huvudsak översättare och tolk men också utbildare i teckenspråk. Just nu studerar hon på magisterprogrammet i Nordiska språk vid Helsingfors universitet, inriktning språkvetenskap.
I arbete och jobb kan Lena Wenman stöta på fördomar kring sin funktionsnedsättning.
– I arbetet kan jag möta personer som undrar hur jag klarar av att uträtta ärenden eller att studera på olika språk, trots dövhet. Det är tack vare ett bra teckenspråk som jag kunnat lära mig många olika språk – både skrivna och tecknade språk. Jag vet hur jag kan använda tolk och hur jag skriver och uttrycker mig i skrift.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning bekräftar att döva har rätt till att delta i alla samhällsområden och lyfter särskilt fram rätten för personer med funktionsnedsättning att få stöd för sin kulturella och språkliga identitet, inklusive teckenspråk. Konventionen lyfter fram döva och rätten till teckenspråk i flera artiklar, bland annat i artikel 9, 21, 24 och 30.
– Teckenspråk är ännu inte erkända som fullständiga språk på alla plan i samhället, även om ett land säger sig ha ratificierat konventionen eller inkluderat teckenspråk i landets lagar för till exempel skolundervisning eller språkliga rättigheter, menar Wenman. Brist på kunskap om teckenspråk bland allmänheten och beslutsfattare, och brist på teckenspråksundervisning samt tolkar kanske är ett par av de största problemen. Skrivna språk ersätter inte teckenspråksrättigheter för döva personer, och en tillgänglig service eller tjänst måste också inkludera stöd och teckenspråk för personer som inte kan uppfatta ljud eller tal.
Under Covid 19-pandemin blev behovet av teckenspråksinformation mycket aktuellt och tolkning i olika sammanhang blev mer vanligt, påpekar Wenman. Teckenspråket syntes mycket mer i media, vilket var positivt. Teckenspråksinformation har producerats på webbplatser i ökad omfattning på flera håll och man är mer inkluderande när det gäller tillgänglighetsdirektiv, att det också gäller teckenspråk.
Enligt World Federation of the Deaf finns det fler än 70 miljoner döva människor världen över. Mer än 80 % av dem bor i utvecklingsländer. Tillsammans använder de fler än 300 olika teckenspråk. Att situationen för döva är ojämlik är bekant för Lena Wenman.
– Många orsaker till dövhet – sjukdom eller olyckor – har identifierats och motarbetats i västländerna. Samtidigt har också de länder som har en mer utvecklad sjukvård och tillräckliga resurser kunnat erbjuda hörseltekniska hjälpmedel till barn och vuxna, vilket gör att det är en större grupp som klarar sig med talat språk och inte hör till ”döva”.
Även om de senaste tekniska framstegen säger sig ge hörselförmåga till helt döva personer – som cochlea implantat – är dessa fortfarande bara något som kan producera ljud till hjärnan, men personen ifråga måste träna under en lång period för att förstå dessa ljud, förklarar Lena Wenman. Apparaten fungerar kanske optimalt i dialog med en person i en tyst miljö, men inte i ett kontorslandskap eller i ett klassrum med mycket pågående samtal och bakgrundsljud omkring vilket betyder att för den döva personen med CI kan teckenspråk stöda och komplettera kommunikationen.
Lena Wenman ser positivt på framtiden.
– I länder med mindre resurser har man kanske inte samma tekniska resurser men istället desto fler teckenspråkiga döva vilka ofta behöver stöd till teckenspråkig utbildning och tillgänglighet till information i samhället samt möjlighet att få teckenspråkiga tjänster. Alltfler länder börjar inse fördelarna med teckenspråk och att döva inkluderas i samhället, inte stängs ute.